Längtar
Till dig
som ännu inte har nåt namn
du är bara en dröm
jag hoppas ska bli sann
som ännu inte har nåt namn
du är bara en dröm
jag hoppas ska bli sann
Till dig
med all den kärlek jag vill ge
jag har väntat länge nu
känns som en evighet
med all den kärlek jag vill ge
jag har väntat länge nu
känns som en evighet
Till dig
som jag hoppas jag får känna
ditt lilla huvud mot min arm
lilla stjärna utan namn
Innan åren springer bort
innan det är försent
jag är bara en bland
miljoner som längtar
jag vet tro mig jag vet
som jag hoppas jag får känna
ditt lilla huvud mot min arm
lilla stjärna utan namn
Innan åren springer bort
innan det är försent
jag är bara en bland
miljoner som längtar
jag vet tro mig jag vet
Till dig
som jag vill se växa upp
torka tårar från din kind
få dig att skratta
att vara still
som jag vill se växa upp
torka tårar från din kind
få dig att skratta
att vara still
Till dig
ett löfte som du får
jag lovar att älska dig
så mycket som det bara går
ett löfte som du får
jag lovar att älska dig
så mycket som det bara går
Idag är jag i vecka 37. Tiden tycks just nu stå helt stilla. Känns som en evighet kvar till förlossning. Jag går bara här hemma och väntar och väntar. Tittar på klockan hundra gånger om dagen och hoppas på att det är dags för Martin att komma hem. Min kropp orkar ingenting känns det som. Men i mitt huvud är jag hur pigg som helst. Vaknar vid sju tiden varje morgon nästan. Kan inte somna om. Har tusen tankar. Mitt huvud är som ett garnnystan. Trassligt och inte en enda klar tanke.
Den enorma glädjen som spritter i mig (!!!) blandas med den mest förjävligaste oron ni kan tänka er.
För varje spark jag får av Ludde gör att jag kan tro på livet i mig i en liten stund.
Varje gång han buffar säger jag högt "Bra där min älskade lille vän, fortsätt så".
Snart. Snart är han inte någon Luddemage längre. Utan en liten bebis. Tänk. Jag ska få en bebis. För det ska jag ju faktiskt.
Imorgon är det 11 månader sedan Molly föddes. Elva månader. Fina lilla ängeln. I helgen ska hon få ett julhjärta på sin grav. Tänker så mycket på henne nu när det snart är dags att föda hennes lillebror. Mer än vanligt.
Är så tacksam över att vi lyckades bli med barn så snabbt. Denna lille plutt i magen har räddat oss från att gå under många gånger. Och han kommer fortsätta att hjälpa oss genom sorgen när han väl är här.
Tänk. Snart är vi tvåbarnföräldrar.
Inspiration
Jag drömmer om en vit jul!
Detta hem är så vackert så jag svimmar en aning. Om jag var några tusenlappar rikare så hade jag köpt matstolarna på studs, kan jag lova. Tänk vilken dröm att få sita så skönt när man äter sina måltider.
En annan dröm är en jul i fjällen i en sån här stuga. Tänk er vilken drömjul. Massor med snö utanför. Kallt och krispigt ute. Varmt och ombonat inne. Jag ser mig själv gå runt i mina rödrutiga pyjamasbyxor, lite ruffsigt hår, julmusik på hög volym och nyfödd bebis på axeln. På fötterna har jag dem gosigaste duntofflor man kan tänka sig. Doften av glögg och julskinka. Tillsammans med familjemedlemar turas man om att mysa ihop i soffan. Antingen med något kul spel. Eller bara med en bra bok. Eller det bästa; bara en stund att stirra in i elden och tänka på att livet är himla fint ändå...
Jag kom på en himla bra julklapp till mig och Martin (för er som undrar, hihi) ; denna helt underbara soffa! Varför har inte jag en sån egentligen?! Det står ju helt klart mitt namn på den=)
Dessa ljuvliga bilder kommer ifrån Slettvoll.
Närbild
Dagens fotoutmaning.
Närbild.
Det fick bli på inte mindre än på denna lille tomtenissen. Han står troget i sovrummet på byårn och vakar över oss mänskliga. Han är inte stor på jorden men ack så söt och välbehövlig. När han får komma ut från sitt ide så här års så ger han direkt en känsla av att snart...snart är det jul.
Nu är det jul i igen
'Så var det dags för årets första traditionsenliga träff med familjen Holgersson. Julsnappsen och julsenapens kväll. Som vanligt är det papporna som ser till att några goa sorter senap tillagas och den "goa" malörten blandas för att få ligga till sig och bli sådär härligt god i smaken.
Och vi mammor får som vanligt uppgiften att bjuda på en mumsig trerättersmiddag!
Barnen står för underhållningen och igår bjöds det på melodifestivalen och musiken sprudlade på övervåningen. Ebbe på trummor. Thea på piano. Elias sjöng och Emil var bakgrundsstatist!
En helt perfekt kväll med julmusik i bakgrunden och första julsnappsen. Nu är det dags och leta fram den rätta känlsan bara. Men den kommer. Så småningom.
Varm av glädjen till livet
Igår kväll fick jag ett av dem bästa medelanden man kan få.
Igår föddes Levis lillebror. Levi som, liksom Molly, blev en ängel i mamma Josefins mage i början på detta år. Har blivit storebror till en livslevande liten kille.
Hela jag fylldes av en sån värme. Denna gången fick det gå bra för våra vänner Josefin & Björn samt dem andra storebröderna Hannes, Melvin och Matteus. Denna gången fick dem glädje istället för den sorgen dem tvingades möta för ca 10 månader sedan.
Ängeln Levi kommer alltid bli en del i brödraskaran. Nu med yttligare en liten! Fem fina killar.
Stort grattis till er och er lille prins!
Såklart har deras resa inte varit lätt. Ni som känner till min och Martins resa detta året vet att vi ständigt tampas med extrem oro och rädsla för att det ska gå som förra gången. Då vår lilla flicka dog i min mage 2 veckor innan hon var beräknad att födas. Psykisk ohälsa rent ut sagt. Det finns många baksidor under denna väg och jag vill vädja till er att kolla på ett klipp om Josefins & Björns kamp att få bli tagna på allvar ifrån mödravården och specialistmödravården.
Jag vill tillägga att jag och Martin är jättenöjda med vår respons ifrån vår barnmoska Eva i Landskrona och specialist mödravården i Lund samt förlossningsavdelningen i Lund. Som under hela vår tid som gravida med Ludde tagit emot oss emd öpnna armar och gjort allt i sin makt för att mildra vår oro.
Men. Det är långt ifrån alla som får turen att möta dem människor som vi fått möta.
Så detta måste lyftas fram.
Levi kunde ha räddats.
Och Josefin & Björn hade kunnat haft en lättare resa till deras idag nyfödda levande lilla pojke. Fått slippa kämpa för att få hjälp och stöd.
Ta hand om er!
Fotoutmaning-färger
I dessa toner trivs jag bäst. Vitt, grått, vitt och just nu en julgrön färg. Färgerna i vårt hem är ganska så ljusa, med kontrasterna svart och mrökgrått. Jag gillar romantiska rosa toner i en viss mängd. Men ska jag trivas utan att gå och störa mig på något här hemma så är dem bästa färgvalen just vitt, grått och svart. Julen är jobbig för mig för samtidigt som jag vill ha det ljust och harmoniskt så är ju julens färg röd och jag vill kunna plocka in den färgen utan attd et blir "rörigt".
Förra julen hade jag röda gardiner nere i vardagsrummet. Och jag kände hur snabbt min puls höjdes så fort jag var där nere.Nej, där fick jag ta lärdom att röda gardiner blev alldeles för mycket för mig. Haha. Kämpigt det här.
Just nu jobbar jag jättemycket med att vara till freds med den otroligt vackra röda mattan vi har i hallen. Det går bra. För där tillbringar jag liksom inte tid på samma vis som i vardagsrummet.
Så. Denna jul blir det ljust och för att citera en annan bloggerska "krispiga"färger här hemma.
Baka kaka
Idag är det tänkt att fylla frysen med godsaker! Jag och Mette tänkte att det är god tid att förbereda inför decembers alla fikastunder:)
Ett hett tips, om ni liksom jag inte direkt tycker det är superskoj att baka, gör det tillsammans med en god vän eller någon kul familjemedlem! Det gör det hela mycket roligare. Bara att göra dubbla recept och dela rättvist.
Vad vi ska baka idag är än inte bestämt! Visar resultat senare:)
Drömresa
Jag har sedan jag var liten haft en dröm om sydafrika. Ja jag kan erkänna sedan man såg Lejonkungen första gången så kändes det någonstans i själen att där skulle jag vilja vara någon dag.
En stor anledning är ju alla djuren. Jag älskar djur och dessa otroligt vackra djur som finns i Afrika är ju inte i närheten av våra egna vilda djur här hemma i sverige. Visst älgar är stora och ståtliga, men nej.
Sedan är det själva naturen. Kontrasten från det fina kusten som breder ut sig som en silkeslen slöja och omfamnar landet tryggt och vackert till den obeskrivligt stora savannen som talar om djurlivets hemligheter.
Min drömresa. Sydafrika. Åka på safari. Bo på vandrarhem och leva primitivt för att få möjlighet att komma så nära landets verklighet som möjligt. Och när man talar om Afrikas verkligenhet så är det ju många gånger långt ifrån det jag just nämt ovan. Vackra djur och oändliga vyer. Eftersom jag inte själv varit där ännu och inte kunnat sett vad fattigdom, sjukdomn och korruption kan göra med medmänniskor så kan jag inte heller uttala mig om det.
Men jag vet. Jag har pratat med dem som både har jobbat och varit i Afrika, inte just bara Sydafrika, men dem har talat om att det förändrade deras egna livssyn. Synen på hur rent ut sagt jäkla bra vi har det här i Sverige. Men det är en annan kategori känner jag.
Jag vill träffa Sydafrikanska stammar som lever i sina egenbyggda byar. Där dem alltid till synes lever för dagen. Och trots att dem i mina ögon inte verkar ha någonting så är dem överlyckliga och stolta över det dem har.
En lärdom som jag vet skulle vara bra för många. Inklusive mig själv.
En sån här resa drömmer jag om. Härligt va?
Fotoutmaningen
Nu har jag kommit till hälften i fotoutmaningen. Och det känns fortfarande som en kul grej att göra här på bloggen. Speciellt nu när det inte finns så smycket annat som händer i mitt liv. Förutom en hemskt lång väntan efter liten bebis.
Det kanske inte är dem mest inspirerande bilderna jag tar. Men det dem är sedda från mitt perspektiv och just nu är livet inte mer inspirerande än så här.
Från ovan.
Idag är det mjukisbyxor (som många andra dagar) som gäller. Mina otroligt sköna skor fick jag av Iza sist hon va här. Dem är så himlans perfekta att ha just nu. Behöver knappt böja mig ner för att få på mig dem. Vilket är underbart! Jag gör ju inga störra utsvävningar i promenadväg nu för tiden så dessa funkar alla dagar.
Imorgon är det återigen dags för flödesultaljud och tillväxt+fostervattensultaljud. Längtar. Dem dagarna jag fått vara och lyssna på lillen hjärta hos barnmorskan. Eller ännu bättre dessa dagar när vi får se honom ligga där inne och buffa är just nu dem bästa dagarna. När vi får höra att allt ser normalt ut och han verkar hur pigg som helst. Det är dem dagarna som jag känner att hoppet är som störst och oron som minst. Tyvärr så kan det ändras till dagen efter och jag sjunker ner i orosträsket igen.
Men imorgon ska vi som sagt få se honom på skärmen igen.
Hoppas ni där ute har en mysig onsdag! Idag är en sån onsdag som det är perfekt fikaväder. Så passa på =) Tända ljus, sörpla kaffe eller te. Njuta av nån söt gobit. Det behövs inte så mycket mer en grå novemberonsdag tycker jag. Men sen är jag ju också fikafrälst!
Fotoutmaning Detalj
Fotograf: Alexander Nord
Idag har jag tillbringat hela dagen hos Mette och Alex. Imorse när jag kom så var brasan i full gång. Alex var i full gång och fota brasan. Så det fick självklart bli dagens bild!
Livsviktigt
Fotoutmaning. Livsviktigt.
Jag var tvungen att ta en bild som Martin knäppte på mig härom dagen.
För det är det som är det mest livviktiga för mig.
Mitt barn i magen. Ett livs levande litet barn som bökar runt i min mage.
Det finns inget annat i min värld just nu känns det som. Bara min mage och det älskade barnet som ligger där inne. Inget annat kan med hästlängder slå hur viktig denna mage är.
Denna lille killen kommer nog aldrig förstå hur otroligt livavgörande han är för mig och Martin. Kanske inte förrän han själv får barn. Men jag ska göra mitt allra allra bästa att försöka förklarar det för honom vajre dag i resten av mitt liv. Han är redan, trots att han inte är född, hela mitt liv.
Fota barn
Igår fick jag återigen möjlighet att fota dessa två små godingar! Dem är bara för söta. Det gäller att jobba snabbt när det handlar om att fota små barn. Det är liksom inte jättekul för dem att sitta och höra på oss "titta hit" "åhh här kommer en fågel.." Haha.
Jag tror jag kommer bli expert på att fota barn så småningom. När jag får min egen som jag kan öva på hela dagarna långa!=) Stackars Luddeliten, haha.
Han kommer inte känna igen sin mamma om jag inte har en kamera i högsta hugg.
Idag är det annars en grå novembermorgon. Det var minsann lite halt i morse när jag körde Martin till jobbet. Det var runt -0. Då gäller det att ta det lugnt ute på vägarna.
Annars är det det vanliga på agendan idag. Barnmorskan och sedan försöka ta det lilla lugna nu på dagen. För sedan ikväll är det dags för den årliga kransbindningen med svärmor, svägerskorna och moster Karin. Alltid lika mysigt! Eftersom jag redan har en dörrkrans så ska jag ikväll försöka piffa med lite inomhusdekoration tänkte jag.
Hoppas er start på veckan blir bra!
Kram
Julinspiration och födelsedagskalas
Igår var det dags för julinspiration ute hos Enkla Ting.
Jag, Mette och Sofie åkte dit och började med att göra oss en varsin julkrans!
Så himla mysigt. Julmusik, en varm kopp kaffe och dofter av skog.
Efter kransbindningen fick det bli en runda i butiken. Åh hon har så mycket fint så man blir galen. Plus att man blev verkligen inspirerad till tusen så man ville bara hem och började julpynta direkt.
På kvällen plussade vi på vårt sällskap med våra män och barn och åt en god 3 rättersmiddag tillsammans!
En riktigt toppendag med andra ord.
Idag har vi varit och firat vår lilla kille som fyllde två! Världens goaste Emil. Tänk att denna lilla plutt redan är två år!
Nu är det vår älskade sofftime som stor på schemat!
Ha en skön söndag i novemberdiset!
Mitt kök
Lite bilder ifrån vårat kök. Även här har det ändrats en hel del under årens lopp. Men jag får helt enkelt inse att jag gillar att ända och fixa om. Inget dåligt med det.
Just nu känns det ljust och härligt. Gammalt möter nytt. Svart möter vitt.
Älskar att vårat köksbord är runt. Det gör denna platsen mer mjuk och harmonisk tycker jag. Bordet har ju varit vitt innan. Men jag har inte ångrat en dag att jag målade det svart. Blir en mycket bättre brytning med allt det vita. Bordet köpte förresten på loppis för 125 kr. Med två inläggningskivor till så kan det bli ett stort och bra bord! Jag älskar det!
För övrigt hatar jag det här köket som vi har nu. För litet, och dåligt planerat. Martin har så smått börjat rita på ett nytt kök. Men känner jag oss så kommer den planeringen ta sin lilla tid. Men vi sitter inte helt i sjön. Köket fungerar och allt är helt. (förutom den förbaskade kökskranen-ni som har varit hos oss vet vad jag menar=))
Men det känns skönt att vi är en liten bit på vägen i planeringen iallafall. Alltid något.
Vi får se hur det kommer gå till jul. Då vi ska ha hela min familj bo här nere. Många kockar i ett litet kök. Tur att det är jul för då måste man ju vara snäll mot varandra, så vi kan ju hoppas att svordommar och tjuvnyp håller sig borta. Haha.
Det var köket det.
På vägen
Härom dagen när jag tog mig för att gå en lite längre runda, så långt som till Mette. Så hittade jag dessa röda fina bären på vägen till henne.
Trots att det är mitten av november tycker jag fortfarande att det är ovanligt vackert ute i naturen. Många löv hänger fortfarande kvar och färgerna håller i sig ett litet tag till.
Underbart, tycker jag.
Entré
Min entré och jag har ännu inte kommit överräns. Jag är inte klar med hur jag vill ha det här hemma i hallen. Det är så viktigt med entén i ett hus tycker jag. Det är där man har chansen att ge det första intrycket.
Idag hänger min finaste lampa mitt i rummet. Den är inte ultimat placerad just där. Med tanke på den långa toffsen som hänger ner. Men det är det som är kul med den tycker jag. När vänner och familj nästan alltid går in i den och får toffsen i ansiktet. Lite mer spänning i det hela då.
Denna underbara matta har jag ärvt av farmor och farfar. Jag har haft den uppe i min garderob innan. Och där gjorde den ju inte så mycket glädje. Så vid ett tillfälle la jag ut den i hallen för att den skulle rätas ut efter jag hade tvättat den. Och den hade ju en given plats där. Den ger ett ombonat och varmt intryck när man kommer in hos oss.
Favorit i garderoben
Utmaning 10 i fotoutmaningen.
Denna klänning inhandlade jag nästan exakt för sex år sedan. På Indiska. Jag köpte den inför pappas begravning den 3/11-2006.
Den blev speciell.
Sedan bar jag den på lille Ebbes dop som var för ca 5 år sedan.
Därefter så har jag haft den på ett bröllop.
Jag hade den vid ett tillfälle vid förra julen när jag var höggravid med Molly.
Jag känner mig alltid fin i den.
Den faller så fint och den ger en klassisk look.
Jag vet att jag kommer använda den många många fler gånger.
Men jag väljer mina tillfällen. För det är ingen klänning jag bara slänger på mig i all hast.
Ne. Denna klänningen är för dem där speciella tillfällena i livet.
Mitt absoluta favoritplagg i min garderob. Kanske för att den fått vara med vid viktiga tillfällen i livet. Eller kanske för att jag känner mig så fin i den!
Hemmaplan
Idag har jag njutigt av en lång sovmorgon i min mjuka underbara säng. Sedan har det fikats och snackats en massor med en stycke Mia! Hon är så himla go och det känns som om vi aldrig skulle kunna sluta prata! Ni vet när man inte hinner beta av ett ämne förään man kommer in på något annat, och så måste man backa bandet flera gånger om för att komma tillbaka till där man var.
Hon har hälsat på liten korv i magen som visade att han minsann kan buffa och knuffas på där inne! Tror Mia tyckte det var lite läskigt, men samtidigt spännande. Tihi.
Smärtan i magen är helt som bortblåst och det känns minst sagt underligt vad det var för något. Den ena läkaren trodde det kunde bero på magsår eller liknande. Jag själv tror nog mer på att jag fått typ som ett blåmärke på insidan, eller typ någon slags muskelbristning. För magsår har man väl inte ont i huden av? Hur som helst vad det nu var så är det över för denna gång och nu tänker jag bara åka till Lund dem kommande veckorna för att göra mina ultraljud som står på tur. Sen när det väl är dags, så åker jag inte därifrån utan att Ludde ligger i sin bilbarnstol och får följa med hem utanför min mage!
Punkt.
Det gäller att sätta gränser för barnen tidigt. Och denna lilla parvel har oroat oss allt för mycket redan så lite lugn nu innan hans ankomst hade väl varit på sin plats.
Stackars Martin skulle ha varit på fotbollsgalan i Stockholm idag. Men vågade såklart inte åka nu efter denna helgen. Men som vi snabbt kom fram till båda två; galor kommer det finnas gott om att gå på i våra liv. Men tiden att vänta på liten Ludde kommer aldrig tillbaka igen.
Så jag kan erkänna att jag blev ganska så lättad när han beslöt sig för att ge bort sin biljett!
Kram
Borta bra! Men...
... hemma bäst!
Smärtan började så sakta släppa igår. Och idag kände jag ytterst lite så dem vågade släppa hem oss. Lillen i magen har bara visat friska tag så dem var inte oroliga för honom.
Känns skönt och vara hemma igen! Skönt att inte ha ont och behöva vara orolig över det.
När man bloggar ifrån avd 44
Anledningen till lite tystnad här på bloggen är att min lilla mage började göra ont natten till igår. Orolig (!) som vanligt så tog jag kontakt med barnmorskan som rådde oss att åka in till KK eller förlossning. Väl där gjordes ultraljud, Ctg kurvor och prover togs. Luddisen verka må bra där inne. Men mysteriet kring varför jag har ont kvarstår. Vilket betyder att jag också kvarstår ( eller kvarligger) här på avdelning 44.
Det är jobbigt att ha ont. Men ännu jobbigare att inte veta varför. Det huvudsakliga är ett lillkillen mår som han ska.
Vi är idag i v 34+2 så han får ju gärna lov att stanna där inne i några veckor till. Men jag kan lova att man blir bra sugen på att "plocka ut" honom när man ser alla dessa små nykläckta bebisar. L.Ä.N.G.T.A.R!
Frukost
Bondebröd är mitt bästa bröd. Så himla gott. Stora härliga skivor blir det även.
Idag fick det bli leverpastejmackor. Ett stort glas choklad. Och en go kopp kaffe.
En typisk Ida-frukost.
Jag är egentligen ingen frukostmänniska. Är liksom inte sugen på något på morgonen. Men jag är trots det hungrig så jag måste ju få i mig något.
Bondebröd är som sagt en favvis. Men annars är mitt bästa bästa knäckebröd med ost.
Kaffe är ett måste på morgonen.
Diy
Ikväll fick det bli bakning. Alltså "Do it yourself".
Jag gillar när Lussebullarna inte är allt för stora. Så idag fick dem blir sådär lagom små och söta.
Nu till dagens hemlighet. Tro för guds skull inte att jag är så duktig som det ser ut. Med bakningen och så. Härom dagen köpte jag sån färdig-att-blanda-ihop-paket.Så min insatts i dessa små bakverk är lite vatten och lite knådning. *skäms* Men någon måste ju köpa dem där paketen som butiken så fint placerar i direkt synfällt vid kaffet!
Så DIY kanske det inte riktigt är ändå, haha.
Betyg: Nybakta och ljumna så får dem 3 av 5. Får se när dem varit frysta och tinade. Om det är såna torrisar eller inte.
Men ikväll fungerar dem alldeles ypperligt till kvällsfikat!
En hörna av trädgården
Del 7 i fotoutmaningen.
En hörna i trädgården.
Tyvärr hittade jag ingen hörna eller del av vår trädgård som jag ville få på bild just nu. En trist och grå höstträdgård är vad det är.
Så här får Maccis hoppa in och visa var han trivs bäst på tomten. Jo höga höjder! Inte det optimlala kan man tycka att vara just där uppe. Men om han fick bestämma skulle han nog ha lagt sig till rätta där uppe och legat och spanat ett bra tag.
Foto-utmaning
Mitt absoluta favvis ställe. Det är att vara i Martins närhet. Helst i hemmets trygga vrå. Intrasslade i varandras fötter. Liggandes i varsin del i soffan. Men honom nära mår jag helt enkelt bäst. Oavsett hur dåligt jag mår. Vid hans sida är jag som tryggast. Då är jag lugn. Utan honom skulle livet inte vara detsamma. Att kunna krypa upp i hans famn och borra ner näsan i halsen på honom. Det är min absoluta favorit plats på hela jorden. Hos Martin.
Dagar med mamma och syster
Tänk så fort vissa dagar kan gå. I jämförelse med andra. Dessa dagar då jag har haft besök av mamma och Malin har bara susat förbi utan att jag knappt hunnit säga hej. Trots det så har vi tagit det lugnt och bara slöat på. Det är sånt man får göra när man kommer på besök här hos oss. Nästan som en lag börjar det bli.
Mamma har lagat god mat som vanligt. Och syster har snaggat vår hund så dem där extra kilona vi trodde vi var tvugna att banta bort försvann i ett naffs för det var bara päls!
Vi har fikat. Såklart!
Ja, vi har pratat och skrattat på vårat vis . Högljutt och ibland lite väl intensivt. Men det är härligt att få vara sig själv i den formen. Och med dem där två kackel-hönorna så kan man inte göra annat än att falla tillbaka på sin storasyster-plats och bli sådär som jag var när man var liten och bodde hemma. Hur jag var? Det kan jag inte förklara. Men sådär typiskt storasyster på något vis.
Härliga dagar som jag kommer må bra av länge att se tillbaka på.
Nästa gång. Ja då är det andra bullar. För då är det en lilleman som kommer få all uppmärksamhet och vi kommer undra vad vi pratade om innan han kom. Vad gjorde vi innan vi kunde sitta och titta på liten skapelse i timmar? Allt annat runt omkring, såsom mat och piff och fix kommer komma i skymmundan och Ludde kommer sitta som på en pedistal och bara få all kärlek han är värd!
Men det. Det är inte förrän om ett antal veckor.
Men först och främst.
Idag ska vi fira ett litet mirakel som kom till världen för exakt 7 år sedan. En liten flicka som har hunnit bli alldeles för stor. Men inte för stor för att fira med buller och bång! Ikväll gäller det att värma upp stämbanden och ta ton för vår finaste lilla Thea!
Något jag ärvt
Dessa två biblar har jag ärvt ifrån min farfars sida. Dem är så himla vackra. Väldigt svåra att läsa då dem är på riktig gammelsvenska och vissa ord nästan som hebreiska. Men som en inredningsdetalj är dem bland det finaste jag har och jag värdesätter dem så himla obeskrivligt.
Djur
Nu i dagarna har vi finbesök i form av en vild Maias och hans
matte och gammalmatte! Hur mysigt som helst är det.
Porträtt
Jag. Mig själv. En osminkad och lite halvtrött sanning.
Ett porträtt.
