När man har något som är unikt
Så unikt, att även om det hinner gå länge länge mellan tillfällena då vi ses, så plockar vi upp det som om det inte hade gått en dag sedan vi sågs senast.
Det finns en handfull vänner som är dessa.
Många mil mellan oss styr när vi ska ses.
Och jag har många gånger funderat på det här med vänskap i vuxen ålder...
Jag vet att jag är så förbaskat lyckligt lottad. Och jag har hellre få nära vänner. Så är det. Även om det betyder att många av dessa nära vänner bor himlans långt bort och att vi ses så sällan att det hinner svida i mitt hjärta av längtan. För när vi väl ses, då glöder jag länge länge och kan leva på den kärleken tills vi ses nästa gång.
Så, idag är jag tacksam för alla starka kvinnor jag har runt mig! Så himla nöjd att jag får lov att vara er vän och får vara en del i erat liv. Nära eller 50 mil bort, prata varje dag eller en gång i halv året, det spelar ingen roll!
Ni är alla unika och ni gör att jag känner mig unik!
Vinstlotten i livet är att ha fina vänner att skratta med.
Och för den delen gråta en kvätt med oxå...
Dagar att berätta om
Tina och Mia! Salongens ägare och kvällens huvudpersoner.
Mingelkompisar
Mias sambo Nicke och pappa Martin
Mycket och väldigt god mat
Ett utav Mias fina behandlingsrum
Så. I torsdags var det dags för Nyhamns salong i Landskrona att ha invigningsfest! Massor av folk strömmade in för att gratta och ge lyckönskningar. Vilket jobb Mia och Tina har gjort! Salongen är jättefin och dem har verkligen satt sin touch på den.
Tjejerna är nytänkande och vill gärna arbeta miljömedvetet och tänket tycker jag är lite "outside the box" så att säga. Här kan man göra allt från att fixa brynen, vaxa sig, få skön massage till att förhindra förtidigt åldrande med superansiktsbehandlingar och fixa frissan med allt vad det innebär!
Jag tror på dessa två tjejer och har redan bokat tid hos dem på tisdag! =)
Tack för en trevlig kväll fina tjejer!!
Älskade ungar
Älskade Hilma.
...och min lille plutt!
Idag har vi fått träffa våra bästistar. Hilma pratar och snackar som bara den. Ludvig tittar och lyssnar, men ger inte mycket till svar, ett leende då och då. Alltså dessa underbara ungarna gör min dag.
Jag och Mette filosoferar om hur resten av livet med dessa två kommer bli. Hur dem kommer känna varandra som syskon. Älska varandra, men ändå bråka så det skriker om det.
Tryggheten dem kommer ha hos varandra på dagis, i skolan. En vän som alltid finns där. En vän som dem har växt upp med. Som dem känner innan och utan. Hur dem förhoppningsvis kommer stå upp för varandra. Hjälpa varandra. Men också hur dem kommer vara såå trötta på varandra att dem aldrig mer vill ses..haha.
Pluttungar!
När man får en blöjtårta av bästa Mia
Världens bästa Mia var här i veckan och sällskapade med oss. Ok, gosade mest med Ludvig men i fallafall. Hon hade gjort denna fina blöjtårta med tillbehör. Så himla fin!
Nyårsafton
Vår nyårsafton i bilder!
Vi hade ett av dem bästa avslut man kan ha. Med dem goaste vännerna och deras helt nya Himla. Med god mat och bubbligt i glasen.
Jag, Martin och vår Ludvig.
Mys i soffan samtidigt som vi åt en massa gott!
En liten vän
Idag har jag och Ludvig fått träffa Hilma för första gången. Hela 2 dagar gammal. Så färsk och ny här i livet. Så fin!
Gos
Massor med Ludvig-gos!
Panter-tanter och söt Amalia
Världens bästa tanter och liten Amalia är äntligen här och hälsar på oss!
Ludvig blir bortskämd med massor av gos.
Den som väntar på något gott..
Ja i helgen blev det som sagt en del piff och fix. Mest i Luddes rum då. Eller fix och fix. Det kändes mest som om vi var inne i hans rum och försökte föreställa oss livet med honom. När han väl ligger här i sängen... När vi sitter i fotöljen i hans rum och läser gonatt sagor till honom osv osv.
Den som väntar på något gott....
Idag väntar jag på något riktigt fint! Det är nämligen så att min bästa Patricia kommer hit idag!!! Gissa om jag är glad. Hon ska vara här på obestämd tid och vi ska bara mysa och umgås hela den tiden.
Åh så gott det ska bli att få kvalitetstid med henne! Det kom precis i rättan tid kan jag säga.
Imorgon ska hon få följa med in till mödravården och få lyssna på Luddis hjärtaljud<3
Annars så tror jag att vi kommer försöka att ta det så lugnt som möjligt och bara göra sånt som faller oss in. Det är inte så dumt ibland. Att inte ha alltför mycket planerat. Utan ta dagarna som dem kommer. Både jag och Iza (mest Iza nu för tiden..) är ju riktiga filmtjejer. Så en och en annan film ska vi nog beta av här hemma i soffan! En favoritplats för er som missat det, hihi.
Ne, nu blir det liite mer kaffe.
Kram
Bästa tjejerna!
Igår var det som sagt dags för tjejklubbsdag! 2 gånger om året träffas vi och nu var det äntligen dags. Det är 3 tjejer åt gången som håller i det hela och resten av gruppen har ingen som helst aning om hur dagen är upplagd.
Igår blev vi glatt överraskade med att få göra ett blomsterarrangemang och en höstkrans på en supermysig blomsterbutik i Åhus.
Drinkpaus
Vi fick order om att ha leopardmönstrat på oss!
Så Ludde fick bli leopardkulan nr 1 för dagen=)
Sedan åkte vi ut till ett av dem vackraste platserna i Sverige! Någonstans mellan Åhus och Kristianstad, långt ut på landet fanns en bastuflotte.
Helt underbart ljuvligt var det där. Jag som inte bastade och badade (!) kunde i timmar bara sitta och njuta av den underbara miljön. Tjejerna tyckte nog jag var en dålig Dj där ute för jag glömde att starta nya låtar hela tiden. Ljudet av tystnad tyckte jag var mycket bättre, hihi.
Ja ni ser.
Bästa tjejerna!
Dagen avslutades med en smaskig räkmiddag!
Tack för en toppendag! Den lever jag på länge länge.
Prata bör man
Idag var det dags för kuratorsamtal igen inne på mödravården. Eva som jag träffar är en helt underbar person och hon kan verkligen sätta finger på mina tankar och faktiskt på vem jag är. För varje gång är det aha upplevelse och jag känner verkligen att det är givande och behövande just nu. Att få lite konkret klarhet i alla mina annars snurriga, knäppa, oroliga tankar.
Det här med att gå och prata med en proffsig person är faktiskt inte så dumt. Jag har innan Mollys födelse aldrig känt behovet av att prata. Men så här i efterhand så tror jag att det säkert varit flera gånger i livet som jag hade mått bra av att prata med någon som reder ut en lite där innanför. En männsika som bekräftar att det jag känner är inte onormalt. Eller att det faktiskt är helt ok att vara den man är trots att man kanske inte tycker att man passar in. Exempelvis som när man gick på högstadiet. Det är ju den bästa tiden i ens liv då man egentligen mår som sämst. Kroppen sparkar bakut. Hjärnspökerna gifter sig fint med tonårshormenerna osv. Tänk så bra det hade varit att då fått prata med en vuxen på riktigt. Typ som med skolkuratorn eller liknande. Inte för att man har problem med något speciellt. Utan bara för att reda upp lite där inne i huvudet.
Så. Jag slår ett slag för samtalsterapeuter, psykologer, betendeterapeuter osv.
På tala om att prata. Så efter besöket hos Eva åkte jag vidare till min gamla arbetsplats. Min älskade Hudvårdsstuion. Med den mest gräddiga bakelsen jag kunde hitta på konditoriet klev jag in till Veronica och vi fika och pratade i säkert två timmar!. Tog igen lite skulle man kunna säga! Supermysigt och skönt att få komma dit och hälsa på. Sist jag var där så var det kanske ca 2 månader efter vi hade fått Molly och då var allt så himla ångestfyllt och jobbigt. Men idag kändes det helt som vanligt och jag skulle utan problem kunna ställa mig där bakom disken och börja jobba vilken sekund som helst! Det kändes lite som att komma hem=)
Nu blir det vila.
Kram på er!
Syskonkärlek
Idag har jag varit och fikat med Maja och Axel! Och deras föräldrar såklart. Vi passade på att fota barnen lite också. Så roligt. Men såå svårt! Dessa små troll var väldigt snälla men jag förstår om dem tycker att det är tråkigt efter ett tag=)
Ett år sedan
För ett år sedan föddes världens bästa, finaste och älskade lilla Amalia. Anna & Alexander blev föräldrar för första gången. Så glad och stolt jag är över denna lilla skapelse går inte att beskriva. Hon är ett charmtroll utan dess like och sötare liten tjej får man leta efter. Jag önskar så att jag kunda ha möjlighet att träffa både den nyblivna 1 åringen och hennes föräldrar oftare än vad jag gör.
Försökte prata i telefonen med Amalia i eftermiddags. Men hon tyckte mest om knapparna på telefonen, såklart! Men tillslut fick jag ett hej iallafall!
Puss på dig finaste lilla gumman!!
Ensam är inte stark
I måndags kom min Jennie hitfarandes från norr. Som ett skott kom hon då hon visste att jag skulle vara hemma och vara sjukskriven. Jag varnade henne för en mycket tråkig och gnällig Ida som sällskap men inte skrämde det henne. Och ingen är ju gladare än jag.
Vi har varit mjukisklädda. Fikat. Lagat mat. Fikat. Kollat på film. Jennie har städat heeela mitt kök. Och jag är henne evigt tacksam! Vi blev spontaninbjudna på seans, som faktiskt förändrade våra liv. ( det kommer jag berätta mer om i ett annat inlägg) Vi har fortsatt varit tagna av seansen och sedan bara umgåtts och njutit av varandras sällskap.
Igår gjorde vi bananmilkshakes med choklad.
Tack fina Jennie för dem här dagarna!
I natt hämtade vi en styck lillebror som även han huxflux satte sig på tåget för att fara ner hit till oss nere i SKåne. Nicklas var med om något mycket hemskt i veckan. Han fick tyvärr bevittna en arbetsplatsolycka då en man blev ihjälkörd av en stor lastare mitt framför ögonen på honom. Usch. Det önskar jag att ingen skulle behöva se. Allt gick mycket fort och händelsen var omöjlig att förhindra. Nicklas har fått jättestöd och hjälp från sitt jobb i form av krishantering och samtal med psykolog. Men han kände att han behövde komma ifrån lite och han är ju alltid välkommen ner hit till oss. Känns skönt i en storasysters hjärta när man kan få ro om sin lillebror när han inte mår bra. Så idag har vi slappat här hemma han och jag och nu ikväll så blir det öl (inte för mig då såklart..) tacomiddag och bilspel. Fredagsmys med andra ord!
Ta hand om varandra!
Bebismagarna
Här är kompisarna. Pluttis&Luddis! Det skiljer 3 dagar enligt beräkningar på dessa två små liven. Det är så fantastiskt hur saker och ting kan bli. Och att dessa två småttingar kommer få hänga en del när dem väl är ute är ett faktum. Jag är så glad för Mette och Alexanders skull. Och för min skull, att våran Ludde får en kompis att leka, busa och bråka med. Och att jag får en mamma att fika med=) Att min finaste, underbaraste Mette ska bli mamma i samma veva som mig själv. Det var så det var bestämt. Vi sa alltid när Molly låg i magen, att när det är dags för mig och Martin att få vårat andra barn så skulle Alex och Mette försöka tima det. Och så blev det. Bra där vänner.
Besök ifrån Södermalm
Min vackra vän lyste
Far och son
Såklart så fick den lilla plutten vandra från famn till famn. Nöjd och belåten.
Lite hungrig blev den lille kotten efter en stund.
Igår kväll kom fina vänner hit på en bit kvällsmat och kvällsfika. Med sig hade dem deras nästan helt nykläckta lilla son. Sötaste lille vännen.
Edvin är den yngsta bebisen jag har träffat och hållt i sedan Molly dog. Och jag är så glad över känslorna jag fick så fort jag såg honom. Endast ren glädje över att mina vänner fått en sån fin och frisk son. Ingen hemsk svartsjuka. Inga jobbiga ångest känslor över allt jag inte fick osv osv....Jag märker på mig själv att mitt brusta mammahjärta är på väg att läka lite och jag är på väg åt rätt håll. Det är lite mer än sju månader sedan min dotter dog. Men det är lite mindre än 4 månader kvar tills min son ska födas. Känslorna som jag burit på så länge som innehållit sorg, hopplösthet och förtvivlan. Byts sakta men säkert till en enorm längtan. Kärlek till mitt andra barn som då och då påminner mig och hans existens i magen i form av små små rörelser. Framtidsdrömmar om en tid med ett livs levande barn i min famn. Ett barn som inte är någon annans knyte. Utan mitt helt egna livfulla barn.
Jag börjar sakta men säkert tro på livet igen. Och tack vare lille Edvin igår så blev det dessa känslor ännu klarare. Jag vågar hoppas!
När man har vänner som är guld värda
Denna helg har varit magisk. På alla sätt. Tänk så fint livet kan vara mot en när man får äran att ha underbara vänner. Så mycket som jag har skrattat denna helgen vet jag inte ens när jag sist gjorde.
Självklart kommer en massor av andra bilder från våran minisemester. Men nu är vi helt slut och ska snart krypa upp i soffan med lite kvällsfika och bara vara.
Tack för en ljusvlig helg!!!
Tackar Molly, Levi och Erik
Lite fler bilder från det nya möblemanget som vi är supernöjda med. Stolarna har vi köpt via Klubbkompis. Och bordet har Martin och Daniel egenhändigt snickrat ihop=)
Igår hade vi fullt hus här hemma. Våra nyfunna vänner Josefin&Björn med deras pojkar var här och Patricia&Roger va även här med sin familj. Dessa ljuvliga människor har vi träffat genom Spädbarnsfondens träffar. Alltså så har även dem förlorat ett barn precis på samma sett som vi förlorade Molly.
Vi grillade och pratade. Åt och drack. Och hade en jättemysig kväll. Det är så speciellt att umgås med människor som man "egentligen" inte känner eller vet så mycket om. Förutom att man förstår varandra till 100 %. Vi visste liksom inte ens hur gamla dem andra var eller vad dem jobbade med innan igår. Men vi har för flera månader sedan gråtit öppet framför varandra. Tröstat varandra och berättat dem innersta känslorna för varandra. Det där andra, om ålder och sånt där har det liksom inte funnits plats för att prata om. Men igår betade vi av lite utav det=)
Så ett stort tack till våra älskade ängla barn för att ni förde oss samman, Molly, Levi och Erik <3
Utan er, hade jag inte varit jag.
Ibland när man är skör. Eller glad. När jag är ensam. Och när jag är skrattsugen. Så önskar jag så att mina nära vänner bara fanns några minuter bort ifrån mig.
Ibland kan jag få en sån stor längtan efter dem att jag inte vet vad jag ska ta mig till. I större delen av vårt liv har vi kunnat ringt till varandra. Först såklart så pratade vi i ca en timma i telefonen. Om ingenting. Efter vårt helt meningslösa samtal så hoppade någon av oss på cykeln och rusade iväg. Några minuter senare så var den ena hemma hos den andra och vi umgicks resten av den dagen. Vi fortsatte såklart att prata och lösa världsproblemen vi tidigare nämt i telefonsamtalet.
Vi var (är) en liten klan som höll hårt i varandra under hela uppväxten. Och vi har inte släppt taget. Hur länge det än går mellan våra numer meningsfulla samtal och träffar:) så är det alltid detsamma. Vi är så otroligt olika och jag tror att detta gör oss mer bundna till varandra. Vi behöver våra olikheter. Jag behöver er så att jag kan vara jag. Så enkelt är det bara.
Jag har haft den otroligt stora lyckan att inte bara ha världens bästa barndomsvänner. Utan under livets väg har det flyttat in yttligare livsvänner i mitt hjärta. Vänner som jag fann under gymnasietiden. Vänner jag fick genom min utbildning till hudterapeut. Och sist men inte minst, mina underbara vänner här nere i Skåne.
Ni vet vilka ni är finingar. Och jag skickar en STOR bamsekram till er. Om livet var lättare och världen mindre. Så hade jag bjudit hit er hela högen för en fika i solen=)
Ett stycke gästrum
Här i veckan fixade jag och Mette hemma i deras gästrum. Det blev supermysigt:) Idag var vi på en liten tur och inhandlade tyg som vi ska sy gardiner till rummet av. Det blir hissgardiner. Allt blir mycket roligare om man gör det tillsammans med en vän!
