Puttelinas

Glad midsommar!

Redan från första stund, efter vi hade förlorat Molly, så pratade vi om ett syskon. Längtan efter att få hålla ett livs levande barn i våran famn är så ofantligt stor. Större än rädslan. Att vara så redo som vi var, med knappt 2 veckor kvar till beräknad födelse, går knappt att beskriva. Ni kan ju gissa hur redo vi är nu att bli föräldrar.

Men som med alla barn som bakas i magen så är väntan lång. Kunde jag trycka på en knapp så vi huxflux hamnade i november så skulle jag självklart göra det. Samtidigt ser jag fram emot att lära känna ett till barn i min mage. Njuta av den känslan. För den är UNDERBAR.

Idag har varit en riktigt spännande dag! Första dagen på min Elos IPL och Laser utbildning. Jag ska nämligen börja göra laser och IPL behandlingar på jobbet.

Med dessa maskiner kan man jobba för att permanent ta bort hår på hela kroppen. Hår i ansiktet.
Man kan dämpa och reducera ytliga kärl i ansiktet. Även jobba på hudspänsten och ge hudytan ett riktigt lyft!

Så himla spännande! Superkul att få möjligheten att utvecklas inom yrket! Dock är jag helt slut i både huvud och rumpa efter en heldag med massa information. Vi hann även prova att göra behandlingar på varandra. Tyvärr fick inte jag någon behandling själv, eftersom jag är gravid och då får man inte få dessa beh, utan fick nöja mig med att göra på dem andra:)

I väntan på en sten så får Molly ha detta änglakors vid sin grav.

Allt var så fint igår. Prästen läste fina ord inne i kyrkan och även vid graven när vi sänkte ner hennes urna.

Det finns ingenting som är rätt med att behöva begrava sitt barn. Det är helt fel. Det var ju hon som skulle begrava oss när vi blivit gamla och färdiga.

Men lilloppan har det fint nu. Sin plats.

Du är fröet och jag din mull
Du ligger i mig och gror.
Du är det barn som väntas.
Jag är din mor.

Jord, ge din värme!
Blod, ge din saft!
En okänd makt behöver i idag
allt liv jag haft.

Strömmande varma vågen
känner ingen damm,
vidare vill den skapa,
bryter sig fram.

Därför gör det så levande ont
ini mig nu;
något växer och spränger mig---
kärste, du!

Lite fler bilder från det nya möblemanget som vi är supernöjda med. Stolarna har vi köpt via Klubbkompis. Och bordet har Martin och Daniel egenhändigt snickrat ihop=)




Igår hade vi fullt hus här hemma. Våra nyfunna vänner Josefin&Björn med deras pojkar var här och Patricia&Roger va även här med sin familj. Dessa ljuvliga människor har vi träffat genom Spädbarnsfondens träffar. Alltså så har även dem förlorat ett barn precis på samma sett som vi förlorade Molly.


Vi grillade och pratade. Åt och drack. Och hade en jättemysig kväll. Det är så speciellt att umgås med människor som man "egentligen" inte känner eller vet så mycket om. Förutom att man förstår varandra till 100 %. Vi visste liksom inte ens hur gamla dem andra var eller vad dem jobbade med innan igår. Men vi har för flera månader sedan gråtit öppet framför varandra. Tröstat varandra och berättat dem innersta känslorna för varandra. Det där andra, om ålder och sånt där har det liksom inte funnits plats för att prata om. Men igår betade vi av lite utav det=)


Så ett stort tack till våra älskade ängla barn för att ni förde oss samman, Molly, Levi och Erik <3

Idag äter vi pizzamiddag vid dem nya utemöblerna. Kallt. Men illa tvunget att inviga det enligt Martin:) Men nu kryper jag upp i soffan och hejar på Sverige.

Hoppas ni har en mysig fredagskväll!

Lägger upp lite bilder tagna från mobilen som får symbolisera helgen i sin helhet.

Tackar för en välbehövlig helg; Trädgård. Vänner. God mat. Vila. Kärlek. Inspiration. Värme.

Idag längtar jag bort. Bort till en annan tid. En tid när livet är lättare. Åh vad jag längtar efter att känna mig så där fjäderlätt. När det bubblar i hela kroppen och man helt plötsligt slås av känslan; lycka. Vid dem tillfällen i livet som jag redan har känt den där totala lyckan har jag mått himla bra. Så. Idag längtar jag till den tid då denna underbara känsla infinner sig.

Så många tårar jag har fällt för våran lilla Molly som drogs ifrån våra liv innan ens hennes eget fick chans att börja. Dem tårarna går inte att räkna.

Men ikväll gråter jag framför en annan Molly. Ligger här i soffan och snyftar till Let's dance, hihi! Hon är bara för go den lilla bruden. Vilken känslomänniska! Där ligger ju till och med jag i lä med att gråta.

Vem tror ni vinner? Mig spelar det ingen roll. Dem är så fina och duktiga båda två:)

Hoppas ni har en mysig fredagskväll! Själva ligger vi på våra platser i vår älskade soffa:) fredagsmys!