Födelsedagsprins
Han älskar motorer, bilar, crossar, fyhjulingar..ja tillochmed gräsklippare. Han är mannen som sällan, mer än sällan blir arg för små saker. Han har ett hjärta av guld och vill alla gott. Han har en arbetsmoral som många saknar idag. Han är en man att lite på! Idag för 28 år sedan tog han sina första andetag. Från en liten pojkskrutt har han idag gått till att ha blivit den vackraste, finaste och bästa mannen som finns! Martiiin Hooolgersson!
Gammal som gatan
Jag och i söndags vaknade vi upp på bästa sätt! Frukost på sängen av mamma och Peter. Och sjöng gjorde dem också! Vi fick även paket. Jag fyllde ju nämligen år och Martin följer troget efter genom att fylla imorgon. Så vi belv firade på detta underbara sätt. Konstaterade att det var minst 10 år sedan mamsen sjöng för mig såhär.
Och dagen blev bara bättre! Amalia och hennes föräldrar kom. Även tanterna Jennie och Iza, plus farbrorn Zaif!
Fika, fika, fika!
Dem bästa vännerna man kan ha sjöng för mig och Martin!
Amalia var överallt och ingenstans. Precis som det ska vara när man snart fyller 1 år! Började bli ororlig att hon skulle förbli sådär lugn och stillsam. Men nedå, tack och lov så blev fart i den lilla tösabiten=)
På kvällen var vi bjudna till farmor och farfar på middag. Vi var ju ett helt gäng som har fyllt, fyllde och ska fylla år. Så det var ju lika bra att fira ordentligt! Farmor lagar som vanligt gudagod middag. Mamma stod även där i vanlig ordning för tårtan som inte går att jämföra med något annat!
För att knyta ann till rubriken. Jag känner mig inte ett dugg gammal. 28 år och ung! Jag har aldrig någonsin haft åldersnojja och jag tycker jag trivs bra i varje ålder jag befinner mig i. Har aldrig velat vara mer eller mindre. Jo, kanske när jag var 9. då ville jag så gärna vara 10.
Däremot så känner jag mig som en 90 åring i kroppen. Som en skruttig gammal tant som varken kan böja sig ner eller gå upp för trapporna. Jag klagar över stolar som är obekväma. Över att soffan är för djup så man inte kommer upp. Jag kan inte gå längre sträckor utan att bli helt slut i kroppen. Och jag grimaserar för fullt när jag ska hoppa in i bilen. Min kropp har helt enkelt låst sig. Eller snarare min rygg, höft och bäcken tycker detta med att jag bär på att till barn blev för tok för mycket.
Idag ska jag äntligen få träffa en läkare. Han kommer inte kunna få bort smärtan. Men risken för en sjukskrivning ligger nära och jag får helt enkelt inse att jag inte är någon krut-tant. Jag är helt enkelt en skruttdam. En skruttig gammal dam som behöver vila. Ta det lugnt och lyssna på den svaga kroppen.
Men jag har sagt det innan och jag kan säga det hur många gånger som helst. Att trots all denna smärta och värk så jag har gett mig fasen på att det kommer vara värt det! För den lilla luddbebisen som ligger där inne i magen och växer tar jag hur mycket smärta som helst...! Bara han får lov att må bra så kvittar det hur ont jag har.
Så. Efter festligheter och en av dem roligaste helgerna på länge så ligger jag nu här utsträckt i sängen och jämrar mig. Tur jag har en förstående chef, en omtänksam sambo och världens gulligaste vänner och familj som stöttar mig igenom detta.
Kram på er!
En Edvin och en Man&hustru
Världens finaste Edvin hade sin namngivningsfest i lördags. Ute på Kråmö. Det var precis på den klippan som hans föräldrar gifte sig för två år sedan.
Det var en vacker sermoni som var alldeles perfekt! God mat och fika fick vi etferåt.
Tack snälla M&M&E för att vi fick vara med och dela denna dag med er!
Sedan var det dags för årets bröllop!! Alexandra och Marcus skulle nu bli äkta makar! Och se bara på dem. Se vilket otroligt vacker par. Det strålar om dem i vanliga fall,
men i lördags, ja det var så man fick ha solglasögon och ändå kisa när man tittade på dem! Alexandra min fina vän var så så vacker i sin klänning. Åhhh. Det är bara för härligt med kärlek!
Nu var det gjort!!!
Ja ni förstår väl att det är svårt att hitta ord kring detta! Underbart, vackert, ljuvligt osv osv känns bara som pyttesmå ord i detta sammanhang. Jag skulle vilja säga att finare och lyckligare än så här blir det inte!
Här har vi vår helt egna toastmadame! Pigg, sprallig och som den friskaste fläckt man kan träffa på. Min älskade vän Sara gjorde ett helt suveränt jobb med att stryra dagen och kvällen så det blev så där..perfekt!
Sedan skålades det för brudparet!
Mängder av god dricka. Själv drack jag iskallt Bomansvatten. Inte fy skam det heller ska jag säga!
Vi fastnade faktiskt på någon bild vi med!
Halvan och helan!
Martin passar på att pussa bruden när Marcus är på toaletten.
Därefter så fortsatte festen och dansen kom igång. Gäster och brudparet dansade in i natten. Men jag och Martin tassade trötta och mycket belåtna till bilen efter brudvalsen. Körde hem i sensommarnattens mörker och somnade helt ovaggade...
Jag önskar er Alexandra och Marcus allt gott i livet. Och jag känner mig helt trygg att ni kommer få ett långt och lyckligt liv så länge ni får lov att vara med varandra.
Och så var den dagen över. En jättejätte mysig och rolig dag som jag kommer se tillbaka på länge länge i livet. Jag kommer se tillbaka på den 25:e augusti 2012 med ett stort leende på läpparna. En kärlekens dag. En livets dag.
Kärrrrrlek!
Jag tror på livet
Ej tror jag på att hösten bara
är gula löv som faller för att dö
jag tror att livet blott förändras
till annan form inunder vinterns snö
Ej tror jag på att livet slutar
där något bräcks och multnar ner
jag tror att livets pulsar ständigt bultar
fast dolt för oss är det som sker
som moln och hav och mark och sjö
jag tror att död är blott förändring
-jag tror att ingenting kan dö...
Bad och födelsedagskalas!
Fort fort!
Thealoppan hoppade vant i vattnet
Knodden lika så!
I söndags förmiddag följde vi med Thea och Elias och deras föräldrar ut
till Röstånga badet för att svalka oss.
Det är så härligt att se barnen bada vant i vattnet. Hoppa och simma. Jag älskar att bada. Men har med åren blivit harigare vad gällande temperaturen på vattnet. Kanske är det något som får ändras sedan när man har en liten pojke som vill vara i vattnet oavsett. Då får man gladeligen och snällt hoppa i. Det ser jag sååå fram emot!
Senare på kvällen var det dags att fira världens bästa Ebbe som skulle fylla 5 år!!!
Tänk att du blivit en så stor pojke! Jag är så glad att få vara en del i Martins syskonbarns liv. Dem är så fantastiska och underbara små liv. Är glad att jag kom in i Martins liv när jag väl gjorde det. För jag har fått följt dessa barn från början. (Utan Thea som var hela 10 månader första gången jag träffa henne. I höst fyller hon 7 år!!)
Paketöppning.
Emil är mer i luften än på marken!
Hopp!
Puss!
Leta molnfigurer.
Favoritmorbror!
Dressintur och sängliggande
Hela gänget. vi var 20 personer som gav oss ut på en liten tur. Strålande väder hade vi även som sällskap!
Så här glad var Martin innan vi satte igång! Helt ovetande om hur svettigt det skulle bli.
Älskade vänner.
Och så trampade vi i väg.
Alex behövde färdkost iform av öl. Jag och Mette delade på en chokladkaka..
Vidunderliga vyer.
'Linda och hennes vän var glada!
Lång solig väg tillbaka.
Det viktigaste på hela resan var grillstoppet! Här stannade vi i någon timme och åt och drack och tog igen oss.
Linda och Mia!
Jag poserar...
På väg hem i skymningen. Efter denna tur så begav vi oss ut till Linda och Daniel där festen fortsatte i form av poolparty. Jag badade inte. Utan satt och kurade ihop mig med en go filt och kollade på alla andra sommarberusade härliga människor.
Tack för en mysig lördag!!
Idag är jag inte tuff. Fast det har jag inte varit på länge egentligen. Idag är en dag då jag pendlar mellan att ligga, halvsitta och helsitta i sängen med datorn i knäet. Usch när man inte känner igen sin kropp. När huvudet vill något annat men kroppen säger ifrån med raka besked. Men nu är jag vuxen och förståndig nog att inse att jag inte hjälper någon annan geneom att trotsa detta. Utan efter en urjobbig dag igår så tvingade jag mig själv att stanna upp. "För fasiken Ida. Vila upp dig. Ta hand om din kropp. Tänk på att den ska orka bära bebben lite mer än 3 månader till..." sa jag till mig själv.
Så idag ligger jag här. Vilar och tänker på mig själv. Ovant men tacksamt.
Ta hand om er!
Obligatorisk fika, dressin och poolparty
Idag startade min dag på bästa tänkbara sätt. Martin väckte mig med frukost på sängen! Det händer annars bara en gång på år (knappt det). Och det är när jag fyller år. Så jag blev så glad så. Jag hoppade sedan i mina kläder och brummade iväg till Mette. Meningen var att vi skulle sy gardiner och fixa. Men eftersom vi båda börjar bli halvtjocka, halvsega så är vår startsträcka lite längre nu för tiden. Inte lika snabba och energiska om man säger så. Så vi började med att samla energi i form av en smaskig fika!
Sedan blev det faktiskt även lite gardinfix.
Nu ska vi strax fara iväg på lite äventyr i formm av dressincykling och poolparty!
Kram och hej!
Livets ekorrehjul
Just nu är det inte så mycket mer än att vakna, äta, jobba sova för min del. Det är det som kallas vardag för dem flesta. När man lever upp på helgerna och fyller dem dem massor av spännande och roliga händelser för att sedan återgå till vardagen på måndagen.
Egentligen är jag inget fan av ekorrhjulet. Jag tycker man kan hitta på skojsiga saker mitt i veckan också. Ta vara på kvällarna. Njuta av en mysig stund på morgonen. Äta en god lunch med en vän...osv osv. Men just nu har jag knappt någon ork eller inspiration till mer än att gå upp, klä på mig, jobba, äta, komma hem. Pussa på Martin. Äta middag, för att sedan lägga mig till rätta i soffan.
Min höst bjuder på en hel del mysiga inplanerade saker så jag har en massa gottigt att se fram emot. Så just nu lyssnar jag på min kropp. Och den ropar högt till mig att VILA! Ibland ropar den även att jag måste äta en massa glass med ännu mer kolasås på. Ja och jag kan ju inget annat än att lyda den. Tror det är naturens sätt att säga vad den och barnet behöver. Härom morgonen sa den klart och tydligt till om att jag skulle äta en massa ballerinakakor till frukost!? Hel skumt, men jag var duktig och gick direkt och köpte ett paket.
Många tror att det är lille bebben som växer så det knakar. Men det är i självaverket mest kakor och glass där inne.
(Fast han den lille där inne växer såklart han med. Pigg och splattrig för det mesta!)
Igår blev vi uppiggade av svägerskan som skickade med lite av skogens guld hem till oss. Det blev några riktigt goa svampmackor till kvällsmat! Det blev tillochmed lunchlåda till mig idag! Det är ju inte fel.
Gud vad jag älskar dessa svampar. Och jag längtar tills jag ska ut i skogen och plocka själv. Har hört att det rä yttligare ett riktigt svampår i år.
Ne nu är det dags att återgå till min plats i soffan.
Sov gott
Kram
En smak av sommaren
En av dem bästa delarna på somrarna när jag var liten var att åka ut till vänner och bekanta som hade gårdar och titta på kattungar. Redan som liten liten flicka var jag galen i dessa duntussar. Medan dem andra barnen tittade på kor och kalvar så kröp jag runt i det trånga utrymmena och lyssnade mig fram till dem små pipande kattungarna.
Hemma hos Martins morster & morbror brukar jag ha tur att få se kattungar på somrarna. Och lika lyrisk blir jag än idag. Så himlans söta! Dessa raringar var ca en vecka gamla och var precis på väg att öppna ögonen.
För övrigt så har Ms morbror och moster världens finaste omgivningar och trädgård kring sig. Man blir lyrisk varje gång man är där. Där ute kan man bara gå och begrunda hur länge som helst det fantastiska jobb dem lägger ner i sin trädgård.
Kram
När man har en sån där alldeles lagom lördag
Idag startade jag och Puzzel dagen med att dricka kaffe / tugga ben på framsidan. I morgonrock. Solen värmde så himla skönt, för att ändå vara (relativt) tidigt på dagen. Det är man ju inte direkt bortskämd med denna sommaren.
Sedan for vi iväg till Malmö för att träffa ett stycke Nickelilltroll. Min käre lillebror alltså. Man får ta tillfällena till akt för att träffa denna unga man. Det sker inte ofta och när det väl sker så finns det inte speciellt mycket tid över för honom till sin syster. Men när vi väl ses så är det ju himla trevligt! Han och hans kompis var nere på ett jobb över dagen. Jobbet var att leverera Batmanbilen till ett jippo i Malmö. Även jag som inte är speciellt intresserad av bilar tyckte denna bil var grym!
Helt körduglig och allt!
Självklart var ju ägaren till bilen där. Självaste Batman. Men bakom masken var det faktiskt i själva verket personen bakom bilen som fanns där. Han som har skapat den. En riktigt konstnär i mina ögon!
Jag posade tillsammans med skaparen. Precis som alla andra barnen ville göra... (Tänk så stolt lilleman i magen kommer bli när han ser att hans mamma träffat Batman, och att det finns med på bild. Bara därför tänkta jag att det var nödvändigt att posa med honom, hihi)
Väl här hemma igen så har vi fikat, vissa av oss vilar, vissa viker tvätt. Snart blir det till att hoppa in i duschen för att pigga till sig lite inför kvällens kalas. Martins kusin har fyllt och det ska vi ju såklart fira.
Trevlig kväll!!
Inte på topp
Just nu har jag en period när jag inte mår hundra. Kroppen har börjat säga ifrån på ett sätt som jag inte känner igen. Min oro blir en aningen större för var dag som går. Länge har jag varit så lättad över att jag inte varit orolig. I hopp om att det skulle få hålla i sig längre fram. Med Molly mådde jag allt som oftast jättebra. Rent kroppsligt. Mina värden var på topp rakt igenom. Knappt några krämpor alls.
Jag är ju inte förvånad att denna graviditet skulle komma att bli en tuffare påfrestning för kroppen. Som vilken andra graviditet som helst. Och ännu mindre när det är så tätt. ( mindre än 3 månader i mellan.) Men jag blir liksom frustrerad över att jag inte får lov att må lika bra denna gång. På torsdag ska jag bege mig för en extra koll hos min barnmorska. Får kolla upp värdena lite extra. Kanske släpper lite av min oro då med.
Men hur det än är. Hur jäkliga dagarna kan vara. Så räcker det med en liten liten buff från busen där inne i magen så blir jag helt varm i kroppen. Känslan när jag får känna hur jag har ett litet liv i mig är så himla underbart att all den värken och illamåendet bara dunstar bort för en stund. Tänk att det lille knytet kan få mig att må så bra samtidigt som jag mår så dåligt på samma gång.
Jag längtar så himla mycket efter honom så jag ibland inte vet var jag ska ta vägen. Och min ända önskan här i livet är att jag snart får hålla honom och se in i hans ögon. Få trösta honom när han skriker. Få byta den kletigaste bajsblöjan. Jag längtar så tills jag får ligga i sängen en hel dag och bara titta på honom. Lukta på honom. Pussa och krama honom. När jag gråter av lycka för att att just han kom till oss. När jag får lov att säga: "mamma älskar dig".
Det är jäkla skit vad jag längtar då!
Ta hand om varandra där ute!
Kram
Doften av sensommar
Idag har jag fått en aningen känsla av förhöst. Eller sensommar. Känslan av att allt saktar ner. Hettsen som sommren innebär avtar och allt börjar gå mot sitt stilla vanliga tempo igen. Tror det är många som börjar jobba imorgon tex. Om någon vecka så börjar skolorna igen. Och vardagen kommer snart vara ett faktum för dem allra flesta.
Jag kan ju inte tjata tillräckligt om hur skönt jag tycker att det är att den kommande tid snart är här. Alltså hösten. Hela jag lättar. Så som vissa lättar när våren är på intågande. Så blir jag fjäderlätt och alldeles fri i känslan inombords. Svårt att förklara, men jag är verkligen en höstmänniska. Den friska luften. Dem klara färgerna. Ny friska tag på en helt ny termin. Kanske är jag typiskt svensk. Men på hösten så återgår alla till sitt. Alla får sina rutiner. Mindre spontana handlingar sker. Och vi planerar på ett annat sett när vi man ska träffas.
Nu ska man ju inte missförstå mig. Jag älskar spontatitet och plötsliga infall. Men jag mår nog ärligast som bäst när saker och ting får planeras och förberedas inför. Sån är jag.
Ikväll ska våra vapendragare Mette och Alex komma hit. Och bara för att jag fick den här härliga känslan att hösten snart är här så ska vi bjuda på goa kantarellmackor! För vad är inte mer höst än när hela huset doftar smörstekta kantareller.
Hoppas ni har en skön (sen) sommar kväll!
Och en extra tanke till er som börjar jobba imorgon!
Odensjön
Idag for vi iväg på lite äventyr. Inte så långt bort, men ändå. Jag har bara varit vid söderåsen vid ett par tillfällen och då aldrig vid den omtalande Odensjön. Så det åkte vi idag. Jag, Martin och mamma. Ja Puzzel var med så klart!
Lurven spanar från bilfönstret.
Tyvärr var det inte så badvänligt. Annars hade nog mamsen velat hoppa i. Hon älskar att bada.
Själv älskar jag att slappna av och vila fötterna.
Eftersom det är helg och ledighet så har jag ju även hunnit vila lite på eftermiddagen. Först låg jag ute i trädgården, för att sedan flytta in. Det var så himla många små smarta kliande kryp. Tror dem heter tripps. Överallt är dem. Så jag fick inta soffan för en stunds tupplur.
Ikväll blir vi bortskämda med inbakad fläskfilé och hemmalagad potatisgratäng. Det är inte så dumt att ha mamma här vill jag säga. Igår fixade hon världens godaste tacopaj som vi bjöd på när Malin och Magnus var här. Till efterrätt fick vi hallonpaj!
Är så glad över att vi fått träffa varandra rätt så mycket denna sommaren ändå. Om några veckor så är det våran tur att åka upp igen. Då är det dop och bröllop i Trosa som står på menyn. Plus att vi är ett helt gäng med födelsedagsbarn som ska firas.
Besök ifrån Södermalm
Min vackra vän lyste
Far och son
Såklart så fick den lilla plutten vandra från famn till famn. Nöjd och belåten.
Lite hungrig blev den lille kotten efter en stund.
Igår kväll kom fina vänner hit på en bit kvällsmat och kvällsfika. Med sig hade dem deras nästan helt nykläckta lilla son. Sötaste lille vännen.
Edvin är den yngsta bebisen jag har träffat och hållt i sedan Molly dog. Och jag är så glad över känslorna jag fick så fort jag såg honom. Endast ren glädje över att mina vänner fått en sån fin och frisk son. Ingen hemsk svartsjuka. Inga jobbiga ångest känslor över allt jag inte fick osv osv....Jag märker på mig själv att mitt brusta mammahjärta är på väg att läka lite och jag är på väg åt rätt håll. Det är lite mer än sju månader sedan min dotter dog. Men det är lite mindre än 4 månader kvar tills min son ska födas. Känslorna som jag burit på så länge som innehållit sorg, hopplösthet och förtvivlan. Byts sakta men säkert till en enorm längtan. Kärlek till mitt andra barn som då och då påminner mig och hans existens i magen i form av små små rörelser. Framtidsdrömmar om en tid med ett livs levande barn i min famn. Ett barn som inte är någon annans knyte. Utan mitt helt egna livfulla barn.
Jag börjar sakta men säkert tro på livet igen. Och tack vare lille Edvin igår så blev det dessa känslor ännu klarare. Jag vågar hoppas!
En skön sommarkväll med mamma
Ikväll har det verkligen varit en sån där skön sommarkväll. Sådär som man inte känner en ända vindpust. Jag har inte ens varit nära att frysa. Barfota och utan kofta. Det tackar vi så mycket för.
Imorgon är det äntligen fredag och helg!
