Gott nytt år
Vi önskar er alla ett riktigt Gott nytt år.
Jag vill passa på (eftersom jag vet att det är många av er som läser bloggen) att rikta det STÖRSTA tack till er alla som funnits runt om detta året.
Alltifrån våra U.N.D.E.R.B.A.R.A familjer som funnit där dag och natt i vått och tort. Utan er alla hade vi varit spillror på ett öppet hav. Blåst bort utan att hitta land igen. Utan er hade vi inte klarart detta.
Ett varmt till våra helt otroligt fantastiska vänner som kommit hit till oss i ur och skur. Till er vänner som funnits på andra sidan luren och lyssnat. Lyssnat och lyssnat. Till er vänner som funnits där genom att skicka en tidning eller en god choklad på posten, allt för att göra min dag lite bättre. Till alla er som skickat en god omtanke via mejl, facebook eller andra media.
Tack till mina "gamla" kunder på Hudvårdsstudion som skickat kort och varma
tankar när vi som mest behövt det.
Till alla mina hud-kollegor. Nya som gamla. Fina tjejer som lyssnat och funnits
där och gjort min vardag till en fungerande vardag.
Till er som kommenterat här på bloggen och sagt så himla varma och fina
ord när jag som mest behövde höra dem.
Tack! Tack och åter tusen tack! Till er alla. Jag har aldrig i hela mitt liv blivit så överröst med bekräftelse om att folk runt omkring verkligen bryr sig. Vart ända ord. Varje kram. Ja, t om en blick. Har värmt så långt in i benmärgen.
Ni alla ska veta att det spelar ingen roll hur man säger det. Eller vad man säger till någon som är i sorg eller bara allmänt nere på botten. Faktum är att man behöver egentligen inte säga något. Man märker, när någon ger sitt stöd eller medlidande.
Och även om ingen kram i världen kunde göra min sorg mindre så är värmer det så gott av att veta att man inte är ensam.
Så till er alla från mig: Tack. För att ni funnits där. På ett eller annat sett.
Och imorgon vaknar jag upp till ett helt nytt kapitel...
Kapitel år 2013!
Gott slut!
MOLLY
Brev från himlen
Se mig vinka,
blunda så ser du,
jag lovar att jag ska vinka extra mycket
så du inte kan missta dig.
Var inte rädd. Jag mår bra,
jag lever i ditt hjärta.
Jag ser och jag älskar,
visst känner du min kärlek?
Överallt där du är, finns jag.
Överallt du går, går jag.
När du sover, sover jag bredvid.
Jag är aldrig ensam, aldrig går jag själv.
Fast mina fotavtryck inte syns, finns jag.
Fast min röst inte hörs ut, skrattar jag.
Fast mina armar inte kramar så det känns,
så visst kramar jag.
Vi syns igen det vet både du och jag.
Gråt inte, dina tårar faller till marken.
Skratta istället, jag vill se dej glad.
Livet är så mycket oändligare än du tror, lilla mamma.
För ett år sedan kämpade vi för fullt inne på förlossningsrum nr 9 i Lund. Värkarbetet tog lång tid eftersom jag blev igångsatt. Jag blev lovad all smärtlindning som tänkas kunde. Men bäst var väl ändå lustgasen. Dem fick sätta epidral på mig två gånger eftersom den tog snett första gången.
Martin hjälpte mig något så otroligt och jag hade inte klarat en sekund utan honom vid min sida.
Efter nästan ett och ett halvt dygn. kl: 18.10 föddes det en liten flicka. Jag andades ut. Smärtan försvann helt. Rummet var helt tyst. Martin satt kvar vid min sida och vi kramade varandra. Vår barnmorska frågade efter några minuter om vi ville veta om det var en flicka eller pojke.
Det var över nu.
En Molly var det. Den sötaste lilla flickan jag sett. Svart hår på hela huvudet. Sötaste lilla uppåtnäsan du kan tänka dig. Fortfarande så varm och go. Men helt tyst. Helt tom. Hur kan en sådan vacker varelse få lov att gå miste om livet. Hur kunde det vara meningen att vi inte skulle få se henne leva?
Ett år har gått.
Det har varit det värsta året i hela mitt liv.
Jag har aldrig ens vågat tro att man kan må så här dåligt. Den Ida som jag trodde jag var blev som bortblåst och istället förvandlades jag till en sorgsen, grå och deppig Ida. En Ida där oavsett om jag upplevde skojiga saker omkring mig så var ändå stenen i mitt bröst så tung så den tog överhand.
Och det gör den fortfarande ibland.
Detta året har varit en bergochdalbana utan dess like. Jag kommer inte vilja blicka tilbaka till detta år. Jag kommer inte vilja försöka minnas hur jag har mått år 2012. Jag vill spola över hela året och trycka på delete.
Jag vet att sogen efter Molly aldrig kommer försvinna. Men jag vet också att vi har kommit en bra bit på vägen med att kunna leva med sorgen. Kunna hantera den och välja att minnas den fina flickan som vi faktiskt ha glädje av i 8 1/2 månad, i min mage.
Idag ska vi gå till Mollys grav. Vi ska skicka upp en rislampa där det kommer stå hur mycket hennes mamma, pappa och lillebror saknar henne. Det kommer stå hur mycket vi älskar henne.
Kusin vitamin
Härom dagen kom Ludvigs kusin och hälsade på. Om inte denna killen är den sötaste Emil i heeela världen, så säg!! Mer glimt i ögat får man leta efter! Och att han är så glad i Ludvig gör att man blir alldeles varm i hjärtat. Tänk så mycket skoj dem kommer ha när Ludde blivit större. Emil kommer nog se till att lär honom allt han kan.
Som jag längtat
Dessa dagar som är nu har jag längtat till så himla mycket. Dagar som är bara är fyllda med tid för Ludvig. Inget annat planerat än att bara vara med honom. Gå promenader med vagnen och Puzzel. Sova länge på morgonen. Gå i myskläder hela dagen. Glömma bort att äta frukost för att jag är för uppslukad i min son. Inget annat är liksom viktigt.
Och när jag glömmer att äta, ja då är det allvar. Hihi.
Jag måste faktiskt säga att få barn i december är inte så dumt. Bara en massor av innemys första tiden. Mängder med god mat i kylskåpet. Mycket ledigehet tillsammans. Inga krav att vara ute. Men har man tur så kan man komma ut på riktigt härliga friska promenader i frisk vinter luft. Sen har man ju hela januari, februari och mars att göra sig redo för den härliga våren. Ingen stress liksom.
Ok. Visst kommer det vara lite halvtrist för Ludvig att fylla år så sent på året. Men den biten får han liksom ta. Det här med barn går för många inte att planera. Inget att ta förgivet. Verkligen inte. Är glad för dem som bestämmer sig att få barn på tex. våren och vips så blir det så. Alla har inte det flytet i barnagörandet.
Luvig har fått fina stickade kläder av grannen som
är supersöta! Även om han ser skeptisk ut, haha.
Dessa kläder är perfekta ligga i vagnen-kläder. Lagom varma där i åkpåsen. Tror att många (även jag själv) gärna klär på barnen för mycket när dem ligger i vagnen. Men det blir snabbt varmt och gott där inne i åkpåsen så många gånger blir barnen supervarma och gnälliga pga det. Så dessa stickade kläderna är givna som vagn-åkar-kläder här hemma.
När ett år har passerat
Mollymagen.
Idag för ett år sedan dog Molly i min mage. Livet rann ur henne och hon försvann ifrån oss. För ett år sedan förändrades vårt liv. Vårt barn dog i magen och inget skulle mer bli sig likt.
All förhoppning. All längtan vi burit på så länge. Försvann i ett ögonblick.
Jag kommer aldrig glömma den dagen. Dagen då mitt barns hjärta slutade slå och jag kunde inte göra något för att rädda henne.
Molly kommer alltid vara med mig.
Jag kommer förgäves undra vem hon var. Vem hon skulle blivit.
Hur skulle hon ha sett ut.
Men en sak är jag henne evigt tacksam över. Och det är Ludvig.
Han hade aldrig varit hos oss idag om hon inte lämnat plats åt honom.
Vi kommer aldrig få uppleva henne här hos oss. Men hon såg till att skicka den bästa finaste lillebror istället. Vi får uppleva världens finaste lilla kille.
Livet är så himla svårt. Svårt att förstå. Varför vissa saker sker. För ett år sedan rasade vår värld. Jag vågade aldrig tro att jag skulle vara glad och lycklig igen.
Sorgen efter att Molly aldrig fick chansen att leva kommer följa mig resten av mitt liv. Vi kommer alltid ha ett barn som vi aldrig får uppleva. Vi kommer alltid ha en grav att besöka när vi ska hälsa på vår förstfödda dotter. Molly kommer alltid att räknas med i syskonskaran. Ludvig har världens sötaste änglasyster som kommer vaka över honom.
För hon gav honom chansen till att bli till.
Då är man väl ändå världens bästa stora syster.
Molly.
Den finaste lilla ängeln.
Någonstans i rymden finns en speciell planet
Gömd under ett stjärnfall är den som en hemlighet
Det är den plats i himlen där små änglar gömmer sig
Där bor din storasyster och hon vakar över dig
En liten vän
Idag har jag och Ludvig fått träffa Hilma för första gången. Hela 2 dagar gammal. Så färsk och ny här i livet. Så fin!
Lugn och ro
Idag myser vi och tar det så lugnt som man bara kan. Ludvig har varit vaken hela förmiddagen och legat och tittat storögt. Så mysigt nu när man ser att han ser mer och är med mer i blicken. Kusinen Emil och faster Åsa kom förbi och busade lite oxå. Men då somnade Ludde gott i fasters famn=)
Det är inte dumt med ledighet tillsammans!
Julen i bilder
Jag och Martin åkte iväg själva för att tända ett ljus på vår älskade dotters grav. Det var jättejobbigt att vara där just den dagen. För ett år sedan låg hon livligt i min mage och vi hade ingen som helst aning om vilket öde som väntade oss. Hon fattas mig något så otroligt.
Morbror och Ludvig
Julklappsleken
Och efter julklappsleken tog julen slut för vår del då farfar plötsligt blev dålig.
Som tur är så mår han bättre nu och dem kom hem i tryggt förvar igår.
Trots att det slutade som det gjorde denna julen så är jag tacksam och glad för det vi fick. Vi hade det jättemysigt fram till dess. Julmusik och stök i köket. Ludddegos och Kalles jul med glögg och pepparkakor. Julöl till maten (och gud så gott!).
Tack min underbara familj för att ni kom hit och firade Ludvigs första jul. Nästa gång vi firar så är han två år och då är det garanterat inte en lugn stund!=)
När det inte blir som man tänkt sig
Julafton i år skulle ju bli den bästa. Äntligen var vår lille prins här och allt skulle ju vara frid och fröjd.
Tyvärr blev farfar jättedålig efter maten igår och fick bröstsmärtor och vi fick tillkalla ambulans. Väl inne på en överfull akutmottagning och efter ca en timmes misslyckande att sätta nål på honom så tyckte han känna sig mycket bättre och fick komma hem igen. Tyvärr så hade han feber och kände sig fortfarande krasslig så vi vågade inte ta några risker och fick åka till Martins föräldrar och sova. Egentligen skulle familjen stanna till imorgon. Men om det nu är något som kan smitta som farfar har så är det onödigt att ta risken att smitta Ludvig. Så dem ska bege dig hem redan idag:(
Så, julafton i år blev verkligen inte som vi tänkt oss. Men jag är tacksam att farfar mår bättre och att inget värre hände.
På tal om tacksam. Jag är sååååå glad och överlycklig över att mina finaste vänner Mette & Alexander äntligen har fått sin Hilma till sig! Åh nu längtar vi till vi får träffa dem:)
God fortsättning! Snart är det nytt år, och det ser vi fram emot!
Njuter
Här hemma njuter vi av god mat, sällskap men framför allt så njuter vi av Ludvig.
Tänk att han är här med oss nu. Jag måste fortfarande nypa mig i armen för att förstå det. Han är så guda snäll och finner sig i allt stök och bök som det ändå blir kring jul.
Hoppas ni också har en fin jul!
Gooood jul!
En riktigt GOD JUL
till dig
från mig och min familj!
Nu sätter vi igång julen
Nu startar vi julen här hemma.
Ludvigs gammelfarmor och gammelfarfar är nu också på plats. Imorgon kommer resten av gänget! Det är så mysigt att ha dem här. Så mysigt att se Ludvig tillsammans med dem. Det är ju så här julen ska vara. Familjen nära. Lugn och ro. Barn i huset som upptar 110% av allas uppmärksamhet! Allt annat verkar så himla oviktigt.
Idag ska jag, Ludvig och gammelfarfar slappa här hemma. Martin, mormor och gammelfarmor ska bege sig ut med vässade armbågar och handla julmat och dem sista klapparna.
Detta är helt klart den redan den bästa julen i hela mitt liv
(förutom att syster Malin inte kommer fira med oss i år)
Såklart så ger ju såna här högtider och tid för att sakna dem som inte är med hos oss.
Pappa.
Molly.
Dem borde vara här. Med oss. Jag vet att dem finns omkring
oss. Jag känner det starkt. Men allt som oftast räcker ju inte det.
Saknar er så mina fina änglar!
Nu: Luddegos!
Dumma mamma
Haha. Ludvig är 16 dagar och är redan less på sin mamma och kameran. Lycka till älskde lille plutt säger jag bara. Mamma släpper inte kameran i första taget, hihi.
Mormor
Här hemma har vi en pigg liten kille som väntar
på sin mormor som kommer idag! Som vi har längtat!
Första badet
Igår kväll var det dags för första riktiga badet!
Det gick jättebra. Klart gnydde han lite. Men jag tror
samtidigt att han gillade det! Vår fina lillkille!
Granen
I söndags fick vi en gran! Så vad passade då bättre än att klä den tillsammans med tjejerna, lyssna på julmusik, dricka glögg, äta pepparkakor med ädelost. Länge begrundades den lite halvsnea granen. Vi la huvudet lite på sne, och nickade samtyckande; jo den är jättefin...på sitt sett liksom. Nu är den klädd och det är en riktig stämningshöjare vill jag lova.
Vi har alltid haft tradition där hemma att klä granen dagen innan julafton. Men jag vill på något vis hinna njuta lite av den här julen innan den ens har börjat. Jag har längtat så mycket efter den här tiden. Jag har längtat något så otroligt efter att få klä min julgran och samtidigt veta att mitt barn sover sött i sin vagn.
Allt känns så mycket lättare när man vet att Ludvig finns omkring mig. Hänga tvätt, damsuga ja alla såna tråkiga saker är t.om en fröjd att göra. För jag vet att han finns nära mig. Livs levande ligger han bara några meter ifrån mig och snusar. Och bara vetskapen att han mår bra och är frisk och pigg gör att allt annat känns så mycket lättare.
Livet känns så mycket lättare sedan han kom.
Gos
Liten i sin egen säng
Tänk en sån liten kille vi har! Här ligger han i sin säng för första gången. Pluttunge! Han är verkligen världens snällaste mot oss och det går inte en minut utan att jag blir varm över känslan att han är här hos oss.
Panter-tanter och söt Amalia
Världens bästa tanter och liten Amalia är äntligen här och hälsar på oss!
Ludvig blir bortskämd med massor av gos.
Ludvig
Såklart. En bild på min underbaring.
Ni förstår att jag går här hemma och blir smått galen av den här totala förälskelsen som har skett här. Jag vet inte hur jag ska behärska mig. Kan inte slita mig ifrån honom.
Igår satt jag största delen av dagen i soffan med honom i min famn och bara tittade på honom. Grät en skvätt av den totala lyckan. Och sedan så fort min skärpa i ögonen kom tillbaka så fortsatte jag titta. Lukta. Snusa och pussar i mängder.
Lika bra han vänjer sig.
Ludvig.
Vinterland
Det är så himlans vackert ute nu. Som en sagovärld. Med nästan för overkligt gnistande snö. Rimfrost.
Igår kväll fick jag den äran att ta Puzzel på kvällsprommenad. Det har ju inte varit en ära alls för mig dem senaste 4 månaderna. Men igår var det dags. Dags för en lite mer rask prommenad utan vankande och utan att varje steg skulle kännas som ett nålstick i ryggen.
Imorse var jag även där snabb och sa att jag gärna tog morgonrundan! Och självklart tog jag med kameran! Vackert!
Kallt
Idag har det varit en sån där perfekt vinterdag! Gnistrande vit snö över hela landskapet. Knastrande under fötterna. Sol och klarblå himmel. Och kallt. Iskallt. Så vi har hållit oss inomhus. Njutit innefrån.
Ludvig verkar ha lite ont i sin mage så det har varit en liten ledsen Ludde här hemma idag. Just nu sussar han gott i min famn så vi hoppas det inte fortsätter göra ont för honom. Han är ju så liten och hjälplös. Det gör så ont i mig när man ser hur det riktigt suger i magen på honom. Lillputte.
En hel vecka
En vecka har gått sedan Ludvig kom till oss. En vecka som varit kämpig på många sett. Men för varje dag som går så lär vi känna varandra och kommer på vad som fungerar och inte.
Som för alla nyblivna föräldrar.
Jag känner ett sånt otroligt lugn över min roll som mamma till lilla Ludde. Harmonisk kanske är fel ord men snudd på det. Han berättar för mig vad det är han vill ha och inte. Inte alla gånger jag lyckas tillgodose hans krav men tillslut somnar han gott i famnen i alla fall. Nöjd bebis=nöjd mamma och pappa.
Sedan att jag lyckats få nackspärr pga att jg sitter och kollar på honom heeela tiden är en lite bieffekt man får räkna med när man har en sån söt bebis! Jo för så är det. Vi har väääärldens sötaste bebis;)
Tusen tusen tack för alla lyckoönskningar och gratulationer! Det värmer oerhört mycket!
Tårar av lycka
Här hemma håller vi att installera oss för fullt. Vi lär känna varandra och hur allt fungerar. Det är helt klart en omställning som man kanske inte kunnat föreställa sig. Men jag måste ändå säga att trots sömnbristen, amning som gör förbaskat ont, oron för att lillen inte mår bra osv. Så slår ju all denna kärlek till honom bort i ett naffs. Jag vet inte hur många gånger jag suttit och börjar gråta av att bara titta på honom. Hormoner jag vet. Men det går inte med mina ord beskriva hur himla tacksam jag är för detta. Känslorna svallar över! För att Ludvig kom till så snabbt efter vi förlorat Molly. För att han fick komma till oss och vara helt frisk och fin!
Mys i soffan är det bästa som finns
Hemma
Nu är vi hemma.
Och allt är så fantastiskt att jag svävar på moln. Ludvig har bara på sin lilla tid än i livet lyckats få mig att må så bra så jag inte ens själv kan ta in det. Livet är ett under. Han är livet.
Njuter av lugnet
Ludvig är världens snällaste mot sina nybörjare till föräldrar. Sover. Äter och bajsar. Precis som det ska vara som 3 dygns bebis! Jag är upp över öronen förälskad!
Familj
Jag njuter av varje hundradelssekund. Jag är så oerhört tacksam för att vår lille skrutt kom just till oss<3
Ludvig
Vi har blivit föräldrar till världens finaste Ludvig! 2890 g och 50 cm stor kom han till världen den 4/12-2012!
Livet är underbart!
Fotoutmaningen hobby
Ja på den utmaningen måste jag ju visa bild på det jag gillar mest att göra: måla.
Jag mår så himla bra va att måla. Som någon slags terapi. Det spelar många gånger inte någon roll vad jag målar. Bara jag får ha en pensel i min hans och färg att doppa penseln i så stressar jag ner.
Det roligaste är ju såklart att måla något föremål som blir det en förändring. En förbättring i mina ögon.
Som denna fina guldram. Visst, den är jättevacker i guld. Men hemma hos oss är det inte mycket guld och denna passar bättre i vitt. Vad som sedan ska va i den kan jag visa en annan gång=)
Kram på er!
När första ljuset är tänt
Jag har stämningen! Den är på plats. Snön har äntligen kommit hit ner till Skåne och det ligger ett vitt täcke utanför. I morse tändes 1:a ljuset och det är alltid något speciellt över advent. Förväntan.
Ni vet väl att advent betyder ankomst...
Ingen av katterna vill gå ut idag. Ne usch. Men Puzzel sprang gladeligen ut!
Trevlig första advent på er!
Min lilla stjärna utan namn
37+2
Nu är snart denna mage ett minne blott.
Jag kommer inte sakna den ett minsta dugg. Att vara gravid är absolut det mest underbara som finns i hela världen. Men nu när den här graviditeten snart är över så kommer jag inte tänka tillbaka på tiden med Ludde i magen som en ljuvlig tid. För det har den inte varit någonstans.Det som varit ljuvligt och olsagbart är att få chansen att över huvudtaget få möjlighet att få bära ett barn till och just denna lilla parveln vuxit och blivit till i min mage. När jag fått känna hur han blivit större och större och sparkat och slagit kullebyttor där inne.
Men nu blickar jag framåt. Mot ett nytt kapitel i livet. Mot det kapitelet som jag så länge väntat på. Att få vända blad och när handlingen är ljus och härlig. När vi lämnar dem tunga och mörka sidorna i det förflutna.
Snart är det banne mig nya tider!
Snö!!!
Idag fick det bli sovmorgon!
Härligt. Finns det något skönare än när någon, i mitt fall Martin, kommer och väcker en på morgonen. Och man känner sig sådär gosigt trött. "Go morgon, ska du gå upp?" Man känner efter och tröttheten i ögonen håller sig liksom kvar och det känns som om ögonlucksmuskeln nästan är obefintlig och man sluter ögonen igen och bestämmer sig för att "nej, jag vill sova ett tag till." Sedan sjunker man ner i den mjukaste sömn igen. Utan något som helst dåligt samvete för att man sover bort halva morgonen. Åh så gott det är. Nu är både jag och Puzzel pigga och glada. Och att det var lite lite snö på marken och hustaken gjorde dagen sådär extra bra i starten!
Nu har jag tittat på första avsnittet på Adventskalendern- Mysteriet på Greveholm! Så mysigt så det inte är klokt ju!
Idag är det december. Och det ända jag kan tänka på när vi går in i denna månaden är såklart. "Denna månaden kommer vi bli föräldrar till en liten pojke!!"
Ha en mysig lördag där ute!
Kram
Fotoutmaning-doft
Doft. en av dem bästa dofterna nu kring jul är såklart hyacintdoften! Den är både bedårande sör och doftar ljuvligt. Tyvärr vet jag att det är många som är allergiska mot denna rätt så starka doft. Som min mamma t ex. Så när det är dags för henne att komma på besök så för jag nog placera ut dem i garaget. Men så länge ska jag försöka njuta av denna juldoft!
Den allra bästa jul doften då? Vilken är den?
Glögg!
Håller ni med? Eller har ni andra favorit-jul-dofter?
