Checkalistan avbockad
Idag är en sån dag då allt går av bara farten! Saker på checklistan blir gjorda i ett naffs. Telefonsamtal blir ringda osv osv. Även om liten vaknade alldeles för tidigt så känner jag mig pigg som en lärka ändå. Skönt med såna här dagar ibland! Kommer väl ligga som en klubbad säl i kväll. Men vad gör det!
Nu vaknade plutten från sin dagliga
mitt-på-dagen-sov-stund-ala'-tre-timmar! Nu blir det mys i soffan.
Hej svejs!
Onsdag
Onsdagsmorgon.
Det är så himla fint nu för tiden för jag kan verkligen se hur Puzzel bryr sig om Ludvig och hur han håller koll på honom. Puzzel har liksom godkänt Luddeliten och räknar med honom i gänget.
Det är så himla skönt att ha en så underbart snäll hund som Puzzel är. Jag litar till 99 % på honom. (Anledningen att jag inte skriver 100 % är att han dock är en hund och dem har sina instinkter trots allt...)
Ludde börjar också titta nyfiket på den svarta lurven som
då och då bara dyker upp mitt framför näsan!
Ömsint kärlek
Till skogs
Minst EN gång per vinter måste man åka ut till skogs och dricka varm choklad och grilla krov. Det gjorde vi igår.
Det var kallt och ruggigt ute vid Järavallen. Men det är så det ska vara på något vis. Tyvärr var det isgata på gångstigarna så vi fick snällt gå tillbaka när vi insåg att det inte gick att gå längre.
Som vanligt så är jag och Alexander i hugget med våra
kameror. Mette och Martin går bredvid.
Mysigaste söndagen på länge!
Vakna med ett leende
Den här lille gossen är som gladast precis när han har vaknat! Så härligt och underbart att han inte ärvt sin mammas morgonhumör. Och tackvare dessa ljuvliga leenden på morgonen så blir ju jag automatiskt på ett strålande humör jag själv!
När man blickar tillbaka
Måndag morgon den 3 december 2012.
Påklädda och redo att åka in till förlossningen!
Gud så redo vi var!
Här var jag pigg som en lärka!
Nu kunde det få sätta igång.
Uppkopplade.
Mobilerna fick bli tidfördriv.
Dags att få lite hjälp av den underbara lustgasen!
Förutom en spruta i benet (någon form av morfin, glömmer alltid namnet). Så var lustgasen den ända smärtlindring jag använde.
Efter en riktigt trög start i igångsättningen. Så gick det desto snabbare på slutet.
När väl värkarbetet satte igång så var Ludvig ute efter fyra timmar!
Barnmoskan tog hål på mina hinnor 14.15 och Luddeliten tittade ut vid 18.19.
Ludvig. Första bilden!
Efter en natt på IVA uppvak fick jag äntligen komma ner till min nyfödda son och Martin. Jag förlorade 3 liter blod och var fortafrande lite ringrostig. Men på något vis hur pigg som helst ändå!
Gud, jag kunde inte sluta titta på honom.
Mina allt.
Åh vad härligt att blicka tillbaka. Det är så mäktigt att få möta ett helt nytt liv. Att få bli mamma till ett livs levande barn. När jag tittar på dessa bilder och sitter här med tårarna i ögonen av glädje så känner jag bara att jag vill göra det igen. Och igen och igen!
Jag säger som gulletussan: "Barn är väl ändå meningen med livet".
I mitt liv är Ludvig min mening.
Anar attityd
Anar ni också lite attityd hos Ludvig här?
"Asså morsan. Det är ocoolt att le mot kameran och man ska inte titta in utan typ neråt eller uppåt lite noschigt!"
Men det där hårda tuffa håller inte i sig så länge. Innerst inne är han en
riktigt mjukis, precis som sin pappa!
När man är så gammal så man måste förnya sitt körkort
Här är beviset. Jag har gått och blivit 10 år äldre!
I november förra året var det tio år sedan jag tog körkort.
Och jag minns det som igår.
Farfar låg på nyköpings lassarett efter att ha blivit opererad i hjärtat. Mamma och pappa hade varit och hälsat på honom och vi hade planerat att dem skulle hämta upp mig efter dem varit på sjukhuset. För mig var det en helt vanlig dag i skolan. Ingen visste något om att jag skulle köra upp. Ingen. Två månader innan hade jag klarat uppskrivningen och på den tiden var det längre väntan mellan uppskrivning och uppkörning.
Det var i början av november och väglaget var riktigt kasst. Snöblask och isigt minns jag att det var. Hur nervös jag än var när det var dags att sätta sig i bilen med den där halvglada gubben till kontrollant så kände jag mig säker. Säker på att detta klarar jag. Jag kände att jag kunde faktiskt det där med att köra bil. Jag hade övningskört sedan jag var sexton och jag hade kört mycket under dem två åren.
Jag fick köra i 35 minuter. Sedan stod det klart. Jag hade fått mitt efterlängtade körkort.
Pappa ringde och undrade var dem skulle hämta upp mig. Vägverket, sa jag. Han undrade varför jag var där ute, men anande typ ingenting. Jag bad honom även i luren om att få köra hem. Men han sa genast nej då han menade på att det var halt och mörkt.
När dem väl kom för att hämta mig stod jag med ett flin som var från örsnibb till örsnibb och bredvid mig hade jag min stolta körskolelärare.
Tror ni jag fick köra hem? Nej. Haha. Sen på kvällen så fick jag låna mamma och pappas bil för att köra runt till kompisarna och skryta över att jag lagligt fick köra en bil helt själv!
Och nu har tio år passerat.
Sol
Idag skiner solen och vi ska snart bege oss ut på en riktigt långis!
Ludvig har sin superfina tröja på sig som
farmor Kerstin har stickat.
Gammal dörr
Denna vackra och gamla dörr hittade jag och Mette på en loppis för ca ett år sedan. 50 pix gav jag för den. Nu har den fått flytta in!
Högsta vinsten
Ludvig, min älskade skatt här i livet.
Idag har vi mysdag. gick ändå upp hyffsat tidigt för att sedan gå ner och mysa på soffan. Både jag och Ludde somnade gott om. Hur mysigt är inte detta! Jag kunde inte i min vildaste fantasi ana att det skulle vara så här underbart att gå hemma och mysa med liten bebbe.
Ludvig ger oss så mycket. Både jag och Martin känner en inre lycka som ingen av oss aldrig upplevt. Vi säger dagligen att vi inte riktigt förstår detta. För det är så mäktigt. Att vi fick bli föräldrar till denna lille guldklimp. Jag hoppas och vet att jag alltid kommer känna den här enorma tacksamheten. Luddeliten är det bästa som har hänt mig. Och jag tackar övre makt att jag träffade min Martin så vi tillsammans kunde skapa denna dyrbara skatt.
Hoppas ni har en förträfflig tisdag!
Bilder
Ludde gillar mer och mer sitt gym. Trots att han mest är arg på bamse.
Bästa platsen är skötbordet
Brunhårig
Bästa Patricia
Soffmys med efterlängtat besök
Kram
Bloggpause
Ja hoppsan vilken paus det blev mellan inläggen!
Jag lovar att bättra mig!
Just nu morgonmyser vi i soffan innan det är dags för Martin att åka till jobbet.
Lika barn leka bäst
Ludvig och Hilma tycker sååå mycket om varandra!
Nio och sex veckor gamla.
Haha.
Hej hej vinter!
Nu är det tunga prommenader som gäller.
Tung blöt snö kom igår.
Vitt och fint igen!
Det är väl ingen ide´ att klaga över att man så smått börjar bli en aning trött på detta hattande i vädret. Det är ju som det är. Och jag som gillar snö, tänker att det hellre är vitt och fint än grått och regnigt. Men jag ska inte sticka under stolen med att jag längtar en hel del efter våren nu. Jag längtar efter att kunna sitta ute och dricka den koppen kaffe som som alltid smakar såå mycket bättre utomhus.
Annars så är mysfaktorn hög här hemma. Vi njutar av att ha Iza här hos oss. Och jag tror faktiskt att hon njuter hon med. Men mest av Ludvig om jag ska vara ärlig, hihi!
Besök
Dagen idag började med ett besök nere på bvc. Lilleman väger nu hela 5400 g och är 56,5 cm lång. Stora killen! Sedan när vi kom hem så kom Veris och hälsade på oss. Vi fick superfina presenter och vi betade av en hel del som vi missat i varandras liv. Tänk att det har gått snart 1 1/2 år sedan vi jobbade ihop sist. Det känns nästan som igår! Härligt när man tar vid där man slutade sist. Tack för en mysig stund!
Nu laddar vi om för om en liten stund kommer vår älskade Patricia hitfarande! Ett spontanbesök som gjorde att jag hoppade högt när hon sa att hon ville komma ner. Om ni frågar mig så skulle Iza (ja alla mina vänner + familj som bor alldeles för långt bort) få bo här för alltid! Jag tycker det är läge att hon med fler inser att Skåne är fantastiskt lanskap och att hon och dem andra flyttar hit! Bums!
Ett liv med barn
Idag är det 2 månader sedan jag träffade Ludvig för första gången. Två av dem bästa månaderna i hela mitt liv. Han är mitt allt och det han har gett mig hittills är den enorma lyckan att få vara hans mamma. Den där lyckan som jag så länge har drömt och längtat efter. Den fyller hela min kropp varje morgon när jag vaknar.
Dessa två månaderna har det bara varit en massa mys.
Tagit dagarna som dem kommer.
Lärt känna varandra.
Tänk att det bara har gått två månader. Han är så självklar. Som om han alltid varit här. Men tänk så snabbt det ändå har gått. Minns det som igår när jag och Martin packade bilen med alla väskor och kuddar som vi skulle ha med oss till förlossningen. Måndagen den 3 december klev vi in på förlossningen i Lund. Runt tiotiden på förmiddagen blev vi igångsatta. Efter en dryg start och en riktigt snabb slutspurt så var han äntligen ute på mitt bröst med härligaste skriket kl 18.19 tisdagen den 4 december 2012.
Min fina skatt här i livet.
Ludvig.
Ett liv med barn
Idag är det 2 månader sedan jag träffade Ludvig för första gången. Två av dem bästa månaderna i hela mitt liv. Han är mitt allt och det han har gett mig hittills är den enorma lyckan att få vara hans mamma. Den där lyckan som jag så länge har drömt och längtat efter. Den fyller hela min kropp varje morgon när jag vaknar.
Dessa två månaderna har det bara varit en massa mys.
Tagit dagarna som dem kommer.
Lärt känna varandra.
Tänk att det bara har gått två månader. Han är så självklar. Som om han alltid varit här. Men tänk så snabbt det ändå har gått. Minns det som igår när jag och Martin packade bilen med alla väskor och kuddar som vi skulle ha med oss till förlossningen. Måndagen den 3 december klev vi in på förlossningen i Lund. Runt tiotiden på förmiddagen blev vi igångsatta. Efter en dryg start och en riktigt snabb slutspurt så var han äntligen ute på mitt bröst med härligaste skriket kl 18.19 tisdagen den 4 december 2012.
Min fina skatt här i livet.
Ludvig.
Morgonmys
Ludvig är verkligen världens bästa bebis!
Han kan ligga i timmar och bara mysa i sängen. Tittar i taket. Snuttar på nappen. Vilar lite. Vaknar igen och gaggar lite. Det är först när han blir hungrig han gnäller. Så denna lilla gobit har låtit sin mamma och pappa sova till 9.30 idag. Rätt så gulligt av honom. Sedan att vi har haft det mysigaste morgonmyset man kan uppleva gör att denna dag inte kan bli annat än en superdag!
Fredagsmys med min nya kropp
Ludvog tyckte moster verkligen var hur kul som helst!
Fredag!
För en vecka sedan så hade vi världen bästa mormor och moster här hemma. Vi gjorde det vi var bäst på: åt och drack gott och hade myspys i soffan.
Idag har jag och Ludde varit och hälsat på pappa Martin på hans jobb. Ludvig har fått träffa gubbarna på Hejdes. Sedan tog jag vagnen och traskade en snabbis till Centersyd. Där hittade jag äntligen ett par jeans till mig själv! Sitter som en smäck gör dem. Känns skönt att kunna ha något annat än leggins eller mammabyxor.
Ja, och det här med min nya kropp. Lika bra jag nämner detta så är det gjort. Idag provade jag storlekar som jag inte riktigt kan koppla ihop med mig själv. Blev helt förvirrad där i butiken. Jag har säkert gått upp minst två storlekar upptill och jag vet inte hur många storlekar nertill. (Jo det vet jag men det vågar jag inte skriva, hihi.)
Egentligen så känner jag mig inte så himla mycket större (inte om jag jämför mig med för 9 veckor sedan och jag var stor som ett hus!) Det är när man väl ska börja prova där i provhytten som man får verkligenheten som ett litet kindnyp.
Så idag gjorde jag slutsatsen efter att gå ut ur butiken med grymt snygga jeans i min påse. Visst, dem är inte i den storleken som jag kanske hade önskat. Men dem passar mig och min kropp och då är jag nöjd! Min nya kropp, som mina älskade barn har skapat till mig. Egentligen borde man ju inte vara mer än stolt över den!
Trevlig fredag på er där ute!
(Och en extra kram till er mammor som liskom jag inser att den där tjugoåringens kropp man hade aldrig kommer tillbaka. Och att det innerst inne inte gör någonting! För vi är grymma som burit och fött fram våra barn och borde visa upp oss med stolthet. Vilken jäkla storlek vi än har! Så är det.)
