Framkallning


Vi fotar och fotar. Och det finns tusentals med fina underbara bilder på minneskortet, i mobilen osv. Men mer sällan skriver vi ut dem och har dem runt oss. Jag vill dagligen omge mig med dessa underbara minnen. Och det kostar ingenting! En vanlig kopia (dem ovan) kostar ca 80 öre. Alltså inte ens en krona. 

Idag är vår plutt 10 månader!!

Dem 10 bästa månaderna i heeela mitt liv!!❤ 



Betydelsen av bilder

 
Att älska foton. Eller att älska att ta foton, vet ni ju att jag gör. Men att sedan bevara dessa minnen i form av bilder, även det älskar jag. Det är viktigt för mig att ha minnen i from av bilder. Många gånger när jag glömmer kameran, eller när den är för klumpig för att ta med. Eller när jag dras med i en upplevelse, ett möte, en händelse där jag helt enkelt inte tar ett foto. Då kan jag bli innerligt ledsen över att jag inte fick med det på bild. 
Bilder och foton är viktigt för mig. Det är inte alltid det är viktigt att det är bra och välorganiserade foton. Bara det är en bild av stunden. Då minns jag den mycket bättre. Sen längre fram. Eller dagen efter.
 
 
 
Jag tappade minneskortet till vår kamera. 
 
Helt borta. Puts väck. 
 
Som om någon hade trollat bort det. Det var bannemig ingenstans. Jag har verkligen letat. Jag fick låna ett av min vapendragare så jag hade möjligheten att ta nya bilder.
Men det gamla var liksom borta. 
 
Månader har gått och härom dagen så tänkte jag återigen om jag kanske förhoppningsvis skulle hitta det någonstans.
 
Igår kom Elias och Thea hit.
 
Dem hade minneskortet med sig.
 
Tänk er såhär:
En ung kille, runt 20 årsåldern är ute och knallar. För en sekund kollar han neråt. Ibland gör man ju det. Kollar ner för att se var man sätter sina fötter. Och där, i gräset bredvid honom. Utanför ett dagis ligger ett litet blått minneskort. I gräset.
Skitbra tänker killen. Ett minneskort kommer alltid till användning.
Men när han ser bilderna på en mjölkvit glad bebis. Plus några andra barn så faller samvetet på plats och tanken om att detta tillhör någon som saknar det slår honom. 
Han mamma som är förskolelärare får se på bilderna.
Och vem ser hon på en av bilderna. Jo, Elias. Och Thea. Som sitter med sin lille kusin i famnen och skrattar. Elias som råkar vara ett barn som går på hennes avdelning på förskolan där hon arbetar.
Minneskortet hamnar tillslut i rätta händer.
 
 
Så glad över att fått tillbaka en del av väldigt betydelsefulla minnen.
Och tacksam över mina medmänniskor. 
 
 
Härligt va?!
 
 
 
 
 
 
 

Fotoutmaningen hobby

 
Ja på den utmaningen måste jag ju visa bild på det jag gillar mest att göra: måla. 
Jag mår så himla bra va att måla. Som någon slags terapi. Det spelar många gånger inte någon roll vad jag målar. Bara jag får ha en pensel i min hans och färg att doppa penseln i så stressar jag ner.
Det roligaste är ju såklart att måla något föremål som blir det en förändring. En förbättring i mina ögon. 
 
Som denna fina guldram. Visst, den är jättevacker i guld. Men hemma hos oss är det inte mycket guld och denna passar bättre i vitt. Vad som sedan ska va i den kan jag visa en annan gång=)
 
 
Kram på er!

Fotoutmaning-doft

 
Doft. en av dem bästa dofterna nu kring jul är såklart hyacintdoften! Den är både bedårande sör och doftar ljuvligt. Tyvärr vet jag att det är många som är allergiska mot denna rätt så starka doft. Som min mamma t ex. Så när det är dags för henne att komma på besök så för jag nog placera ut dem i garaget. Men så länge ska jag försöka njuta av denna juldoft!
 
 
Den allra bästa jul doften då? Vilken är den?
Glögg!
 
 
 
Håller ni med? Eller har ni andra favorit-jul-dofter?
 
 
 

Närbild

 
Dagens fotoutmaning.
Närbild.
 
 
Det fick bli på inte mindre än på denna lille tomtenissen. Han står troget i sovrummet på byårn och vakar över oss mänskliga. Han är inte stor på jorden men ack så söt och välbehövlig. När han får komma ut från sitt ide så här års så ger han direkt en känsla av att snart...snart är det jul.
 
 
 
 

Fotoutmaning-färger

 
 
I dessa toner trivs jag bäst. Vitt, grått, vitt och just nu en julgrön färg. Färgerna i vårt hem är ganska så ljusa, med kontrasterna svart och mrökgrått. Jag gillar romantiska rosa toner i en viss mängd. Men ska jag trivas utan att gå och störa mig på något här hemma så är dem bästa färgvalen just vitt, grått och svart. Julen är jobbig för mig för samtidigt som jag vill ha det ljust och harmoniskt så är ju julens färg röd och jag vill kunna plocka in den färgen utan attd et blir "rörigt".
 
Förra julen hade jag röda gardiner nere i vardagsrummet. Och jag kände hur snabbt min puls höjdes så fort jag var där nere.Nej, där fick jag ta lärdom att röda gardiner blev alldeles för mycket för mig. Haha. Kämpigt det här.
Just nu jobbar jag jättemycket med att vara till freds med den otroligt vackra röda mattan vi har i hallen. Det går bra. För där tillbringar jag liksom inte tid på samma vis som i vardagsrummet.
 
 
Så. Denna jul blir det ljust och för att citera en annan bloggerska "krispiga"färger här hemma.
 
 
 
 
 
 
 

Drömresa

 
Jag har sedan jag var liten haft en dröm om sydafrika. Ja jag kan erkänna sedan man såg Lejonkungen första gången så kändes det någonstans i själen att där skulle jag vilja vara någon dag.
En stor anledning är ju alla djuren. Jag älskar djur och dessa otroligt vackra djur som finns i Afrika är ju inte i närheten av våra egna vilda djur här hemma i sverige. Visst älgar är stora och ståtliga, men nej.
 
Sedan är det själva naturen. Kontrasten från det fina kusten som breder ut sig som en silkeslen slöja och omfamnar landet tryggt och vackert till den obeskrivligt stora savannen som talar om djurlivets hemligheter. 
 
Min drömresa. Sydafrika. Åka på safari. Bo på vandrarhem och leva primitivt för att få möjlighet att komma så nära landets verklighet som möjligt. Och när man talar om Afrikas verkligenhet så är det ju många gånger långt ifrån det jag just nämt ovan. Vackra djur och oändliga vyer. Eftersom jag inte själv varit där ännu och inte kunnat sett vad fattigdom, sjukdomn och korruption kan göra med medmänniskor så kan jag inte heller uttala mig om det. 
Men jag vet. Jag har pratat med dem som både har jobbat och varit i Afrika, inte just bara Sydafrika, men dem har talat om att det förändrade deras egna livssyn. Synen på hur rent ut sagt jäkla bra vi har det här i Sverige. Men det är en annan kategori känner jag.
 
 
Jag vill träffa Sydafrikanska stammar som lever i sina egenbyggda byar. Där dem alltid till synes lever för dagen. Och trots att dem i mina ögon inte verkar ha någonting så är dem överlyckliga och stolta över det dem har.
En lärdom som jag vet skulle vara bra för många. Inklusive mig själv.
 
 
En sån här resa drömmer jag om. Härligt va?
 
 
 
 
 

Fotoutmaningen

 
Nu har jag kommit till hälften i fotoutmaningen. Och det känns fortfarande som en kul grej att göra här på bloggen. Speciellt nu när det inte finns så smycket annat som händer i mitt liv. Förutom en hemskt lång väntan efter liten bebis.
Det kanske inte är dem mest inspirerande bilderna jag tar. Men det dem är sedda från mitt perspektiv och just nu är livet inte mer inspirerande än så här. 
 
Från ovan.
 

Idag är det mjukisbyxor (som många andra dagar) som gäller. Mina otroligt sköna skor fick jag av Iza sist hon va här. Dem är så himlans perfekta att ha just nu. Behöver knappt böja mig ner för att få på mig dem. Vilket är underbart! Jag gör ju inga störra utsvävningar i promenadväg nu för tiden så dessa funkar alla dagar. 
 
 
 
Imorgon är det återigen dags för flödesultaljud och tillväxt+fostervattensultaljud. Längtar. Dem dagarna jag fått vara och lyssna på lillen hjärta hos barnmorskan. Eller ännu bättre dessa dagar när vi får se honom ligga där inne och buffa är just nu dem bästa dagarna. När vi får höra att allt ser normalt ut och han verkar hur pigg som helst. Det är dem dagarna som jag känner att hoppet är som störst och oron som minst. Tyvärr så kan det ändras till dagen efter och jag sjunker ner i orosträsket igen.
 
Men imorgon ska vi som sagt få se honom på skärmen igen. 
 
 
Hoppas ni där ute har en mysig onsdag! Idag är en sån onsdag som det är perfekt fikaväder. Så passa på =) Tända ljus, sörpla kaffe eller te. Njuta av nån söt gobit. Det behövs inte så mycket mer en grå novemberonsdag tycker jag. Men sen är jag ju också fikafrälst!
 
 
 
 
 
 

Fotoutmaning Detalj

Fotograf: Alexander Nord
 
Idag har jag tillbringat hela dagen hos Mette och Alex. Imorse när jag kom så var brasan i full gång. Alex var i full gång och fota brasan. Så det fick självklart bli dagens bild!
 
 

Livsviktigt

 
Fotoutmaning. Livsviktigt.
 
Jag var tvungen att ta en bild som Martin knäppte på mig härom dagen.
För det är det som är det mest livviktiga för mig.
Mitt barn i magen. Ett livs levande litet barn som bökar runt i min mage.
Det finns inget annat i min värld just nu känns det som. Bara min mage och det älskade barnet som ligger där inne. Inget annat kan med hästlängder slå hur viktig denna mage är. 
Denna lille killen kommer nog aldrig förstå hur otroligt livavgörande han är för mig och Martin. Kanske inte förrän han själv får barn. Men jag ska göra mitt allra allra bästa att försöka förklarar det för honom vajre dag i resten av mitt liv. Han är redan, trots att han inte är född, hela mitt liv.
 
 
 
 

Fota barn

 
Igår fick jag återigen möjlighet att fota dessa två små godingar! Dem är bara för söta. Det gäller att jobba snabbt när det handlar om att fota små barn. Det är liksom inte jättekul för dem att sitta och höra på oss "titta hit" "åhh här kommer en fågel.." Haha. 
 
 

Jag tror jag kommer bli expert på att fota barn så småningom. När jag får min egen som jag kan öva på hela dagarna långa!=) Stackars Luddeliten, haha.
Han kommer inte känna igen sin mamma om jag inte har en kamera i högsta hugg.
 
 
 
Idag är det annars en grå novembermorgon. Det var minsann lite halt i morse när jag körde Martin till jobbet. Det var runt -0. Då gäller det att ta det lugnt ute på vägarna.
Annars är det det vanliga på agendan idag. Barnmorskan och sedan försöka ta det lilla lugna nu på dagen. För sedan ikväll är det dags för den årliga kransbindningen med svärmorsvägerskorna och moster Karin. Alltid lika mysigt! Eftersom jag redan har en dörrkrans så ska jag ikväll försöka piffa med lite inomhusdekoration tänkte jag. 
 
Hoppas er start på veckan blir bra!
 
Kram

Mitt kök

 
 
 
 
Lite bilder ifrån vårat kök. Även här har det ändrats en hel del under årens lopp. Men jag får helt enkelt inse att jag gillar att ända och fixa om. Inget dåligt med det.
Just nu känns det ljust och härligt. Gammalt möter nytt. Svart möter vitt. 
Älskar att vårat köksbord är runt. Det gör denna platsen mer mjuk och harmonisk tycker jag. Bordet har ju varit vitt innan. Men jag har inte ångrat en dag att jag målade det svart. Blir en mycket bättre brytning med allt det vita. Bordet köpte förresten på loppis för 125 kr. Med två inläggningskivor till så kan det bli ett stort och bra bord! Jag älskar det!
 
För övrigt hatar jag det här köket som vi har nu. För litet, och dåligt planerat. Martin har så smått börjat rita på ett nytt kök. Men känner jag oss så kommer den planeringen ta sin lilla tid. Men vi sitter inte helt i sjön. Köket fungerar och allt är helt. (förutom den förbaskade kökskranen-ni som har varit hos oss vet vad jag menar=))
Men det känns skönt att vi är en liten bit på vägen i planeringen iallafall. Alltid något.
 
Vi får se hur det kommer gå till jul. Då vi ska ha hela min familj bo här nere. Många kockar i ett litet kök. Tur  att det är jul för då måste man ju vara snäll mot varandra, så vi kan ju hoppas att svordommar och tjuvnyp håller sig borta. Haha.
 
 
Det var köket det.
 
 
 
 
 
 
 

På vägen

 
Härom dagen när jag tog mig för att gå en lite längre runda, så långt som till Mette. Så hittade jag dessa röda fina bären på vägen till henne. 
Trots att det är mitten av november tycker jag fortfarande att det är ovanligt vackert ute i naturen. Många löv hänger fortfarande kvar och färgerna håller i sig ett litet tag till.
Underbart, tycker jag.
 
 

Entré

 
Min entré och jag har ännu inte kommit överräns. Jag är inte klar med hur jag vill ha det här hemma i hallen. Det är så viktigt med entén i ett hus tycker jag. Det är där man har chansen att ge det första intrycket.
 
Idag hänger min finaste lampa mitt i rummet. Den är inte ultimat placerad just där. Med tanke på den långa toffsen som hänger ner. Men det är det som är kul med den tycker jag. När vänner och familj nästan alltid går in i den och får toffsen i ansiktet. Lite mer spänning i det hela då.
 
 
Denna underbara matta har jag ärvt av farmor och farfar. Jag har haft den uppe i min garderob innan. Och där gjorde den ju inte så mycket glädje. Så vid ett tillfälle la jag ut den i hallen för att den skulle rätas ut efter jag hade tvättat den. Och den hade ju en given plats där. Den ger ett ombonat och varmt intryck när man kommer in hos oss.
 
 
 
 
 

Favorit i garderoben

Utmaning 10 i fotoutmaningen.
 
 
 
 
Denna klänning inhandlade jag nästan exakt för sex år sedan. På Indiska. Jag köpte den inför pappas begravning den 3/11-2006.
Den blev speciell.
Sedan bar jag den på lille Ebbes dop som var för ca 5 år sedan.
Därefter så har jag haft den på ett bröllop.
Jag hade den vid ett tillfälle vid förra julen när jag var höggravid med Molly.
 
Jag känner mig alltid fin i den.
Den faller så fint och den ger en klassisk look.
Jag vet att jag kommer använda den många många fler gånger.
Men jag väljer mina tillfällen. För det är ingen klänning jag bara slänger på mig i all hast.
Ne. Denna klänningen är för dem där speciella tillfällena i livet.
 
Mitt absoluta favoritplagg i min garderob. Kanske för att den fått vara med vid viktiga tillfällen i livet. Eller kanske för att jag känner mig så fin i den!
 
 

En hörna av trädgården

Del 7 i fotoutmaningen.
 
En hörna i trädgården.
 
 
Tyvärr hittade jag ingen hörna eller del av vår trädgård som jag ville få på bild just nu. En trist och grå höstträdgård är vad det är.
 
Så här får Maccis hoppa in och visa var han trivs bäst på tomten. Jo höga höjder! Inte det optimlala kan man tycka att vara just där uppe. Men om han fick bestämma skulle han nog ha lagt sig till rätta där uppe och legat och spanat ett bra tag.
 
 

Foto-utmaning

Mitt absoluta favvis ställe. Det är att vara i Martins närhet. Helst i hemmets trygga vrå. Intrasslade i varandras fötter. Liggandes i varsin del i soffan. Men honom nära mår jag helt enkelt bäst. Oavsett hur dåligt jag mår. Vid hans sida är jag som tryggast. Då är jag lugn. Utan honom skulle livet inte vara detsamma. Att kunna krypa upp i hans famn och borra ner näsan i halsen på honom. Det är min absoluta favorit plats på hela jorden. Hos Martin.



Något jag ärvt

 
 
 
Dessa två biblar har jag ärvt ifrån min farfars sida. Dem är så himla vackra. Väldigt svåra att läsa då dem är på riktig gammelsvenska och vissa ord nästan som hebreiska. Men som en inredningsdetalj är dem bland det finaste jag har och jag värdesätter dem så himla obeskrivligt.
 
 
 
 
 
 
 

Djur

 
Nu i dagarna har vi finbesök i form av en vild Maias och hans
matte och gammalmatte! Hur mysigt som helst är det. 
 
 
 
 

Porträtt

 
Jag. Mig själv. En osminkad och lite halvtrött sanning.
Ett porträtt.
 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0