Det är inte helt fel att ha mamsen här:)
Loppistur, långpannebak, minishoppingrunda och nu förbereda lördagens kvällsmiddag som blir kantarellostfylld/baconlindad inbakad fläskfilé med hemmagjord potatisgratäng! Mumsig mat när mamma är här!
Vi har även såklart planerat att släcka ner huset på earth hour 20.30-21.30, och sysselsättningen då blir yatzy:) Så mina fina tantpoäng fortsätter att trilla in! Med stort nöje. Jag börjar tillochmed börja tycka det är lite skoj att baka nu för tiden. Det har liksom aldrig varit min grej. Men det gäller att få upp ögonen på rätt sätt. Att göra det tillsammans med en fin vän eller en mamma är nog ett måste för mig.
Fredagsmiddag
Ugnsbakad färsk lax, pressad potatis, romsås och mango/jordgubbsallad är fredagens middag. Har dukat med fina servetter och ljus som farmor skickade med mamma.
Borta?!
Var är Puzzel? Gick runt och letade efter lille hunden. Var rädd att jag hade glömt honom igen, hihi. Men nej då. Han låg bara och snusa gott i mammas säng. Rätt lätt att missa!
Fika och Hejdes
Först en nybakad god fika i solen och sedan är jättetrevlig tjejkväll på Martins jobb! Fullt med kvinnor som var sugna på lite inspiration kring allt inom hemmet och bygg:) vi fick tex. göra betongfat. Och Martin höll i en tävling där det gällde att spika ner en spik snabbast. Hon som vann spikade tamigtusan ner spiken på 1,7 sekunder! Själv hamnade jag på 8 sekunder. Rolig kväll!
Hellre lite skit i hörnen, en ett rent helvete!
Men så roligt ska vi inte ha det. För idag ska dammtussarna bort och jag ska skrubba detta hem så det är alldeles skinande nu när mamma kommer. Inte för att hon kräver det på något sett... Utan så att jag kan tänka på allt annat än städningen nu i helgen!
Ikväll är det tjejkväll på Hejdes Woddybygg i Löddeköpinge som gäller. Ska bli spännande och kul att få lite inspiration!
Tre månader
Min mamma är så stark,
det säger faktiskt alla
Men när alla andra sover om natten
har jag sett hennes tårar falla
Under sömnlösa nätter
kommer jag tassande på tå
Hon vet inte att jag är där
för att hjälpa henne att förstå
Lika ändlöst som strandens vågor
och hennes smärta,
Jag vakar över min starka mamma
som alltid bär mig i sitt hjärta
Hon bär ett leende,
ett leende hon tror döljer.
Men genom himlens dörr
ser jag tårarna som följer
Min mamma försöker att hantera döden
för att hålla mig kvar.
Men alla som känner henne vet
att det är den enda möjlighet hon har
När jag vakar över min starka mamma
genom himlens öppna dörr,
försöker jag förklara att änglar skyddar mig nu
så som hon gjorde förr
Men jag vet att det inte hjälper,
eller lättar bördorna hon bär
Vad hon än säger, hur hon än mår.
Min starka mamma har ett hjärta, för alltid fullt av sår.
Idag är det tre månader sedan jag kände sista sparken. Tre månader sedan vår lilla flickas liv slocknade i min mage. Dessa månaderna har gått så otroligt sakta. Det känns så hemskt länge sedan allt hände. Men tre månader är ingenting egentligen. Ni som har barn vet ju. Huxflux så är den lilla nyfödda bebisen tre månader och börjar bli större och få såna härliga bebishandtag. När era barn är tre månader så har man lärt känna varandra. Har koll på rutinerna och vet vad som är ett "matskrik" eller "tröttskrik". Tre månader brukar gå så fort när man får njuta av sitt lilla knyte.
Men tre månader som för mig bara har varit en helvetes massa tid. Långa dagar som jag försökt fylla med något som gör mig mindre ledsen. Tre månader månader som mamma till en död flicka. Tre månader utan min underbara Molly...
Men under denna tid har jag även lyckats resa mig lite. Jag har kommit riktigt långt upp för det branta berget. Jag har ramlat ner långt, några gånger. Men eftersom jag har utvecklat en sån bra teknik för att ta mig upp så vet jag exakt hur jag ska göra för att komma tillbaka till den punkten där jag var innan jag föll ner.
Kärleken till min Molly är större än någonsin.
Vaktelägg och fjädrar
Nu är även fjädrarna och äggen på plats! Mamsingen kommer i helgen och vi ska fira lite påsk i förskott. Då gäller det ju att här är fint och pyntat tills hon kommer på torsdag:) Imorgon ska det tvättas sängkläder som ska få torka ute för första gången i år! Det, det är vårkänsla!
Dags att påskpynta
Påskpyntet kommer fram lite efter hand nu. Det fina porslinägget som min farmor har gjort är en obligatorisk påskpryl. Som varje år har sin hedersplats på kökbordet.
Den fina lilla växten (som jag såklart har glömt namnet på!?) är så söt!
Idag har jag varit ute nästintill hela dagen. Så välbehövligt att samla massa energi i form av solljus. Har skrapat bort den gamla färgen på dörren. Men det var lättare sagt än gjort. Rätt så jobbigt vill jag säga. Men den ska ju inte bli perfekt så lite av den gamla färgen fick faktiskt sitta kvar. Så det blir en sån där "skabbig tjej" känlsa. Som min granne hade sagt. Haha. Alltså litet slitet shabby chic känsla.
Detta är sista veckan jag är sjukskriven. Den 2:a april börjar jag jobba igen. Jag börjar då på mitt nya jobb i Lund. Och jag ser verkligen fram emot det. Jag kommer börja att jobba heltid direkt. Känner mig stark nog för att orka det. Men tackvare att påsken ligger som den ligger så blir den mjukstart dem två första veckorna ändå.
Tror det kommer vara bra för mig att komma igång att jobba igen. Få lite vardag på det hela. Träffa lite folk. Gå in i min roll på jobbet och glömma det tunga för en stund.
Dagens projekt
Idag tar jag mig ann denna vackra gamla spegeldörr. Står i solen och skrapar bort gammal färg. Det är faktiskt helt ok sysselsättning en måndag.
Ett stycke gästrum
Här i veckan fixade jag och Mette hemma i deras gästrum. Det blev supermysigt:) Idag var vi på en liten tur och inhandlade tyg som vi ska sy gardiner till rummet av. Det blir hissgardiner. Allt blir mycket roligare om man gör det tillsammans med en vän!
Vår
Solen lyste med sin frånvaro igår. Men det får vi kompenserat idag:)
Idag tog vi välbehövlig sovmorgon. Direkt öppnade vi upp altandörren och även om det är lite kyligt så luktar det ju VÅR!
Denna tiden har jag längtar efter. Jag har längtat och tänkt att när den härliga våren kommer så kommer allt kännas lättare. Att den mörka tiden är över och ljuset är på vår sida. I dubbla bemärkelser. Och på något sett känns allt lite lättare. Om det är ljuset som gör det kan jag inte svara på. Men jag inbillar mig att våren kom som en räddning och allt bara blir lättare och lättare. Ljusare och varmare. Precis som i våra hjärtan.
Härom dagen träffade en otroligt vacker och höggravid kvinna. Hon väntar sitt första barn. Hon frågade mig hur det går för oss. Och då sköljde det över en ny känsla. Mitt svar blev som jag just skrivit. Att det går lättare och lättare. Sedan kom känslan att tiden med Mollymagen helt plötsligt kändes väldigt långt bort. Det kändes som om det hade gått en lång tid sedan jag själv satt där med magen i vädret. Känslan att Mollymagen är längre bort än förhoppningsvis hennes kommande småsyskon. Önskan om ett syskon är så otroligt stor och drömmen om att det slår in känns närmre än minnena från tiden som gravid med Molly.
Idag njuter jag av solen och våren! Hoppas ni gör detsamma:)
Bra start!
Idag har vi nog en av dem bästa starter man kan ha på en helg. Först en snabbrunda till tippen för att slänga lite skräp. Skönt när man rensar upp lite, så man kan fylla på med nytt:)
Sedan kom lille Emil hit. Så nu har vi ätit frukost och tittat på Ronja Rövardotter. Martin, Emil och Puzzel i divanen och jag i soffan:) bra uppdelning.
Nu väntar jag bara på solen, så vi kan gå ut och njuta lite:)
....
Fina Stina
Fina Stina var underbar. Har fler bilder, men blogg.se stular så dem kommer senare. Supermysig förmiddag med Linda och hästarna i stallet. Jag till och med red lite. Gud så kul det var! Det var säkert 6 år sedan jag red. Detta var så mysigt att jag skulle kunna tänka mig att göra ofta=)
Hoppla och plums
Lägger upp bilder på mina fynd som jag hittade igår. Målade korgen direkt när jag kom hem, innan var den i naturlig korg "färg" men jag blandade till en ljusgrå ton och målade. Vet inte om jag är riktigt nöjd med den färgen, lutar åt att den snart blir vit tror jag. Den kostade i allafall 50 riksdaler och den fina vasen kostade 15 kronor. Vasen förändrade hela hallen med sin härligt gula färg!
Nu ska jag snart åka till stallet med Linda! Hon frågade mig härom dagen och det kunde jag ju inte säga nej till, ska bli väldigt mysigt att få mysa och pyssla med en liten häst och eventuellt rida också. Ikväll ska jag även få följa med en sexåring på hennes simskola, spännande:)
Så detta mina vänner, har jag bestämt ska bli en toppendag!
Dagens bästa
Mys-med-Mia-dag! Lunch och fika hann vi med emellan allt prat. Snickesnackisarna Ida och Mia:) Ja vi hade så mycket att babbla om att vi glömde lille Puzzel ute i trädgården. Jo, vi kom hem efter en miniloppisrunda. Puzzel hoppa ut ur bilen och vi bar in våra fynd och lunchen. Väl inne så dukade vi upp och åt lunchen i lugn och ro. Det pratades på och när det var dags att sätta på kaffe så ser jag min lille vovve som står på utsidan av altandörren och tittar in. Lille vännen hade säkert varit ute i ca 45 min!! Men kan lova er, jag tror inte han lämnade tomten för en sekund. Men gissa om jag hade dåligt samvete sedan! Han fick smaka rätt så många tuggor på min vaniljbulle sen:) trots detta lilla missöde så har det varit en ljuvlig dag!
Torkar tårar
Gråt ej mera min mamma,
livet hos dig blir kanske aldrig detsamma,
men låt mitt minne
bli kärlekens ljus!
Låt det alltid lysa i ert hus!
Tiden är kort, det har jag visat,
lev i värme och ljus låt inget bli nedisat!
– Det är min gåva till er. Låt aldrig mer
mörker och smärta få övertag!
Gläds istället åt var dag!
Sis Foster
Från kökshanduk till tavla
Fick mig en ide' härom natten när sömnen var som bortblåst. Jag fick för mig att jag såg fina kökshandukar på butiken Enkla Ting. Så fina att jag åkte dit , köpte två stycken och ramade in dem! Blev kanonfina tavlor som pryder väggen vid köksbordet. Ibland gäller det att ta vara på dem idéer som då och då dyker upp där uppe i knoppen:)
Ramarna är ifrån det stora möbelvaruhuset.
Det gör förbannat ont
Tänk er att bara ha ett foto på ert barn. Det har vi. Endast ett foto på Molly. Sedan har vi bilder på magen. Och fot och handavtryck. Men på Molly, så har vi bara en bild. Denna bild har vi studerat noga noga. Vi kan henne utantill på den bilden. Den bilden förstärker min egen bild i huvudet hur hon såg ut när hon låg i min famn. När hon låg där så tugnt och tyst. Fortfarande varm. Men alldeles blå. Min fina lilla flicka. Om en vecka hade hon fyllt tre månader. Det går inte en dag, inte en minut, utan att jag tänker på hur underbart livet hade varit med henne hos oss. Hur hade hon sett ut? Hur hade hon varit? Vi har ju skapat en bild om hur hon hade varit. För på något sett så känner vi ju henne lite ändå. Jag visste ju hur hon var i magen. Hon hatade att åka bil. Hon blev lugn av hennes pappas händer. Hon var full av bus på kvällarna. Och rätt så morgontrött.
Jag älskar min Molly så det gör ont. Det gör ont att någon som man älskar så otroligt är borta. Det gör så fruktansvärt ont att jag aldrig komma få se henne växa upp. Aldrig få se henne gå. Prata. Sjunga. Spela teater. Men det som gör mest ont. Det är att jag aldrig fick chansen att berätta för henne hur mycket jag älskar henne.
Hon vet det. Jag vet. Och jag säger det varje dag till henne. Jag säger det till den enda bilden vi har på henne.
"Lilla fina vännen, mamma älskar dig....så det gör ont"
Loree'n?
Svärfar Hasse tycker Puzzel och Melodifestivalen vinnaren Loree'n är väldigt lika. Båda borde klippa sig! Idag har Martin friserat vår lilla lurv. Så nu är han så fin så fin vår älskade vovve. Kärleken som man får av en hund är helt otrolig. Så ovillkorlig och trogen kärlek kan ingen mänsklig varelse ge. Att Puzzel är husses hund är ingen hemlighet. Men jag vill faktiskt skryta med att jag och Pufflet har hittat ett mycket djupare plan i våran relation. Tre månader tillsammans i lugn hemma miljö har nog stärkt våra band avsevärt. Jag ska vara ärlig och säga att han har räddat mig många dagar. Räddat mig från att helt gräva ner mig. Han har "tvingat" upp mig, ut i friska luften. Han har fått mig vakna till liv många gånger när jag som mest behövt det! Så visst är det sant. Hunden är människans bästa vän.
Kaffe? Ja tack. Mjölk? Ja tack, men jag kan hälla själv.
Fint på köksbordet idag!
Måste bara skriva om en sak som jag kom på i veckan. En sak som är strängt förbjudet enligt mig. Har ni någon gång blivit serverade kaffe då denna någon som bjuder har hällt i mjölken i ditt kaffe utan att reka hur mycket mjölk man vill ha?
Det är helt ok om Martin häller mjölk i mitt kaffe. För han vet hur lite mjölk jag vill ha.
Nu i veckan hade vi en kille här hemma som genom Finans Märklarna går igenom privatekonimin och allt vad det innebär. Jag hällde upp kaffe till oss alla tre, och han häller upp mjölk i mitt kaffe. Typ en halv dl! Det blev ju för sjuttsingen mjölk med lite kaffe i!
Såg sedan att han själv verkade gilla att ha mycket mjölk i kaffet. Men det gör inte jag!
Haha.
Så, nu vet ni det.
Jag tackar mer än gärna ja till en kopp kaffe, bara jag får hälla i mjölken själv!
Bakdag
Idag har vi minsann varit flitiga bagare, jag och Mette. Puzzel hjälpte också till på hans lilla vis. Med fina snusnäsduken och allt dagen till ära. Alexander var duktig trädgårdsmästare medan brödet och bullarna bakades inomhus. Efter en hel förmiddags bakande så kom även Martin och höll oss sällskap på en fredagsfika efter han slutat jobba. En rätt så bra dag med andra ord!
Hej då Landskrona- Hej Lund!
Jag blickar framåt. Mot nya horisonter. Ni ser ju hur stort havet är. Jag ser det som en symbol för livet. För mig är det dags att hoppa på en nya våg! Ta chansen att hoppa i det kalla vattnet. Jag vet inte riktigt hur djupt det är. Men jag kan simma. Det är en sak som är säker.
Denna bilden tog jag i tisdags när jag var ute och gick i Helsingborg med Veronica. Ägaren till Hudvårdsstudion, mitt jobb. Vi gick i solen och pratade. Vi pratade om nya tider. Och hur snabbt planerna på ens liv kan förändras. Förra veckan sa jag upp mig hos Veronica.
Jag har fått ett nytt jobb på LenHud i Lund. Efter 4 1/2 år i Landskrona och en del förändringar i mitt liv så tackar jag för mig. Det skär i hjärtat samtidigt som jag inte kan göra annat än att gå vidare.
Det hade varit för smärtsamt att plåga mig med att gå tillbaka till allt som påminde om den bästa tiden i mitt liv. Molly-magen-tiden.
Jag har valt att bara omge mig med positiva energier för att orka gå vidare. Och jag ska säga att denna utmaningen med att söka ett nytt jobb. Den har varit så fantastik positivt för mig i just detta skedet. Jag fick liksom svar på att jag klarar något! Jag fixar att skriva ett bra CV. Jag fixar att ta kontakt med nya människor. Berätta om mig själv. Berätta att jag mist ett barn och att jag vill gå vidare. Att brytpunkten i mitt liv är nu. Att jag är stark nog för att möta nya utmaningar. Det är dags att hoppa i det kalla vattnet och simma utav bara den. För skam den som ger sig. En vacker dag möter jag en ny horisont. Och då tror jag att vattnet är mycket mycket varmare.
Ta hand om varandra!
snart så..
Larvis som blev den vackraste fjärilen flyger nu fritt
I guds famn
Det finns hundratusende stjärnor,
gud känner var endaste en.
Precis som han känner var fjäril, var blomma,
var strå och varje sten.
Det finns ingen stjärna och blomma som gud
inte kallar vid namn.
Det finns inget barn i världen
som inte får plats i hans famn.
Idag funderar jag på Mollys grav. Vi har inte bestämt oss än för vilken kyrkogård hon skall ligga på. Det måste kännas rätt. Hon ska ha den bästa platsen. Så är det bara. För även om jag vet att det bara är hennes skal som ligger där och att hon finns med oss var vi än är så vill jag visa hela världen att hon också har en fysisk plats. En plats dit vem som helst kan gå och prata med henne. Ge henne en födelsedagsblomma eller vad som helst.
En plats som symboliserar hennes liv. Hennes liv i min mage. En tid då hon var så otroligt efterlängtad och redan så älskad. Hon är våran förstfödda älskade dotter och kommer alltid att vara det.
Hon är vår fina larv som föddes till att bli den vackraste fjärilen av dem alla.
En fri fjäril.
Det finns inget som är rätt med att planera sitt barn gravplats. Det skulle ju vara tvärtom.
Men att hon ska få den bästa platsen, det ska jag se till.
God lunch ute i solen
Igår åt vi ute i solen för första gången i år! Vi höll på i trädgården mest hela dagen. Var på tippen och slängde en massa skit som man samlar på sig. Rensade upp en massor i rabatterna, klippte häcken osv. Och vad passade då inte bättre än en riktigt välförtjänad lunch ute i solen?!
Jag koka ihop lite musselpasta med mozzarella och räkor.
Snabbt, lätt och supergott! Inte så nyttigt kanske med tanke på att jag använde vispgrädde i såsen. Men eftersom vi hade utfört så tugnt kroppsarbete så behövde vi fylla på med energi=)
Meningen
Ok, varning för romantiskt drabbel. Men jag vill bara att ni ska förstå hur mycket Martin betyder för mig. I fredags när vi var ute och dansade så var vi ett helt gäng. Det blir ju lätt lite uppdelat när man är så många. Vi tjejer var snabbt ute på dansgolvet medans killarna fortfarande stod i baren och diskuterade livfrågor, eller bilar ja eller vad det nu är som dem pratar om. Ja hur som helst, så har det varit dem flesta gångerna när jag och Martin har varit ute tillsammans. Titt som tätt så slänger man iväg ett öga på varandra för att checka så allt är ok. Men i fredags var allt annorlunda. Det var första gången jag drack mer än ett glas vin sedan jag var gravid. Det var första gången vi var ute på okänd mark efter allt vad som har hänt. Och visst gjorde det oss gott! Vi hade en toppen kväll och var så nöjda av att vi hade bestämt oss för att följa med. Men, utan att vi tänkte på det. Så drogs vi, jag och Martin, till varandra hela kvällen. Utan att tänka på det så gick jag och ställde mig vid killarna. Kände att jag bara ville kolla läget, även om det var 5 minuter som jag och Martin precis varit ute och tagit luft. Och när jag stod på dansgolvet så kom helt plötsligt Martin och ställde sig bredvid och ville vara med och dansa (!) Vi dansade fler danser tillsammans och jag kan säga till er som inte känner Martin så bra så är det mycket sällsynt att ens få dansa en dans med honom. Men som vi dansade på! Och när vi som sagt inte dansade så gick vi som ena tonåringar och höll varandra i handen, nosade varandra i nacken. Vi släppte inte varandra utom räckhåll på hela kvällen. Vi kunde helt enkelt inte låta varandra vara.
När vi kom hem så diskuterade vi detta faktum att vi betett oss som ett nyförälskat par. Och vi kom fram till att vi är ett nyförälskat par. Efter det som vi nu tvingas att gå igenom så har vi märkt att våran kärlek bara växer sig starkare. Vi har blivit mer. Rikare och djupare på alla plan.
Och att jag är glad och tacksam över detta förstår jag att ni fattar. För det kunde lika gärna blivit tvärtom. Denna händelse skulle lika gärna dra oss isär. Vi kunde lika gärna haft svårt att förstå varandras sätt att sörja, sakna och bearbeta allt. Allt som oftast har jag läst när andra par förlorar ett barn så växer glappet mellan dem sig större. Dem glömmer att ge varandra stöd eftersom dem är upptagna med att själva försöka överleva. Att det många gånger är svårt att hitta tillbaka till varandra. Att ilskan och sorgen är för stor och att kärleken inte riktigt får plats i all smärta.
Och det kan ju låta flummigt. Men denna lilla loppan Molly. Hon har genom hennes otroligt korta existens i våra liv utfärdat en av dem viktigaste uppgifterna man kan ha i livet; att föra två människor närmare varnadra och se till att våran kärlek blivit starkare än någonsin. Det finns ingen på denna jord som skulle kunnat göra det jobbet. Bara hon. Och det är vi evigt tacksamma över.
Idag är det bra uppdelning! Jag och puzzel sitter på trappan och dricker kaffe i solen och Martin vårdstädar tomten:)
Min älskade dotter
Jag sitter tyst och stilla i natten
tittar upp mot stjärnorna.
Undrar var du finns,
om du är med mig här och nu.
Jag sluter mina ögon, och går in i mig själv.
Min tanke på dig blir stark, och jag känner ett ljus inom mig.
Du uppfyller hela min själ,
och då vet jag var du är.
Du är för alltid inom mig.
Fredag i blodet
Blodrött på läppar och naglar!
Tycker det passar att lägga upp en riktigt bra helglåt!
Fredagssmile och så klackarna i taket!
I förrgår somnade jag med ett leende på läpparna. Idag vakna jag med en härligt fredagssmile! Det är första gången på jätte jättelänge som jag kände denna härliga fredagskänsla. Ikväll ska vi nämligen festa till det, jag och Martin. Vi ska på festligheter med fina vänner. Slå klackarna i taket till Perikles på Dagstorp. Det ni. Här ska det dansas. Det är dags att väcka denna lilla kroppen till liv. Vad passar inte bättre än att dricka gott vin med vänner och sedan låta benen och resten av kroppen följa härlig musik!
Ha en härlig fredag!
Lössläppt
Jag och Puzzel har hittat den perfekta promenadvägen. Den tar ca 45 min i rask takt. Vägen leder rätt ut på landet bland åkrar och fält. Puzzel behöver inte alls ha koppel och kan springa fritt och nosa bäst han vill. Här finns ingen risk att stöta på mammor och barnvagnar. Det är alldeles för bra terräng för att gå med barnvagn. Dem ända vi stöter på är familjen Hare. Men dem bryr varken jag eller Puzzel sig om. Eller Puzzel varken ser eller hör dem för han är så sysselsatt med sitt nosande.
Idag var det verkligen tyst där ute på det öppna landskapet. Vinden låg helt stilla och snön dämpade allt annat ljud. Jo för visst har vi snö här nere i Skåneland. Kanske sista snön för den här vintern? Den som lever får se.
Spänning
Ikväll har jag bultande huvudvärk. Men det är bara för att en massa spänningar har släppt idag. En lättnads suck. Ikväll somnar jag med ett leende på läpparna!
Och allt är Mollys förtjänst:)
Tack
Tack för stöttning igår när jag inte alls var på topp. Ni är alla guld värda!
Idag skiner solen igen och imorse när jag var ute och gick med Puzzel så stannade jag till och riktigt kände hur den värmde gott. Och trots att mjölken var slut till kaffet så va det gott med frukost ändå. Och även fast katten hade spytt en hårbollspya på sovrumsmattan så triggades inte mitt härliga morgonhumör, utan jag trippade lika lätt ner från övervåningen.
Ibland är det nog så här. Att när det verkligen verkligen är motigt och livet är strängt mot en så blir såna där små bagateller inte så jobbiga. Såna saker som annars kan "förstöra" en hel morgon. Så dumt egentligen. Jag lovar mig själv här och nu att även om jag i framtiden en dag råkar vakna i ett ryck och inser att jag är väldigt sen till jobbet. Så ska jag minsann ändå hinna snappa upp att solen värmer gott eller att kaffet smakar finfint!
Ville visa min nya spegel som jag och Martin fyndade på Emmaus i lördags, 195:- var ju som hittat! Självklart har jag målat den. Den var i guld innan.
Ingen bra dag
Idag är ingen bra dag. Tårarna rinner med jämna mellanrum. Ute strålar solen och hos alla andra spritter det i kroppen av vårkänslor. Men idag finns ingen tillstymmelse av några possitiva känslor överhuvudtaget hos mig. Trots solljuset så känns det alldeles mörkt och kallt. Ensamt och bittert. Orättvist och förjävligt.
Idag vill jag bara sova bort hela dagen. Har ställt in dem få sakerna jag hade planerat idag. Ligger nerbäddad i soffan och glor i taket. Jag förmår inte att göra mer idag. Försöker läsa en bok.
Vet ni vad det jobbigaste är? Det är att jag inte känner igen mig själv. Detta är inte jag. Jag hatar mig själv just nu. Hatar att jag inte har ork eller ens lust att bära upp mig själv.
Men vet ni. Imorgon är en annan dag.
Ta hand om er!
Stolt och glad
Måndag och ny vecka. Nya möjligheter. Chans att möta nya utmaningar. Jag är riktigt glad och sprallig för denna vecka är det dags för mig att ta tag nya utvecklingschanser. Jag har gjort ett val. Och jag är så stolt över mig själv.
Helgen är förbi. Den har varit en mysig sådan. Har umgåtts med vänner och familj. Precis som det ska vara. I fredags var jag på jobbet för första gången efter allt med Molly hände. Det kändes skönt att jag orkade och vågade ta mig dit. Men väl där så tyckte jag att det var jättejobbigt. Det är så mycket minnen av tiden med Mollymagen där. Tiden innan allt hände. Det känns som om mitt liv har blivit uppdelat. Tiden innan. Och tiden efter. Och inget är detsamma. Allt är förändrat. Det går inte att backa tiden. Utan det är dags att blicka framåt nu. Och jag känner mig glad över att jag kommit fram till detta.
När jag hamnar efter...
Tänk er såna här platta "rulltrappor" Där man slipper släpa sin packning. Oftast på flygplaster finns såna. Tänk er såna rullband. I min värld åker alla på såna rullband. Dem slipper släpa på sitt tunga bagage. Bredvid detta rullband, springer jag. Med en blytung ryggsäck på ryggen. Jag är svettig och jag håller på att tappa andan. Mjölksyran i benen blir mer och mer tydligt. Vissa på rullbandet ser hur jag kämpar för att komma fram i samma takt som dem andra. Dem hejjar på mig. Säger åt mig att kämpa. Dem skriker till mig att jag minsann orkar lite till. Men dem rullar liksom förbi mig. Jag orkar inte springa i rullbandets fart. Jag hamnar efter. Jag ser dem andra längre och längre bort. Tillslut hör jag inte att dem hejjar på mig längre.
Deras ord kommer inte fram och tillslut så känner dem säkert att det inte är lönt att ropa till mig längre.
Just nu springer och springer jag, känns det som. Men hur snabbt jag än försöker springa. Så glider alla andra förbi. Snabbt, smidigt och lätt. Utan att behöva bära ett tungt bagage.
Men även om jag inte ser målet än. Så är jag bombsäker på att jag kommer komma fram. Jag kommer komma fram en dag. Trots att jag kommer flämtades långt efter dem andra. Så kommer jag komma fram till slut.
Tulpaner vackra som pioner
Dessa vackra tulpaner (!) fick jag av mamma i måndags. Hon har köpt dem på sitt jobb Ökna skolan. Dem är helt fantastiska. Dem liknar pioner. Den härliga rosa färgen kvätter ut vår och energi. Tyvärr orkade inte skaften bära upp blommorna så jag fick beskära dem lite och dem fick hamna i denna skål. Nu får vi njuta av dem lite längre.
Idag är det vår!
Istället för att plocka fram vårkläderna så gav jag ett par gamla godingar en helt ny våroutfit! Dessa stolarna är ärvda från farfar. Som i sin tur fick dem av sin farfar! Efter många år på nacken så behövdes dem piggas upp lite! Och vad är då inte bättre än ett riktigt blommigt tyg, knallrosaband och självklart vitt trä.
Jag har även sytt ett riktigt sött förkläde till en liten flicka. Undra vem? =)
Det finns så mycket fina tyger där ute i affärerna så jag bli helt tokig.
Idag är det vårvärme!
Pysselsatt
Jag mår som bäst när jag får vara sysselsatt. Helst med en massa pyssel. Pysselsatt skulle man ju också kunna kalla det.
Sånt som man inte annars har tid med, har jag nu tid med. Ja för tid , det känns som det är det ända jag har. Konstigt det där. Annars jagar man ständigt tiden. Drömmer om att få minst 4 timmar till på dygnet, för att få möjligheten att hinna med det lilla extra. Inte bara sova, äta och jobba. Men allt jag drömmer om är att tiden ska gå snabbt nu. Att livet för ett tag bara kan svischa förbi i en hejdundrande fart. Sådär så man hinner tänka " men herregud, vad var det där?" " Det där, jo det var bara en stund livet som flög förbi.." Och så huxflux så var det jul igen.
Så att sysselsätta mig själv med diverse pyssel är ett mycket trevligt sett för mig att låta tiden gå. Det mår jag sådär avslappnande bra av.
Jag kommer aldrig få ge Molly fart på gungan
Jag var ute och gick imorse. Jag gick förbi en lekplats.
Jag såg sandlådan. Gungorna. Och rutschbanan.
Det kändes ensamt.
Allt är så frukstansvärt ensamt.
