Liten matkille

Nu för tiden äter Ludvig gröt och mat i sin stol vid matbordet! Stor men fortfarande så liten:)


Den här känlsan

 
Sommarkänslan är verkligen på plats, när man tar dessa långsamma kvällspromenaderna med Puzzel. Jag hinner liksom insupa alla gudomliga dofter, lyssna på dem fortfarande pigga små fåglarna som diskuterar vilt. Grannarna vädrar sina sovrumsfönster så det blir behagligt om en stund när dem ska gå och lägga sig. Puzzel går i sin lugna ro och sniffar allt han kan på vad grannens hundar spridigt för dofter, precis som igår.
Allt är grönt nu. Syrenen sjunger på sista versen. Maskrosorna har slagit om till dem vita små fjunbollarna. 
 
Försommarkvällarna när dem är som bäst.
 
 
 

Rutiner

 
 
Vardagsrutiner.
Förmiddagsvilan.
 
 
 
 

Mammutar!

 
Idag har jag en underbar känsla i min kropp!
 
 
Idag får jag lov att FIRA min egen morsdag!
 
 
Fick blommor och en fin sten av min fina son idag (bra jobbat där pappi Martin)! Tack för att jag får vara er mamma underbara Luddeliten och Molly!
 
 
 
 
Skickar här igenom den största kramen man kan få av mig till alla andra underbara mammor där ute!
Först och främst till min egen mamma! Och min bästaste farmor! Till Svärmor och mina söta svägerskor! Till mina fina vänner som fått lyckan att bli mammor!
 
Men...
Jag vill även ge alla blivande mammor en stoooor kram. Gravida eller inte. Önskan om att bli och vara en mamma är stor hos många. Och jag vet känslan. Så även ni ska firas idag tycker jag! 
 
 
Sedan vill jag skänka en varm tanke till alla er där ute som inte har era mammor hos er. Ni som får gå till en gravsten och lämna era morsdag blommor. Eller ni som får tända ett ljus där hemma och ge er mamma en tanke.. Stor skram till er!
 
 
Världens bästa, snällaste och omtänksammaste mamma!
 
 
 
 
 

Sommarkänsla

Igår hade vi picknick i trädgården! Ludvig fick picknickmat i form av hederlig ersättning i flaska och jag och Martin drack kaffe! Härligt med uteliv!


När saker och ting inte blir som man planerar så kan det bli bra ändå

 
Igår kväll, precis innan vi skulle gå och lägga oss, fick jag ett av dem mest underbara sms man kan få. Våra vänner Roger och Patricia. Änglabarnet Eriks föräldrar har fått sitt tredje barn! Erik och Clara är stolta storesyskon till en liten "Mini". 
Det värmer så i hjärtat och jag somnade med ett leende.
 
 
 
Ja. Hur man än planerar i livet så kan man inte råda över dem där stora sakerna. 
 
I samband med att Molly dog sa jag ju upp mig från mitt jobb i Landskrona. Jag fick ett vick på LenHud i Lund som jag givetsvis var superglad över. Tyvärr så fanns det ingen möjlighet för Lenhud att förlänga mitt kontrakt av olika anledningar. 
 
Så nu när man hunnit komma ikapp lite. Så inser jag ju att jag står här utan jobb. Ingen fara än på taket. Men som en arbetsmyra som jag så är det ett litet orosmoment. Och känlsan att inte kunna njuta fullt ut av mammaledigheten finns där som ett litet regnmoln som hotar en solig dag.
 
Så jag satte mig väl och sökte lite jobb. 
 
Så i sommar ska jag tillbringa några dagar ute på ett Hotell som har en superfin spaavdelning. Jag kommer inte jobba mycket men lagom mycket för att jag kan stilla min jobboro och lyckan över att kunna spara min mammadagar är funnen!
 
Martin kommer vara hemma mycket i sommar. Som mest har vi varit lediga 3 veckor tillsammans och denna sommar så hinner det bli ca 7 veckors gemensam ledighet! 
 
Ibland är det kanske så att pusselbitarna faller på plats till slut. Och ett jobb är en otroligt viktig pusselbit. Men just nu så ska jag  bara N J U T A av den största och viktigaste pusselbiten i livet. Lilla Ludde!
 
Och när jag ska jobba i sommar så är det mormor som får
passa på och mysa med sitt barnbarn! 
 
 
 
 

Det är dem här stunderna som räknas

 
 
 
 
 
Såna här stunder. Solig vårdag. Glada som risgryn och en liten koja. 
 
 
Idag fångade jag stunden. Och jag kommer för alltid bära med mig detta minne. När vi inte hade någon tid att passa. När allt bara handlade om bus, pussar och skratt. När vi två nyblivna mammor som funnit varandra i en livlång vänskap tillsammans med våra barn bara är. Vi är för dem som vi inte varit för någon annan människa innan. Vi älskar dem så högt.
 
Idag var en sådan stund som jag kommer bära
med mig hela livet och jag kommer minnas den som en av dem bästa stunderna i livet.
 
 
 
 
 
 

När liten kille har namngivningskalas

 
 
 
 
 
 
 
 
 

När livet inte alltid är lätt

 
 
 
 
When you try your best but you don't succeed
When you get what you want but not what you need
When you feel so tired but you can't sleep
Stuck in reverse...

And the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone but it goes to waste
Could it be worse?

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you
And high up above or down below
When you're too in love to let it go
But if you never try you'll never knowJust what you're worth
Lights will guide you homeAnd ignite your bones
And I will try to fix you
Tears stream down your face
When you lose something you cannot replace
Tears stream down your face
And I
Tears stream down your faceI promise you
I will learn from my mistakes
Tears stream down your face
And I
 

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you

 
 

När man känner sin egen mamma i sig

 
Ludvig fick jättemycket feber av sprutorna igår natt. Första riktiga febern. Han var uppe och snudda på 40 stecket. Helt slut och orkeslös var han. Yrade i sömnen. Jag ville bara göra det så bra som möjligt för honom. ( Det vill jag ju jämt, men ni förstår) Han fick sitta i mitt knä så fort han var vaken. Jag pussade och klappade honom extra mycket. 
Helt plötsligt slår det mig. Jag är min egen mamma. På något vis. Jag kan känna igen den trygga famnen man fick gosa upp i när man var sjuk. Jag minns hur mamma dona och försökte precis på samma vis som jag få det bra som möjligt för det lilla sjuka barnet. 
Mina ord och humningar lät precis som mammas. "Såja lilla älskade vännen. Det blir snart bra ska du se."
 
Det slår mig dagligen att jag faktiskt är en annan person nu. Eller att en del av mig har vaknat till liv och jag får vara den människan jag så länge har drömt om. Jag får vara den personen som gör sitt yttersta för en annan liten varelse. 
Och det är jag som är bäst för mitt barn.
Jag tröstar honom bäst. Han somnar lugnast hos mig osv. 
Det mina vänner, det är en egoboost om något!
 
 
Idag är Ludde sig själv igen. Och jag fick sovmorgon till
9.00 så vi är båda pigga och glada idag!
 
 
 
 
 

Goa skitungar

 
 
Bästisar!
 
Mums, blåbär!
 
 
 
Goaste bebisarna!
 
 
 
Så härligt väder det är ute!
Vi har varit ute halva dagen och bara njutit! Det är så mysigt nu när man inte behöver klä på barnen en massa utan dem sover gott i vagnen med bara en liten mössa på huvudet. (Klart vanliga kläder under filten är där ju!)
Sedan när dem är vakna kan dem ligga på filten ute och få möjligheten att upptäcka en massa nytt! Tänk alla olika ljud som finns utomhus. Fåglar som kvittar, hundar som skäller och bilar som brummar förbi ute på gatan. 
 
 
 

Idag har Ludvig fått sin andra vaccination. Stora killen är ju fem månader nu. Förra gången blev han lite febrig och gnällig. Hoppas han slipper det denna gång. Huvudsaken är att han är pigg till på lördag. Jo för då är det fest! Namngivningsfest för ingen mindre än Ludde! Längtar jättemycket efter att få träffa alla fina människor vi har runt om oss. Och även dem vi har långt ifrån oss. Tyvärr skär det i mitt hjärta att vissa av dem allra närmaste inte kan komma pga hälsotillståndet. Men det dröjer inte många veckor innan det är dags för oss att åka upp och då ska vi ta hand om gammelfarfar och Ludvig kan pussa på hans dumma ben så han läker fortare!
 
Så håll tummar och tår för oss att vädret blir bra! För vi hade nämligen tanken om att vara utomhus och kalasa. En plan B finns inte riktigt så det måste bara bli uppehåll.
 
 
 
 
 
 
 
 

Pussas

 
Pappapussar i mängder.

Mamas på äventyr

 
 
I tisdags var det dags för två mamas att få bli lite ompysslade! Vi tillbringade nästan hela tisdagen med Mia och Tina! Ja vi gjorde ju inte behandlingar hela tiden utan vi var ju tvugna och fika mellan varven. Barnen mös dem med=)
 
 
 
 

RSS 2.0