Picknickmys och räkafton
Idag efter jobbet hämtade Martin mig och vi åkte direkt ut till Saxtorps sjöarna för en picknick med svägerskan och två små guldklimpar. Solen sken!
Bästsisar!
Efter att regnet fick oss att rivstarta iväg från våran picknick och vi väl var hemma igen så somnade vi gott på soffan en stund. Någon timme senare så var dags att förbereda för räkafton. Samma goa sällskap som vi hade till picknicken fick vi även till middagen+ ett stycke Mattias, som hade med sig den viktigaste ingrediensen-räkorna!
Efter middagen begav vi oss ut på en liten kvällsrunda. Draken som hade flygit bättre vid picknicken fick ändå följa med ut på en provtur. Gick sådär- eftersom det nästan avr helt vindstilla.
Det var roligare att gunga tyckte Ebbe!
..och hoppa i vattenpölar tyckte Emil!
Tack för en mysig eftermiddag och kväll! Nu orkar jag jobba resten av veckan med full kraft=) Imorgon kommer en annan kär familjemedlem hit. Ingen mindre än min fina mamma. Ska bli mysigt att få ro om varandra i några dagar!
Detta smattrande
På jobbet har vi delvis en del takfönster. När det regnar så smattrar det sådär mysigt på dem. Igår var det bamsedroppar som föll och jag kände att det faktiskt är helt ok att jobba hela denna sommaren ändå. Jag tycker det är supermysigt när det regnar och man inte har någon som helst avsikt att gå ut den dagen:) Idag regnar det igen. Men idag har jag halvdag så jag hoppas det spricker upp där ute i alla fall!
Glad över att få vara din
Jag är så tacksam över att få höra ihop med Martin. Jag är glad över allt skoj vi fått uppleva. Jag är oherhört tacksam över att han funnits där när tiderna varit svåra, för mig. För oss. Utan Martin hade jag inte varit den jag är idag. Han lugnar mig när jag stressar upp mig och blir hispig. Tröstar mig när jag är skör. Får mig skratta på morgonen trots mitt mindre roliga morgonhumör. Förklarar på sitt pedagogiska vis så att jag fattar dem gångerna det hakat upp sig i hjärnkontoret på mig.
Såklart så är det ingen som kan reta upp mig på samma sätt som han gör. Han kan reta upp mig så in i bomben. Han vet precis på vilka knappar han kan trycka på. Och även när jag är som mest arg och irriterad på honom för att han är så förbenat lat och aldrig plockar undan sina kläder,när jag är trött för att han är mindre bra på att laga mat, när han mer än sällan tar hand om tvätten, när han sover vid dem mest olämpliga tillfällen, hellre klipper gräsmattan än att damsuga...så älskar jag honom till tusen. Redan från första stund jag såg honom, för många herrans år sedan, så förlorade jag en del av mitt hjärta till honom. En del kommer alltid att vara hans. För resten av livet.
Råbocka
Igår efter jobbet åkte vi en sväng till Råbocka Camping för en mysig kväll med människor vi saknat och längtat efter den senaste tiden. Vi hade en genom mysig kväll. Med god mat, bus och prat:) Men detta med Camping alltså... Själv blir jag ju lyriskt nostalgisk av att vara på såna ställen. Får mig att vilja backa tiden en sådär 18 år. Livet som barn på camping är underbart! Alltid nära till lek, kompisar, familj, sol och bad. Vad mer kan ett barn önska sig! Men som barn lade jag ju aldrig märke till detta som man går och kollar in idag. Hur vissa ordnar det för sig runt sina husvagnar. Det fanns liksom husvagnar med gräsmattor runt sig som var mer välskötta än en golfgreen! Skinn möbler stod möblerade i förtälten osv. Det är som att komma in i en annan värld lite. Mysigt men underligt på något vis..:)
En lunch i Kåseberga
Vill fortsätta visa bilder från våran underbara helg vi hade nere på Österlen. På lördagen efter våran strandpromenad så for vi vidare till Kåseberga som bara låg ett stenkast bort. Dit åker förövrigt jag och Martin varje sommar och äter. En tradition som vi håller stenhårt på.
Här har vi vrålåket och vårt hem den helgen.
Stockrosor i mängder är det just nu
Promenad från parkeringen ner till Kåseberga hamn.
Utsikt
Mätta och glada efter grillad makrill med potatismos.
Vandring upp mot Ales stenar
Martin
Dessa vyer är inte fy skam alltså.
Människor flög runt i luften.
Även Martin försökte flyga.
Alex likaså.
Jag tog igen mig i gröngräset efter den lååånga uppförsbacken. Och när vi väl var uppe så konstaterade vi att nästa år blir det ännu tyngre. Då har vi ju barnvagnarna att släpa på oxå!=)
Frank och hans vänner betade på.
Ales Stenar.
Mette är en glad prick!
Sedan bar det neråt igen.
Vackra innegårdar.
Hjärt-ogräs vill jag ha i min trädgård!
Som ni ser så hade vi en supermysig lunch stund. En dag att se tillbaka på mitt i den gråaste vintern.
Idag är det lördag vilket än så länge ha inneburigt. Sovmorgon och lång frukost. Nu tänkte jag nog lägga mig under äppelträdet och sova en liten lur. Innan det är dags för att förbereda inför kvällen då familjen Pålsson kommer på middag!
Ha en bra lördag ni där ute!
Kram
Min fina farfar!
Idag fyller min fina farfar hela 75 år! Stort grattis på din dag. Du är den bästa farfar man någonsin kunnat önska sig. Saknar dig och längtar tills vi ses i augusti. Hoppas du njuter av din dag!!!
Sommarsurr
Det finns så mycket härliga ljud runt om oss på sommaren. Sommarsurr är ett av det härligaste sommarljuden. I söndags var vi och fikade hemma hos Mettes mamma. Och där fick vi god fika under plommonträdet. Runt om i hela trädgården surrade det.
Förklarad kärlek
Härom dagen visade Martin upp lite av sin romantiska ådra! Helt plötsligt ropade han nipprigt att jag skulle titta ut genom fönstret på ovanvåningen. Och till min STORA förtjusning så hade han klippt gräsmattan... Men inte på vilket sett som helst. Utan stora tydliga bokstäver M hjärta I. Så gullig av honom!!
Kvällsbilder på hästryggen
Vänskap.
Sommar är att rida barbacka, barfota i solnedgången.
Stina.
Ikväll följde jag med Linda ut till stallet. Det var en sån fin kväll. Vi passade på att ta lite härliga sommarbilder på henne och hennes fina Stina.
Jobbajobba
Idag är det strålande väder. Sådär som en sommarmorgon ska vara. Jummen och skön. Önskar så att jag var ledig och fick njuta av detta. Nästa vecka har M semester. Då kommer det nog vara ännu jobbigare att sticka iväg till jobbet.. Och han tycker nog minsann att det kommer bli lite halvtrist utan mig här hemma också. Men men. Så är det livet ibland. Inte så mycket att gnälla över. Men lite synd tycker jag nog allt om mig.
Strandbilder
Vackert.
Kärlek.
Den finaste.
En liten minigroda.
Första dagen på våran minisemester tillbringade vi bland annat på Löderups strand. Kanske inte en så lång promenad. Men den tog sin lilla tid. Himlen var blå. Vågorna höga. Stranden varm. Vattnet iskallt. Det är nästan förbjudet vackert där och blev från första stund en av mina absoluta favoritplatser på jorden.
Har ni inte varit där. Så måste ni åka dit. Helst med någon ni älskar. För allt blir så mycket härliga att uppleva då!
Kram
När man har vänner som är guld värda
Denna helg har varit magisk. På alla sätt. Tänk så fint livet kan vara mot en när man får äran att ha underbara vänner. Så mycket som jag har skrattat denna helgen vet jag inte ens när jag sist gjorde.
Självklart kommer en massor av andra bilder från våran minisemester. Men nu är vi helt slut och ska snart krypa upp i soffan med lite kvällsfika och bara vara.
Tack för en ljusvlig helg!!!
Sommartider
Camping. Vänner. Strandpromenad. Sena kvällar. God mat.
En lillebror
Under mitt hjärta nu
finns en liten du
Liten näsa och små tår
tickande hjärta och fjunigt hår
På ultraljudet vi fick en bild
fast du var ganska vild
du var det vackraste vi sett
fast man bara såg ett skelett
Din pappa på min mage lägger en hand
för att med dig knyta ett band
Tänk när du är i vår famn
och vi får ge dig ditt nya namn
Så gränslös vår kärlek är
till dig i magen bär
Jag är så tacksam över det lille livet som bor i min mage. Igår fick vi reda på att vi väntar en lite pojke. Mollys lillebror. En son. Att få se honom fnatta runt där inne i min mage som en liten vilde värmde hela mig och tårarna kom snabbt så fort vi såg hans lilla tickande hjärta. Orden "Allt ser så fint ut" fick mig och Martin att knyta hårt i varandras händer.
Är det sant. Är han vårat barn? Kommer vi få den lyckan att få ha just honom hos oss en vacker dag?
Igår var jag i en annan värld hela dagen. Idag har jag svävat iväg flera gånger. Jag trodde aldrig att det skulle vara möjligt att längta lika mycket efter någon så som jag längtade efter Molly. Men jo. Hennes lillebror anar inte hur överöst med kärlek han kommer bli. Äskade lilla pluttis!
Idag är jag i v 18. Kolla som jag växer! Rund och go är mitt motto=)
Mina omgivningar
Idag knäpptes det lite bilder på mina omgivningar. På väg till jobbet. Och även runtom jobbet. Allt är så grönt och skönt just nu. Lummigt och fint. Dock extremt kyligt och mindre somriga temperaturer.
Jag är tacksam för Sveriges årstider. Det är förändringen som gör alla årstider sådär längtansfulla. Men för mig finns det bara en favoritårstid. Hösten. Men då får det gärna ha varit en skön sommar innan. Så man riktigt märker skillnaden när den höga klara fina höstluften är på intåg. När dofterna förstärks och färgerna i naturen sprakar loss. Samvetet lättas när man sitter inomhus och myser i soffan. Mindre måsten. Värmeljusen är konstant tända och ger en hemtrevnad som bara levande ljus kan göra. Och efter promenaden så är kinderna sådär härligt blossiga och man känner sig frisk efter en stunds höstluft i lungorna.
Vilken är er favoritårstid?
Sommarmorgon
Sommarmorgon. Vakna av en varm mun som pussar min hand och säger God morgon. En jamande kisse som kommer smekandes för att hon tycker att nu är det dags att kliva upp. Men jag dröjer mig, bara för att jag kan. Grannen klipper redan gräsmattan. Tassar ner och öppnar upp för att släppa in lite av sommarnattens dofter som fortfarande håller sig kvar.
Gå morgonrundan med vovven i halvfart med håret fortfarande på ändan.
Äta frukosten i lugn och ro för att sedan känna hur man sakta men säkert vaknat till till för att möta dagen.
Älskade djur
Här hemma har vi tre små underbaringar som vi inte skulle kunna klara oss utan. Ett hem utan våra två älskade katter och vår lilla lurv hade varit ett helt tyst och tråkigt hem. Dessa tre hårbollar ger liv i huset. Känslan att det alltid är någon här hemma som väntar på en är så himla mysig.
Alla tre har ju sina persoligheter och sin alldeles egna plats i familjen. Cloetta kommer alltid vara den som bestämmer här i huset. Vår egna lilla donna som är så försiktig, men sällan rädd för något. Sedan har vi den stora bebisen Macciver som aldrig kommer bli vuxen. Älskar att vara ute, men att i samma stund vilja in för två matbitar och sedan ut igen. Världens gosigaste katt, som trots han är hane gärna inte hamnar i bråk med andra katter. Ne då lägger han sig på mage och ger upp. Då får frugan Cloetta komma och styra upp det hela.
Dessa två är ett riktigt radarpar. Har aldrig haft två katter som tycker så mycket om varandra som dessa gör. Dem hänger alltid ihop.
Det är härligt att se.
Sedan har vi den snällaste och mest trogna varelsen här i huset. Puzzel. Han är nog världens snällaste hund. Otroligt försiktig och ibland till och med rädd för sin egen skugga. Men har dem senaste åren tuffat till sig. Även han har ju sina idee´r. Som att vara grymt kräsen med maten. Äter gärna på natten. Dricker helst vatten ur vattenpölar. Han ÄLSKAR strumpor i alla dess former!
Att han älskar Martins syskonbarn skojar man inte heller om. Ebbe är den stora favoriten och ibland undrar man om dem har ett eget språk till varandra.
Dem här tre varelserna kan för andra bara vara tre helt vanliga husdjur. Men för mig och Martin är dem en del av familjen. En bit i puzzelspelet. Och alla tre har en egen speciell plats i våra hjärtan!
När man glädjes så tårarna rinner
Ibland beger sig livet åt ett håll man inte var beredd på. Det tar en ny vändning. Man stannar upp och tvingas funderar på var man är på väg. Hur man ska klara av att vandra på den nya vägen? Samtidigt som man blickar bakåt och känner den enorma tryggheten som speglar sig i horistonen så blickar man framåt mot dem nya utmaningarna och äventyren med en lust och längtan som inte går att beskriva.
Vacker blivande mamma.
Jag har en varm känsla inom mig som säger att jag ska våga tro på framtiden.
Tur
Pluttismage som redan är rund och go.
Idag när jag och Martin satt vid Mollys grav. Så fanns det jätte många treklöver. "Tänk om man kunde hitta ett fyrklöver" sa jag då. "Det har jag aldrig gjort" nämnde Martin. Inte jag heller. I samma sekund som jag sa orden plockade jag upp ett litet fyrklöver precis på lillstrumpans grav.
Jag tycks mig minnas att fyrklöver betyder tur. Och att hitta ett turklöver på en självaste fredag den 13:e. Borde inte det va dubbel tur? =)
Jag väljer att se det som en liten vink från ovan. " Det kommer gå bra nu. Det kommer bli så bra så."
Jag minns att jag skrev här om fredagen den 13:e maj 2011. Det var den dagen vi fick vårat älskade plus på stickan. Det var den dagen vi fick reda på att vi väntade en liten larv, som sedan visade sig vara världens finaste Molly. Fredagen den 13:e april i år (slumpen att det blev just den dagen) gjorde jag ett gravtest som visade en litet plus till. Och just nu så gror en underbar liten pluttis till i min mage. Slump eller vad det nu kan va, så på något sätt så är fredagen den 13:e en turdag för oss. Och jag kommer inte heller glömma denna dagen heller. Dagen då vi hittade vårat första fyrklöver.
Unna sig det lilla extra
För några dagar sedan när jag köpte frukostbröd på bageriet så kunde jag inte låta bli att köpa en stor bamsekanelbulle också! Självklart vräkte jag i mig hela redan till frukosten. Och man kan nog säga att jag fortfarande var mätt när jag skulle gå och lägga mig:) knasiga idéer man får för sig ibland... Men gott va det!
En underbar vän
Jag saknar många i mitt liv. Dagligen. Ni är ett helt gäng av underbara människor som jag skulle vilja ha runt mig dagligen. Men just nu saknar jag en av mina bästa vänner något så grymt. När vi pratade igår fick jag kämpa för att hålla tårarna tillbaka. Vi har sedan 2-3 års ålder varit nära vänner. Och vart än i livet jag har befunnit mig så har hon funnits där. Och det gör hon självklart fortfarande. Vissa vänner vet man att man har på livstid. Jag vet att vi alltid alltid kommer vara bästa vänner. Var än i världen vi befinner oss. Hur än våra liv ser ut. Så kommer vi följa varandras steg och vara delaktiga i varandras vardag. Idag regnar det (äntligen! ) Men inom mig lyset en stark sol över den glädjen jag känner för min goa, fina och underbara Flizis<3
Tröttis tisdag!
Här är det en grå och trött tisdag. Men chefen piggar upp oss med en "liten" godis skål på ca 2 kg godis:) Plus att jag ska få starta arbetsdagen med en skön ansiktsbehandling! Så nog ska det bli en bra dag ändå:)
En dag på stranden
Värme. Vänskap. Gräddglass. Barnskratt. Havets skvalpande ljud. Doften av solskydd.
Känsla av sommar!
Härliga stunder.
När man har en systemkamera för lite
Igår hade jag och Mette och supermysig eftermiddag. Vi strosade runt på Väla. Ok, shoppade lite. Men mest tittade vi bebiskläder!! På kvällen blev det god middagsbjudning hos en av svägerskorna. Mette hade då med sig sin sproilans nya systemkamera. Och jag fick såklart prova. Tror inte att jag ens hann fråga innan jag var igång=)
Jag har i flera månader kollat runt på olika systemkameror. Tänkte byta ut våran långzoomskamera. Och det är skillnad på hur man kan ta bilderna!
Så nu har ännu en gång konstaterat att jag verlkigen behöver en ny kamera!
Både lille Emil och Ebbe fick agera modeller för mitt fotograferande utlopp igår=)
Finaste små killarna!
Nu blir det picknick på stranden!
7 juli
Tänk att vi redan har klarat av en vecka in i juli. Sommaren går i en rasande fart och veckorna flyter in i varandra känns det som. Inte mig emot. Jag räknar inte hur många veckor det är kvar till min obefintliga semester. Jag räknar inte hur många dagar det är kvar tills det är ledighet. Det skulle bara göra mig stressad och trött. Denna sommaren tar jag en dag i taget. Njuter av det som kan njutas av. Försöker klyschigt fånga stunderna som jag får tillfälle till.
Pga av att livet inte alls blev som vi tänkt oss så har vi skippat allt vad planering heter i sommar. Jag kommer inte ha någon semster alls. Så då är det ju helgerna och kvällarna vi måste ta vara på. Vi har bestämt oss för att ju mindre vi har planerat desto mer kommer vi kunna ha möjlighet till att göra på dem korta stunderna vi har ledigt tillsammans.
Bild från en kväll förra sommaren när jag och Martin begav oss till en liten sjö nära mamma och metade. Vindstilla och systa satt vi och njöt av sommarkvällen. Det var en av dem bästa stunderna från förra sommaren. Det krävs inte så mycket för att skapa ljuvliga stunder och minnen här i livet.
Sommar lediga männsikor badade ifrån klipporna. Och långt ifrån oss så hörde vi hur dem plaskade och skrattade. Förutom det lilla ljud dem gav ifrån sig så var där alldeles knäpp tyst. Lite sus i träden väckte tankarna till liv då och då. Tror till och med fisken vilade i lugnan ro. För hungrig på mask var den då rakt inte.
På vägen hem till mamma igen så vandrade vi genom skogen och fann dena lilla bäck som sakta sakta slingrade sig fram igenom skogen. Vi stod en lång stund och bara tittade. Så himla vackert!
Så. Idag ska jag ta vara på min lediga lördag. Och det ska jag göra med en av dem finaste vännerna man kan ha. Fika och shopping står på schemat. Men känner jag oss riktigt så blir det nog mest fika. Gottegrisar som vi är! (Egentligen var det stranden som var planerat först. Men vädergudarna måste ha missat våran soldans, för här regnar det mest.)
Ta hand om er!!
(Just det. Anlednigen till att inläggen är lite glesare är att min kamera strular och jag har inte kunnat blogga från mobilen heller..ska kolla upp det. )
Sparkad
Igår skedde ett magiskt ögonblick. På kvällskvisten när vi skulle sova så flimrade det till i magen på mig. Vår älskade lilla bebis gjorde mig för första gången påmind om att hen är där inne! Lätta små rörelser som fick mig att fälla krokodiltårar av glädje.
Som många av er säkert anar så är denna graviditet förknippat med extremt stor oro. En grymt lång transportsträcka till ett levande barn i våra famnar. I ärlighetens namn har jag inte vågat knyta ann denna lilla skrutt som växer i mig nu. Har inte vågat hoppas på att den ska stanna där, må bra och födas levande.
Jag och Martin har 100% erfarenhet av att allt går åt h-vete, rent sagt. Innan Molly så blev vi gravida. Lyckliga som få såklart. Men någonting gick snett och det slutade i missfall i v.8. Förkrossade över att lyckan vände så snabbt. Att det inte blev som vi tänkt oss. Men tröst om att missfall är vanligt och att det bara kämpa vidare gjorde att vi snabbt gick vidare och glädjen gjorde oss 3 månader senare påmind då Mollys plus visade sig på stickan. Resten av historien vet ni ju.
Så att varken jag eller Martin har kunnat njuta än är helt naturligt.
Men igår hände det något. Jag knöt mig ann mitt älskade barn som växer i mig. Jag bestämde mig för att skjuta all denna oro åt sidan så gott det går. Och njuta av det lilla liv som förhoppningsvis kommer bli min och Martins livs kärlek.
Hoppas på att den glädjen jag kan känna fram till november kan bära mig igenom sorgen för att vi förlorade Molly.
Jag måste våga tro att detta kommer gå bra. Jag måste våga njuta av denna graviditet. Jag måste våga knyta ann mit älskade väntade barn.
Min fina Mollymage
