Att stanna på vägen
Igår efter jobbet stannade jag till längs vägen...
Dem fina ljusa kvällarna börjar nu!
Vår
Den är ändå här.
Mellan varven lyser solen och det lättar.
Det är samma visa varje år. Och det har blivit starkare med åren. Att det är för underbart när det ljusnar och man får mer tid i dagsljuset. Lika mycket som jag älskar att krypa in på hösten så älskar jag att krypa ut på våren.
Det är skiftningarna som gör det.
Nu går vi mot ljusare tider och mina sinnen tinar.
När man håller helg
Helgen är här.
Och mormor likaså!
Vi dricker kaffe, läser böcker och är ute och gungar.
Jo, Ludvig städar såklart oxå.
Vi har inga planer på att bryta detta mönster. Utan bara tillföra en stycket moster med vän in i samlingen.
Sen fortsätter vi dricka kaffe och mysa i soffan.
Ludvigs andra inskolningsvecka
Andra veckan för lilleman på dagis!! (Förlåt, jag säger dagis. Det är så mycket mysigare och passande namn tycker jag!)
Idag försov vi oss!! 8.43 vaknar jag och Ludvig som två yrväder. Ok, en pigg liten glad kille och ett yrväder till mamma.. På nedanvåningen står pappan och sjunger i duschen, som för övrigt börjar 9.00!!
Haha.
Jag säger då det. Andra inskolningsveckan och vi får ringa och säga att vi kommer en timme senare.
Hur det går för Ludvig?
Jo men denna lille man är nog som gjord för dagis!
Idag gav han mig en slängpuss och sen sprang han in till kompisarna.
Och vad jag gör när han är där.
Ja alltså det är märkligt. Tänk så mycket tid man hade innan man fick barn. Men det där är ju olika, jag ville inte ha all den tiden. Utan jag drömde om det som jag har idag. Full rulle och ett vardagspussel!
Idag har jag hunnit vara ute och jogga, duschat och nu sitter jag med min tidning och lunch.
Hoppas ni har en fin onsdag!!
Duktig
Så här kom Ludvig in i vardagsrummet i morse! Duktig som använder reflexväst ju!!
Till Er som saknar
Jag vet att ni är några som saknar denna lilla guldklimp. Och kanske några bilder på hur våran måndag var i bilder hjälper lite i saknaden. Tiden flyger förbi och innan vi vet ordet av det så ses vi snart!
När kroppen ger en en käftsmäll!!
Jodå... Vi åkte även vi på det. Den där käftsmällen man fasar för varje år. Magsjukan.
Krypande och krälande trodde jag att jag aldrig skulle kunna röra mig igen utan att vilja dö en smula. Eller jag trodde jag var döende, helt ärligt! Och Martin han var lika dålig han. Så tillslut kändes det som om vi hade en tävling om vem som mådde sämst.
Ludvigs farmor kom och räddade oss och Ludvig, genom att ta en feberfri och en aningen piggare kille med sig hem. Jag vet inte hur vi skulle klarat det annars.
Och Martins ena syster kom med nödvändigheter såsom blåbärssoppa, nyponsoppa och godis!!
Vad hade vi gjort utan familjen Holgersson alltså?
Tusen tack!
Idag mår vi bättre. Svaga och klena, men bättre.
Imorgon ska Ludvig börja på dagis! Nu laddar vi för det. Vänder blad och välkomnar det nya friska!! Vardagslivet!!
När man har något som är unikt
Så unikt, att även om det hinner gå länge länge mellan tillfällena då vi ses, så plockar vi upp det som om det inte hade gått en dag sedan vi sågs senast.
Det finns en handfull vänner som är dessa.
Många mil mellan oss styr när vi ska ses.
Och jag har många gånger funderat på det här med vänskap i vuxen ålder...
Jag vet att jag är så förbaskat lyckligt lottad. Och jag har hellre få nära vänner. Så är det. Även om det betyder att många av dessa nära vänner bor himlans långt bort och att vi ses så sällan att det hinner svida i mitt hjärta av längtan. För när vi väl ses, då glöder jag länge länge och kan leva på den kärleken tills vi ses nästa gång.
Så, idag är jag tacksam för alla starka kvinnor jag har runt mig! Så himla nöjd att jag får lov att vara er vän och får vara en del i erat liv. Nära eller 50 mil bort, prata varje dag eller en gång i halv året, det spelar ingen roll!
Ni är alla unika och ni gör att jag känner mig unik!
Vinstlotten i livet är att ha fina vänner att skratta med.
Och för den delen gråta en kvätt med oxå...
En till i familjen
Jag har ju helt glömt bort att presentera vår nya låne-familjemedlem!!
Mimmi!!
Hon ska bo hos oss fram till sommaren. Och jag har redan fäst mig så vid henne. Hur underbart söt är hon inte?!
Hon är supersnäll och tam. Och varje morgon knackar Ludvig på rutan och ropar "Niiinnii"
Sjukling
Idag har vi en liten sjuk kille här hemma... Det är tackolov inte så ofta Ludvig är sjuk. Men när han är det så önskar jag att jag kunde byta med honom. Feber, snor och kräk...
Samtidigt som han har ont i munnen då ena framtanden spricker igenom oxå.
En liten lekstund mitt på dagen var vad vi orkade med idag!!
Förresten, jag måste bara berätta om i natt när Ludvig yrade i sömnen. Flera gånger sa han "tabbie tabbie"!
Tror ni han gillar teletubbies då!?
Haha!
Trevlig fredag på er!!
Nu är det klippt!
Igår klippte jag min lilla plutt för första gången! Han satt snällt med lite hjälp av tant Mette!
Man kan ju bara hoppas att Ludvigs hår tar sig lite, så han slipper få sin mammas tunna variant på hår. Martin har ju en riktig hästman!
Idag är en sån där dag då vi inte har något inplanerat. Och solen skiner! Jag älskar dessa dagar. Då jag och Ludvig tar dagen som den kommer och bara är. Inga tider att passa. Inga måsten.
Och jag är så glad över hur allt blev. För dem här dagarna är inte slut på länge. Jag och Ludvig kommer ha många lugna och sköna dagar här hemma trots att vardagen kommer kicka igång.
Eftersom jag har valt att "bara" jobba 50% och jobba rätt så mycket obekväma tider så kommer jag ha många lediga dagar i veckorna!
Och just detta är jag så tacksam över. För egentligen skulle jag vilja ha Ludvig hemma fram till han börjar skolan!! Haha. Men det tror jag inte han hade velat!
Då fångar vi dagar då!
När man vill så mycket
Ja jag vet...fy så länge det har varit tyst här inne.
Men i ärlighetens namn. Var tar iden vägen?
Min lilla son har blivit strörre och aktivare. Mer och mer krävs för att Ludvig ska få bli stimularad. Alltid (oftast) med gott humör, men såklart ändå mer krävande. Denna tid är fantastiskt rolig! Jag älskar varje sekund av den. När min lilla bebis helt plötsligt förstår saker jag säger till honom. Och när han liksom kan svara mig, på sitt vis.
När vi kan skoja tillsammans och brista ut i skratt båda två. För denna unge man han har humor! Så himla härligt att se.
Jo, så att min tid har liksom fått disponerats på andra saker. Eller jag har fått välja bort. Så bloggen här har fått bli lite lidande. Jag ska försöka att bli bättre...!
En vecka.
Om en vecka ska Ludvig skolas in på dagis. Då ska min lilla guldklimp ta och bli ett dagisbarn. Leka med andra barn. Lära sig fler sånger och tycka det är pest att någon tar leksaker ifrån honom. Och medan han gör det så ska ju jag jobba. Jag ska jobba med en annan liten guldklimp, min brukare.
Vardagen kommer sakta komma krypande, och jag är nog väldigt redo för det!
Ne nu måste jag hinna ikapp tiden här =)
