Puttelinas

Den andra delen i fotoutmaningen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Annars är idag en dag med mycket inspiration. Känner mig lätt inombords och vill egentligen göra tusen saker samtidigt. Igår var en sån ruskig och långtråkig dag så jag började ta mig ann lite stickningsprojekt igen. Jag satt och skissade en massa. Jag pimpade tändssticksaskar osv osv. Så idag när solen skiner så blir man liksom ännu mer sporrad att dona med såna där små pysselgrejer. 

 

 

 

Hej hej!

 

         

 

 

 

 

Här hemma blev det är riktig sovmorgon idag. Vakna till när Martin stack iväg strax efter 7. Och kände väl då ingen som helst lockelse att kliva upp. Så vi låg kvar. Jag och Puzzel. 

 

Nu är jag vaken och igång.

Ja vaken har jag varit ett bra tag men det är en sån dag då det tar lång tid att vakna. Det regnar ute och är sådär urrigt. Så vi kan kanske skylla min seghet på vädret.

 

Ne nu ska vi mysa vidare här hemma. Tror minsann det är dags att stryka. Alltid. Så nu får något underhållade radioprogram hålla oss sällskap medan jag tar högsta hugg i min vän strykjärnet!

 

 

 

 

Idag har vi ätit en god frukost..men utan kaffe! Vi fick smått panik när vi upptäckte att det var slut. Ingen bil. Ingen lust, ork eller tid att gå till affären fram och tillbaka. Nehepp. Substitutet fick helt enkelt bli ett varsitt stort glas med kall oboy. Det var faktiskt inte fy skam det heller.

 

Nu är det dags att klä på sig för att sedan åka på lite äventyr. Att det inkluderar en mysig fika någonstans behöver jag ju inte hålla hemligt=) Inte heller att det själva äventyret är ut till en av dem mysigaste butikerna/caféerna; Enkla Ting.

 

 

 

 

 

 

Idag har vi lugna gatan här hemma! Regn och rusk utanför betyder morgonmys med tända ljus och vi väl placerade i soffan. Dricka kaffet länge och krypa till rätta yttligare en gång i favorithörnet under filten. 

Efter en fullspäckad dag igår så känns det klart i min lilla rygg idag.

 

Annars så bjuder lördagen på en hel del pyssel med min bästa pysselkompis. Här ska sys, klippas och klistras, målas osv. Hela matbordet är redan belamrat med en massa pysselgrejer. 

Om resultatet blir bra så kan jag nog våga visa upp det sen.

 

 

Helgen i övrigt består av barnrumsfix. Har så mycket inpiration och lust att det svämmar över i mig. I vanliga fall får jag ju utlopp för dessa infall, men när man har en kropp som säger nej och ett huvud som säger ja. Så kan man bli utmattad bara av det. Men. Jag gör små saker varje dag. Det är ju trots allt inte så lång tid kvar och efter som man är som är så vill man ju ha det mesta klart tills lillkillen kommer. 

Visst hade vi gjort iordning rummet innan Mollys ankomst. Men det var till henne. Nu är detta rum till Ludde och så ska han få det fixat på sitt vis.

Och visst kan man tycka att det inte så viktigt med att barnrummet ska stå i ordning nu innan. Man har ju all tid sen att dona och fixa. Ludde kommer ju ändå bo hos oss ett bra tag innan det är dags att flytta in i sitt egna rum. 

Men. Att fixa med hans kläder, skötbord, säng, rum osv. Är absolut inte för hans skull. Utan bara för min egen. Jag boar helt enkelt. Och det är yttligare ett sätt för mig att konstatera att vi faktiskt kommer att få ett barn här hemma till slut. Det är ett sätt för mig att få utlopp för mitt hopp om att han kommer bli en del av våra liv i form av en livs levande människa. 

Nåväl. 

 

 

 

 

 

Igår var det som sagt dags för tjejklubbsdag! 2 gånger om året träffas vi och nu var det äntligen dags. Det är 3 tjejer åt gången som håller i det hela och resten av gruppen har ingen som helst aning om hur dagen är upplagd.

Igår blev vi glatt överraskade med att få göra ett blomsterarrangemang och en höstkrans på en supermysig blomsterbutik i Åhus.

 

 

 

 

Idag har jag även varit uppe på jobbet och fikat med mina underbara kollegor! Så mysigt att träffa dem alla och stämningen är så god när man kommer upp dit.

 

 

Ikväll blir det fredagsmys med Calle och Caroline! En fullspäckad dag idag med andra ord.

Lika så blir morgondagen så det är tid för bästa tjejklubben! Även om jag säkert kommer vara begränsad under morgondagen ska det ändå bli kul att träffa alla igen. 

Så imorgon ska jag klä mig leopardmönstrat, ha läsglasögon och just nu målar jag naglarna med mina rödaste färg! Order som måste lydas!

 

 

 

Idag var det dags för kuratorsamtal igen inne på mödravården. Eva som jag träffar är en helt underbar person och hon kan verkligen sätta finger på mina tankar och faktiskt på vem jag är. För varje gång är det aha upplevelse och jag känner verkligen att det är givande och behövande just nu. Att få lite konkret klarhet i alla mina annars snurriga, knäppa, oroliga tankar. 

 

Det här med att gå och prata med en proffsig person är faktiskt inte så dumt. Jag har innan Mollys födelse aldrig känt behovet av att prata. Men så här i efterhand så tror jag att det säkert varit flera gånger i livet som jag hade mått bra av att prata med någon som reder ut en lite där innanför. En männsika som bekräftar att det jag känner är inte onormalt. Eller att det faktiskt är helt ok att vara den man är trots att man kanske inte tycker att man passar in. Exempelvis som när man gick på högstadiet. Det är ju den bästa tiden i ens liv då man egentligen mår som sämst. Kroppen sparkar bakut. Hjärnspökerna gifter sig fint med tonårshormenerna osv. Tänk så bra det hade varit att då fått prata med en vuxen på riktigt. Typ som med skolkuratorn eller liknande. Inte för att man har problem med något speciellt. Utan bara för att reda upp lite där inne i huvudet. 

Så. Jag slår ett slag för samtalsterapeuter, psykologer, betendeterapeuter osv. 

 

 

 

På tala om att prata. Så efter besöket hos Eva åkte jag vidare till min gamla arbetsplats. Min älskade Hudvårdsstuion. Med den mest gräddiga bakelsen jag kunde hitta på konditoriet klev jag in till Veronica och vi fika och pratade i säkert två timmar!. Tog igen lite skulle man kunna säga! Supermysigt och skönt att få komma dit och hälsa på. Sist jag var där så var det kanske ca 2 månader efter vi hade fått Molly och då var allt så himla ångestfyllt och jobbigt. Men idag kändes det helt som vanligt och jag skulle utan problem kunna ställa mig där bakom disken och börja jobba vilken sekund som helst! Det kändes lite som att komma hem=)