Puttelinas

 

Idag har vi lugna gatan här hemma! Regn och rusk utanför betyder morgonmys med tända ljus och vi väl placerade i soffan. Dricka kaffet länge och krypa till rätta yttligare en gång i favorithörnet under filten. 

Efter en fullspäckad dag igår så känns det klart i min lilla rygg idag.

 

Annars så bjuder lördagen på en hel del pyssel med min bästa pysselkompis. Här ska sys, klippas och klistras, målas osv. Hela matbordet är redan belamrat med en massa pysselgrejer. 

Om resultatet blir bra så kan jag nog våga visa upp det sen.

 

 

Helgen i övrigt består av barnrumsfix. Har så mycket inpiration och lust att det svämmar över i mig. I vanliga fall får jag ju utlopp för dessa infall, men när man har en kropp som säger nej och ett huvud som säger ja. Så kan man bli utmattad bara av det. Men. Jag gör små saker varje dag. Det är ju trots allt inte så lång tid kvar och efter som man är som är så vill man ju ha det mesta klart tills lillkillen kommer. 

Visst hade vi gjort iordning rummet innan Mollys ankomst. Men det var till henne. Nu är detta rum till Ludde och så ska han få det fixat på sitt vis.

Och visst kan man tycka att det inte så viktigt med att barnrummet ska stå i ordning nu innan. Man har ju all tid sen att dona och fixa. Ludde kommer ju ändå bo hos oss ett bra tag innan det är dags att flytta in i sitt egna rum. 

Men. Att fixa med hans kläder, skötbord, säng, rum osv. Är absolut inte för hans skull. Utan bara för min egen. Jag boar helt enkelt. Och det är yttligare ett sätt för mig att konstatera att vi faktiskt kommer att få ett barn här hemma till slut. Det är ett sätt för mig att få utlopp för mitt hopp om att han kommer bli en del av våra liv i form av en livs levande människa. 

Nåväl.