Mamma mormor
"Det finaste mamma hade satte hon på bordet"
Gladskit
Mormor och moster är minsann riktigt roliga! För här är det en glad liten skit som njuter av all uppmärksamhet❤
Stark kille
Idag startar vi denna underbara fredag med soffmys! Det har hänt så mycket med Luddeliten dem senaste veckorna. Det är så fantastiskt att få följa en människa på detta viset. Jag får ju liksom ta del av minsta lilla bit i hans utveckling. Varje dag. Varje stund av han vakna tid är jag med honom. Det är så häftigt! Han är en fantastisk liten människa med en hel hög av egenskaper, redan! Jag ser fram emot att få vara en del i hans liv resten av mitt liv❤
Glad
Idag hade jag sällskap av Mia i luren när vi gick vår långrunda. Som vanligt pratade om allt mellan himmel och jord. Ett av dem heta ämnena var blommor och trädgård. Jag nämnde att jag än så länge inte hittat mitt intresse för trädgård, planera blommor osv. Jag trodde jag skulle tycke det var roligare än vad det varit hittills och jag är nästan besviken på mig själv för att jag tycker det är så fruktansvärt tråkigt. Självklart vill jag ha det fint. Men att ligga och rensa ogräs och underhålla titt som tätt har som sagt än så länge inte väckt något större intresse hos mig.
Jag kan ju ingenting om det heller så en liten del i att jag tycker det är jobbigt är säkert att jag har okunskap kring ämnet och då blir det ju lätt ointressant.
Men hur som helst. Diskutionen ledde snabbt oss in på vad som gör en glad. Och vad lite som faktiskt kan muntra upp en.
Som en bukett tulpaner.
Tänk att en liten bukett tuplaner kan göra min dag. Har jag då blivit vuxen eller vad är det frågan om? Tror ni detta kan vara början på mitt uppvaknande trädgårdsintresse?
Hoppas!
Kram och hej!
Saknar
Ja som ni vet har ju denna lilla skrutt förtrollat mig helt.
Jag saknar honom för tusan när han sover. Vill att han ska vara vaken och sitta hos mig mest hela tiden. Hur länge håller det i sig måntro?
Jag tycker dem flesta föräldrar uttrycker sig att det är "skönt" när dem sover så man får gjort lite. Och visst det är klart att så är det. Men städning, disk och matlagning är ju inget viktigt jämfört med Ludvig.
Jag kan verkligen ägna timmar åt att bara ligga och mysa med honom. Titta på honom. Pussa honom i hela ansiktet så han nästan blir arg, haha. Snacka om livsviktiga saker som "ska du ge mamsen ett leende idag" osv.
Ludde och Hilmisen
Kolla in dessa två små godingar!!!!
Tänk vad dem kommer få drass med varandra. Ludvig den allvarlige och Hilma den trötta.
Vinter
Igår blev det en prommenad ner till sjön där busungarna åkte skridskor! Det var en riktigt kall dag men dock så fin. Jag sa till Martin att jag hundra gånger om föredrar dessa krispigt soliga vinterdagarna framför halvmulna endast ljumna sommardagar.
Vintern är en fantastisk årstid om den får vara som den är nu.
Vi pratade om det lite i helgen och om jag ska rangordna mina favoritårstider så blir det.
Nr 1: Absolut HÖSTEN
Nr 2: Våren
Nr: 3 Vintern
Nr 4: Sommaren
Många älskar ju sommaren. Och det är klart att jag gör det med. Men jag är allt som oftast mer stressad på sommaren. Så himla mycket som ska hinnas med på så kort tid. Man har ångest över allt man inte hinner att göra. Man har ångest för att man har för lite semester. Jag känner mig kass som inte tar hand om min trädgård bättre. Man kommer lättare på att : Oj vad jag borde ha tränat mer under vintern och våren. Kroppen liksom dallrar sådär ofint när man för en gång skull fått på sig bikinin efter ett antal minuter i spegeln först, där man intalat sig själv att spegeln ljuger och alla andra ser lika flubbiga ut. (Men varje gång jag kommer till den insikten skakar jag av mig den och tänker att det ändå är för sent att göra något åt det just då och att jag bannemig ska börja träna framåt hösten)
Hösten för mig är så mycket mer lugn. Man får lov att krypa in i sitt skal och bara mysa. Inga krav. Naturen växlar och färgerna sprakar av magiska färger. Våren har jag börjat älska mer och mer. Den kan också vara ångestfylld. Men många gånger så är det en nystart. Början på en skön tid. Hela naturen vaknar och det är så himla vackert så man nästan tappar andan när man reflekterar över det.
På vintern händer det så mycket samtidigt som det inte gör det. Jul och Nyår. Skolstarter osv. Nytt läsår, ny termin. Nytt år överhuvudtaget betyder ju förändring. Man lovar sig själv att det kommande året ska bli bättre eller lika bra som föregående. Man sätter upp nya mål. Man ransakar sig själv på vad man vill göra bättre och man ger sig tusan på att man ska klara det. Efter nyår går man mot ljusare tider.
Nog om årstider. Nu är det vinter och idag ska jag och Ludvig umgås med våra älskade vänner Mette och Himla! Solen skiner och vi ska snart bege oss ut på en prommis. En bra start på veckan med andra ord!
När man får en blöjtårta av bästa Mia
Världens bästa Mia var här i veckan och sällskapade med oss. Ok, gosade mest med Ludvig men i fallafall. Hon hade gjort denna fina blöjtårta med tillbehör. Så himla fin!
Isigt
Idag är det en riktigt isig lördag! Men solen skiner och kläderna hänger redo. Så så fort mitt prommenadsällskap kommer så ska vi ut i den friska, men isiga luften. Man blir lite beroende av att få komma ut på dagarna. Man mår sådär himla gott efter en liten runda. Frisk och rosig om kinderna. Och känslan att man kan unna sig något till gott utan att få dåligt samvete.
Ikväll tex. så blir det mumsig friskgryta med gott vin till!
Det ni=)
Kram på er!
Skryt skryt
Jag har alltid ansett att vara skrytsam är en väldigt oattraktiv egenskap. Jag liksom stänger av när det blir för mycket av den varan. Men tillåt mig att vara oattraktiv för ett slag. Jag måste få plocka fram en del i mig som jag egentligen föraktar. Skrytsamheten. Jag måste få skryta om det dyraste jag har. Min helt underbart fantastiska, helt något så otroligt söta son. Jag trodde inte att denna lille vän skulle kunna få mig så här knäsvag. Han är så förbaskat fin.
Den finaste faktiskt!
Jag är så förälskad.
Och det kan väl aldrig vara fel om att skryta om va?
Ljuvligt
Underbara vinterdagar har kommit till oss. Och jag njuter!
Tänk så lite som kan göra en så glad=)
Vintervitt Skåne
Idag har vi vitt vinterland här i Skåne. (Jag älskar det och blir lika nipprigt glad som när jag var liten när jag vaknar och ser att hela trädgården är vit) Jag hade planer på att gå ut till en vän som bor utanför byn. Men efter en liten runda i morse så konstaterade jag ganska snabbt att vi fick avboka det. Det hade blivit för bra. Det är en rätt så bra bit så även om jag hade kommit dit så hade jag nog inte orkat att gå hem sen.
Istället får vi mysa hemma. Tända ljus.
Lyssna på musik.
Fika.
Smida planer om framtiden.
kram
Pappa 53 år
Jag och pappa den 26/8-1984.
Idag för 53 år sedan föddes min pappa.
Jag har tvingats leva utan honom i 6 år och snart 4 månader. Han rycktes ifrån oss alldeles för tidigt. Han fick inte ens hinna uppleva sin 47 års dag.
Pappa är med mig i mina tankar varje dag. Jag kan ofta tänka på att jag bara skulle vilja ringa honom. Prata sådär allmänt som jag kunde göra med honom. Jag saknar att fråga honom om saker här i livet. Pappa kunde allt. Han var jätte allmänbildad. Allt som ofta hade han svar på det man undrade. Han var flygrädd. Men hade nästan varit i varje land i hela Europa.
Pappa hade ett sjuhelvetes humör. Men en mer godhjärtad människa är svårt att hitta på denna jord. Han ville alla gott. Precis alla. Rättvisa var hans förnamn. Det skulle gå jyst till liksom. Inget hum-hum och skitsnack där inte. Raka rör och ärlighet var hans melodi.
Jag är nog väldigt lik min pappa på många sett (inte just dessa egenskaper jag närmt ovan) . Tyvärr har jag fått märka det efter hand under dessa åren han varit borta ifrån mig. Jag har fått märka på egen hand att jag verkligen är min pappas dotter.
Efter Ludvigs födelse så har jag haft så många tankar om när pappa själv fick mig. Sitt första barn. Hur han har skyddat mig genom våra 22 år tillsammans. Hur han har älskar mig utan några som helst gränser. Tänk så orolig han har varit för mig många gånger. Hur han suttit uppe på nätterna och väntat på mig under tonåren. Jag tror och vet att han många många gånger säkert suttit och tittat på mig när jag sovit gott och tänkt; att jag och mina syskon var det dyraste han hade i livet. Precis så som jag tänker om min älskade Ludvig idag.
Jag har dem senaste veckorna föreställt mig hur förbannat hemskt pappa måste ha haft det att släppa tag om livet. Såklart ville han inte lämna oss. Någonsin. Jag kan bara tänka mig hur det hade varit om jag var tvungen att lämna mitt liv. Att lämna Martin. Min familj. Att tvingas säga farväl till sina barn. Att ha vetskapen om att man aldrig kommer få se sina barn bli äldre, gifta sig, ta körkort.
Vetskapen om att man inte skulle få träffa sina barnbarn.
Jag saknar pappa varje dag. Jag vet att han finns hos mig. Han bor inom mig.
Idag skulle han ha fyllt 53 år.
Grattis min älskade pappa!
När man ser fram emot framtiden, värdesätter minnena och njuter av nutiden
Åh, idag fick jag tid till att gå igenom sommarbilderna! Gud så underbart vi hade det vissa stunder. Jag jobbade hela denna sommar. Var bara ledig på helgerna. Men då passade vi verkligen på att hitta på saker. Några av dem finaste minnena från sommaren 2012 var när vi var iväg med Mette & Alexander till österlen. Vädret var verkligen på vår sida.
Liten liten Hilmamage!
Tänk att min älskade son låg där inne och växte till sig. Vi hade ingen aning om vem han var. Men det är ju nu självklart att det var han.
Skengravida
Bästa
Mamma var även på besök och vi hade några riktigt härliga dgar tillsammans!
Jag försökte ta vara på varje dag, även om jag tillbringade största delen på jobbet. Sommarkvällar kan var något av det skönaste.
Nu när man tittar på dessa bilder längtar man väldigt mycket till denna sommaren vi har framför oss. Då ska jag inte jobba ett endaste dugg. Bara vara hemma och njuta av att få vara mamma till Ludvig. Njuta av att ha en trädgård och ett hus. Njuta av fina vänner och familj.
Och njuta av att faktiskt kunna njuta!
Skönaste dagen på veckan
Söndagar är den bästa dagen på hela veckan tycker jag. Oftast är dem skruttdagar. Eller fixardagar. Eller fikadagar. Många gånger så är det den lugnaste dagen på veckan. Den dagen man bara "är". Nu är vi ju fortfarande nybörjare på det här med att vara en familj på det sätt att vi är fler än bara jag och Martin. Betydelsen att faktiskt umgås och ha kvalitetstid tror jag kommer bli mer och mer viktigt. Martin vill såklart ha så mycket tid som möjligt med Ludvig, eftersom han missar mycket i veckorna. Och då kan jag hitta på sånt som jag annars sätter åt sidan i veckorna då hellre är honom. Balans.
Nu är Martin, Ludvig och Puzzel ute på långprommis. Då passar jag på att sitta här vid datorn med en go kopp kaffe och en chokladbit! Sen är det strykning som står på schemat. Kanske inte lika kul, men helt ok om man frågar mig. Knäpp som jag är så älskar jag ju att stryka. Så nu har jag riktigt samlat på mig en massa rentvätt så jag har att göra ett bra dag sen=)
Lund och dem finare områdena
Min finaste lilla kille!
Igår åkte vi som sagt in till Lund för att senare åka vidare till Caroline och Kalle för fredagsmys. Men jag och Ludvig hade lite tid att slå ihjäl. Så vad passade då bättre än att gå upp till Lenhud tjejerna! Det är ju så när man får barn, att man gärna vill visa upp honom för hela världen.
Så mysigt att träffa mina föredetta kollegor. Lika goa och glada som alltid!
Ludvig njöt av att få komma till dessa varma och o
mhändertagande famnarna.
Sedan for vi vidare ut till dem finare områdena=) Där bjöds det på supergod mat och dryck! Men höjdpunkten på middagen var självklart dessa godingar. Det var den godaste semlorna jag har ätit! Caroline är en riktig mästerbagare.
Tack för en mysig kväll!
Idag vakna vi till en kall dag. Liiite lite snöfjun har landat på marken. Solen kämpar med att tränga igenom molnen. Så några få glimtar får vi av den trots allt.
Hoppas ni har en skön lördag!
Fredag!
Här hemma firar vi fredag! Vi lyxar till det med gosa extra länge i soffan på morgonen, gå en promenad i solen med vapendragarna. Äta god lunch i form av broccolisoppa (jag var beroende av dessa när jag var gravid). Nu ska vi snart bege oss ut på äventyr. Ludvig ska få åka buss och tåg för första gången. Spännande. Sedan kommer kvällen tillbringas hemma hos fina vänner!
Kan det bli bättre?
Ne. Det är är omöjligt för fredagskänslorna att inte infinna sig med en sån här toppendag=)
Stor fredagskram till er!
Allvarlig kille
Här hemma har vi en riktigt svårflörtad kille! Han är ju inte så gammal, men än så länge har det inte funnit tillstymelse till att få fram ett leende. Tur ingen hör hur jag håller på att sjunger och har mig här hemma om dagarna. Haha, skrattar åt mig själv. Ludvig kollar med blicken "vad-håller-du-på-med-tok-mamma". Jag verkar inte alls rolig! Tur att jag skrattar själv så någon har roligt iaf!
Idag är det yttligare en grå novemberdag i januari. Riktigt disigt är det här Skåneland. Men det är inte alls kallt. Och det blåser knappt en vindpust. Så det fungerar ändå på något vis. Vi ska snart bege oss ut på vår dagliga långpromenad. Börjar bli en riktigt skön punkt på dagsagendan här hemma. Klart att jag är helt slut efter en runda, men det är lika skönt när man kommer in.
Det är så otroligt skönt att kunna röra på sig normalt igen, efter månader av isolering.
Sova i vagnen
Ibland önskar man att man var liten igen och fick ligga såhär gott i vagnen. Tänk så underbart att få bli inpackad i en varm och go vagn och sova ute i friska luften.
Hjärtans barn
Hjärtans allra käraste barn
Är det du, är det du, allra käraste barn,
som har kommit till sist ändå.
Om du kunde begripa, vad jag längtat,
men det kan du visst aldrig förstå.
Tänk att du skulle komma till sist
det vågar jag väl knappast tro,
fast det var då min enda beständiga dröm,
som aldrig kom till ro.
Kom och sätt dig hos mig, lilla barn.
Får jag krama dig sakta ett slag?
Jag vill känna, att du är mig nära,
jag vill höra dina andetag.
Tänk, vad allting konstigt och krångligt
med ens blivit lätt att förstå.
Hjärtans allra käraste barn,
så väl att du kom ändå.
Harriet Löwenhjelm
Ur "Barnet i Dikten"
Ljus i vårt hus
Nu när alla härliga ljus från julen helt plötsligt försvinner känns det så mörkt. Jag är ju en av dem som tänder ljus hela året om. Och nu när det försvann en del mysigt ljus får man ersätta det med nytt sken. Bara dem vita tuplanerna sprider ljus och energi=) Älskar tulpaner! Det är min bästa blomma.
Ljuslyktan är egenhändigt tillpiffad med silkespapper och sidenband! Enkelt, fint och nästan helt gratis.
En puzzelbit
Idag startar vardagen. För dem flesta. Slut på ledigheten och hemmamys. Men för mig känns det som om hemmamyset börjar nu. På riktigt. Nu ska jag vara hemma länge och mysa med Ludvig och alla djuren. Det känns nästan overkligt länge.
Jag ska vara hemma och göra det mest viktigaste jobb jag har åtagit mig i hela mitt liv. Att vara mamma. Att vara en person som ska finnas för min son dygnets alla timmar.
Jag har aldrig varit rädd för att kliva in i mammarollen. Jag har längtat så mycket och jag har hunnit förbereda mig under en lång tid. Som jag skrev innan Ludvig föddes så har jag aldrig varit så redo inför någonting någonsin tidigare i mitt liv, som att få barn. Man kan se det som ett kall. Mitt kall i livet är att få vara en mamma. En mamma som älskar sina barn till tusen.
Det känns som om en STOR puzzelbit äntligen har fallit på plats. En puzzelbit som tidigare fattats mig. En del av mig som gör att jag känner mig mer som den jag alltid velat vara.
Och vad det nu än må vara i livet. Att bli mamma. Eller att hitta den rätta utbildningen. Börja att träna osv. Vad det än nu må vara som gör att man hittar sig själv en aning mer, så är det ju så befriande. När man har den där fjäderlätta känslan i kroppen om att detta är verkligen JAG. Detta känns rätt ut i fingerspetsen.
När man har hittat en del av sig själv.
Favoritmys
Detta är det A.B.S.O.L.U.T det bästa som finns!!!
Badisar
Ludvig och Martin tog sig båda ett varsitt gott bad igår kväll. Jag längtar till jag också får krypa ner i ett varm bad. Och framför allt längtar jag till jag kan utnyttja fördelen med att ha en svägerska som har ett utespa;)
Jag är ju lite av en badis, och har alltid varit.
Jag vill försöka föra över glädjen till att bada till Ludvig. Så jag har någon att plaska med när vi är på standen om somrarna. För Martin vägrar då att bada. Jag har kämpat med att få i honom i 6 somrar nu. Men nej. Han vägrar. Så. Jag hoppas på Ludvig nu!=)
Morgonstund
Idag fick pappan i huset lång sovmorgon och sedan väckte Ludvig honom på bästa tänkbara sätt. Mys i sängen med mysmusik! Ludvig lyssnar verkligen på musiken. Man märker hur han blir helt lugn och stilla när det rätt typ av låt. Mycket pling plong gillar han.
Idag blir det annars en mycket lugn dag. Vi valde att inte boka upp någonting denna helg. Kände att det var tid för lite hemmatid bara vi liksom. Ludvig har dragit på sig en liiten förkylning. Mest rosslig och snorig. Men det räcker för en 5 veckors bebis. Men han är pigg och glad så det känns iallafall skönt!
Nu ska vi snart ta en skön promenad i det härliga vädret!
Tiden flyger iväg
Tänk så fort dagarna kan gå helt plötsligt. Från att ha segat sig fram där vissa stunder har kännts som en evighet när det bara gått en liten bråkdels stund till att tiden flyger iväg. Ludvig är redan en hel månad plus två dagar. Han är med mer i blicken. Sprallar mer med kroppen. Säger till på ett mer konkret sätt när det är något han inte gillar.
Idag när vi vägde honom hamnade vågen på 4112 g.
Jag försöker verkligen att stanna upp en stund varje dag och bara titta på honom. Stanna upp och förstå vilket himlans tur jag och Martin har som fick denna söta lilla pojke i våra liv.
Jag vet att jag tjatar. Men jag kan inte säga det nog så många gånger. Jag är så jäkla (rentutsagt) tacksam över att Ludvig fick komma till oss.
Nyårsafton
Vår nyårsafton i bilder!
Vi hade ett av dem bästa avslut man kan ha. Med dem goaste vännerna och deras helt nya Himla. Med god mat och bubbligt i glasen.
Jag, Martin och vår Ludvig.
Mys i soffan samtidigt som vi åt en massa gott!
