Puttelinas

 

 

Djupa tankar en solig lördagsmorgon kan tyckas. Men vissa dagar nu på sistone så märker jag hur lätt jag sjunker ner i mig själv, blir en aning svart och trist i mina tankar. Tänker mer på sorgen än på glädjen. Och så måste det få vara vissa dagar. Men jag vill så gärna sträva efter att gå åt det hållet där lyckan och glädjen finns. jag vill inte trilla ner i dessa småhål som ständigt då och då dyker upp nedanför mina fötter. Jag har en sjuhelvetes teknik för att ta mig upp ifrån dem. Men väl där så är det inget skoj.

 

 

 

Många omkring tänker nog att snart så är Ida och Martins lycka här. Snart kommer han. Det är bara några veckor kvar sen så har dem sitt lilla knyte att få älska och ro om. Då kommer allt kännas så mycket bättre och livet kommer ta en annan form och sorgen kommer bli på ett annat vis.

Och jag lovar, så tänker vi oxå. Vi längtar. Förbereder oss. Drömmer. Älskar den "lilla"magen som om den redan vore en av dem vackraste och finaste människorna på jorden. 

Men.

 

 

Jag är i v.32 nu. Bara sex veckor kvar. Till den tiden då Molly dog i min mage...Nästa vecka är det bara fem veckor. Osv osv. Jag kan inte putta undan dem här negativa och realistiska tankarna som kommer närmare och närmare. ju närmare Luddes födsel kommer, desto närmare blir även Mollys död.

Men hans syster gjorde det. Helt utan förvarning. Helt utan någon som helst chans till att rädda henne. Hon försvann ifrån oss och vi fick aldrig chansen att uppleva denna söta lilla flicka.

 

 

Och nu är vi snart där igen. Till att föda ett barn. Den här gången ett levande, skrikande barn. Hoppas, tror och tänker att det kommer bli så iallafall. Han ska få leva för dem båda två. Vilket han redan gör i min mage. Han lever faktiskt. Han är livet i mig! Utan honom vet jag inte vad jag skulle ta mig till vissa dagar, då dessa gropar slukar mig som underjordiska svarta hål.

 

Så idag. Denna ljuvligt frostiga lördag. Så ska jag minsann leva och njuta av det liv som finns både i mig. Och runt omkring mig. För det är ju så det ska vara. Eller hur=)