Puttelinas

- Ida -

Lika som bär

En liten Ida. Min första sommar.

Vi tittade i våra fotoalbum igår. När vi var småttingar. Och jag kan ju berätta att vår älskade Molly verkligen var sin pappa upp i dagen! Hon var en kopia av Martin när han var nyfödd. Dem runda goa kinderna, det mörka håret, formen i ansiktet. Det ända som skulle kunna urskilja dem var att Molly hade min lilla näsa.

Annars så var hon allt pappas tös den där Molly.

Denna fina text skickade Mollys faster till mig igår. Så fin.

Tänk om det kunde vara så enkelt. Då hade jag kunnat bli hel igen.

Om tårar kunde bygga en trappa och minnen en gränd, då skulle jag

gå rakt upp till himlen och ta med dig hem igen

Det var som igår jag tog det där kortet,Ni bodde i

Västerljung då. Så snäll och glad!

Vackert skrivet av "faster". Jag önskar detsamma

om detvore så lätt.

Kram farmor

Vad fint skrivet av hennes faster !Om man bara kunde göra det. Hon var så fin er lilla Molly !Och hon hade verkligen din lilla söta näsa =)Jättefin bild på en jättefin Ida !! Kramar till er

Önskar så innerligt att det var så. Tårarna rinner ner på min kind av viljan att ta bort din smärta och bygga din trappa upp till himelen. Molly finns för alltid i hjärtat <3 Kan tänka mig att hon var pappas flicka med sina mörka drag, men den söta näsan fick hon allt av sin kära mamma:)

Jag finner inga ord.. Så otroligt fin text o samtidigt så tungt <3

Sån söt liten unge du var Ida! En glad liten skit redan då =) Kramar..

Om vi samlade ihop alla våra tårar för lilla Molly

så skulle den trappan upp hålla för allt.Kramar farmor.