Puttelinas

Denna helg är minsann fylld med massor av mys. Mys med vänner och familj. Jag får mig en riktig dos av kärlek och känner mig pigg och glad över att få komma iväg lite. Än så länge har vi varit på lite små utflykter, fikat, suttit och pratat och skrattat framför elden! Man har fått bli sådär varm och rosig av knastrig eld i vedspisen. Både min mamma och min syster bor på landet. Och det är något visst lugn över dessa hemmen. Tystnad utan dess like. Jag tror ni förstår att jag myser:)

Ett lyckligt äktenskap kräver att man
förälskar sig många gånger
och varje gång i samma person


Idag är det ALLA HJÄRTANS DAG. Det är väl nästan en av dem bästa
dagarna på året. Kärlek står i fokus. Det bästa att sätta fokus på tycker jag.
Även om jag tycker att man ska vara kärleksfull varje dag året om, så är det
himla fint att det faktiskt finns en hel dag då man liksom påminns lite extra om detta.


Jag tror inte jag behöver skriva om att idag är en dag då Molly finns extra mycket i
mina tankar. Mollys lilla hjärta som slutade slå alldeles för tidigt.



Ikväll ska vi träffa andra föräldrar vars små hjärtan slutade slå för tidigt. En stödgrupp för föräldrar som förlorat ett barn. Det ska bli spännande. Skönt. Läskigt. Och jag tror även att det kommer vara väldigt givande.


Glöm nu inte för gudskull att ge lite extra kärlek och omtanke till dina nära och kära idag! (..och inte imorgon heller!)

Jag ger er som läser en STOR kram!

Denna bild är den sista magbilden. Julaftonsmorgon
 var det. Det var 4 dagar innan världen rasade samman.

Igår kom två en dem finaste syskonbarnen man kan ha förbi. Under hela min graviditet så har barnen klappat och myst med magen. Lille Elias har lyssnat med örat på magen, och jag har frågat honom vad bebisen säger. Han har då tittat på mig med stora frågetecken på ögonen. Vaddå säger? Det är ju bara en tjock mage? Man har förklarat att i magen ligger det en bebis. Vi har berättat och pratat om att snart kommer bebisen. Efter julafton kommer bebisen. När alla raketer har varit så kommer bebisen.

Men det har ju inte kommit någon bebis. Och hur förklarar man det för en snart 3 åring?
Flera gånger har Elias frågat lite frustrerande. "Var är bebisen? När bebisen komma?"
"....Nej , Elias, bebisen kommer inte...den är i himlen nu.."
"Bebisen blev en ängel.."
Han köper det inte riktigt. Varför har vi då tjatat om att bebisen ska komma, om den ändå inte hade tänkt att dyka upp?

Det skär i hjärtat.

Idag har Martin blivit pappa på pappret. Och Molly och fått ett efternamn och blivit folkbokförd.
Nu finns hon. Eller nu syns det att hon funnits. Hon är en person. Hon skulle ha blivit en
person. Ida och Martins dotter Molly Holgersson.

Familj. Vänner. Bekanta. Tack för allt stöd. Alla har vi vår sorg i detta. Mollys mormor, hennes farmor och farfar. Fastrar med familjer. Moster och morbror. Mollys gammalfarmor och gammelfarfar. Tant Patricia...och många fler. Ni alla var någon så otroligt betydelsefull person för henne redan.
Tillsammans är man starkast. Det känns i dessa svåra stunder. Man märker hur mycket det lilla kan göra.

En vecka har gått sedan Molly föddes. En vecka utan henne sparkandes i min mage. Inget buffande. Inget hickande. En vecka i total dimma och förvirring. Vad har egentligen hänt? Har det hänt? Ska hon verkligen aldrig komma till oss? Jag vet att dimman lättar efter hand. Och vi kommer kunna se vägen klarar och klarare mot en framtid utan vår älskade skatt. Så länge vi är i denna dimma så är det ni alla som finns runt oss som leder oss på rätt väg.



Även om vår fina lilla skruttfia inte finns just här hos oss...Så har hon flyttat in i
mitt hjärta för gått och kommer alltid förbli där.

Idag köpte jag och mamma en bok. En Mollybok. I den ska vi skriva alla våra
tankar kring vår dotter. Allt ifrån alla dessa underbara månaderna med henne
i magen till förlossning, till livet utan henne här hemma.

Man får ha små mål varje dag. Idag var det att köpa denna boken.





Livet känns så fruktansvärt meningslöst i denna stund. Vad är det för mening att vinna på
lotto om man inte får ta del av vinsten??

I helgen som var kom min fina Iza. Men jag fick mig en riktigt överraskning redan på natten innan hon kom. För då helt plötsligt står min älskade mamma framför mig mitt i natten! Martin och mamma hade planerat att överraska mig hur länge som helst..och dem lyckades verkligen! Jag blev suuuperglad! Så, torsdag till lördag blev det riktiga tjejdagar. Vi umgicks, fikade, lagade mat, shoppade och mamma bakade till oss=) så himla toppen som det bara kan bli. Sedan fick jag och Patricia några dagar till tillsammans. Och dem fortsatte som föregående. Fika, shoppa, umgås! Tänk så man uppskattar att bara få ha sina närmaste nära för ett litet tag. När jag annars har många av dem långt bort. Denna helg kommer ju jag leva på tills nästa gång vi ses. Vilket inte är allt för länge...känner jag både mamma och Iza rätt så kommer dem komma som ett skott när Larven har anlänt=)







Vi gjorde lite försök till att ta lite bilder..haha. här har du dina blivande,
helt normala, föräldrar Larven=)


Låt tiden gå fort...vi längtar sååååå!

<3


Tack igen mamma och Iza för jättemysiga dagar tillsammans!

Här kommer lite bilder på en tjockis=) Idag är vi i v.32 och har varit på vårat andra ultraljud. Jättemysigt att få se "lilla" larven igen. Den lilla busen har hunnit växa till sig till 2230 g och hade gott om underhudsfett. Brås på sin mamma redan där;) Allt såg bra ut och den envisades såklart med att lägga handen över huvudet när vi skulle försöka få till en ansiktsbild. Det mest fantastiska för mig var att barnmorskan tydligt kunde se hår på huvudet! Jag blev överlycklig! Med tanke på att jag själv fick hår när jag var 2 år så var jag nästan förberedd på en liten skalleper. Men kanske inte ändå då=)


Nu är det nedräkning. 8 veckor kvar<3

Alltså, denna lilla larv har ingen aning om hur högt den är älskad redan...behöver jag säga att jag längtar ihjäl mig?=)


Kram på er!!

Här växer vi på oss, både jag och "Larven".
Det var på första ultraljudet, redan i v 9, som jag tyckte det såg ut som en liten larv med ett stort dunkande hjärta. Från och med då fick det bli larven. Som en larv som ligger i sin puppa och gror till sig , sedan när det är dags så blommar den ut till den vackraste fjärill. Fint va=)?