Tacksamhet
Familj. Vänner. Bekanta. Tack för allt stöd. Alla har vi vår sorg i detta. Mollys mormor, hennes farmor och farfar. Fastrar med familjer. Moster och morbror. Mollys gammalfarmor och gammelfarfar. Tant Patricia...och många fler. Ni alla var någon så otroligt betydelsefull person för henne redan.
Tillsammans är man starkast. Det känns i dessa svåra stunder. Man märker hur mycket det lilla kan göra.
En vecka har gått sedan Molly föddes. En vecka utan henne sparkandes i min mage. Inget buffande. Inget hickande. En vecka i total dimma och förvirring. Vad har egentligen hänt? Har det hänt? Ska hon verkligen aldrig komma till oss? Jag vet att dimman lättar efter hand. Och vi kommer kunna se vägen klarar och klarare mot en framtid utan vår älskade skatt. Så länge vi är i denna dimma så är det ni alla som finns runt oss som leder oss på rätt väg.
Även om vår fina lilla skruttfia inte finns just här hos oss...Så har hon flyttat in i
mitt hjärta för gått och kommer alltid förbli där.
Återigen så beundras jag över din styrka. Molly är stolt över sin mamma <3 Tack gode gud att ni har så fint stöd!
<3 all värme till er och mitt hjärta känner så för er.
Du har så rätt Ida.. Dimman kmr att lätta med tiden, även sorgen du känner i hjärtat kmr bli lättare att bära. Vägen dit är bara lite svår o krokig.. Men du kmr hitta dit vännen <3
Du är så stark o modig som blickar framåt, som hittar kraft i allt litet runtomkring dig.. Håller med föregående talare: Molly är så stolt över sin mamma!
Tusen kramar fina Ida <3
Du har så rätt Ida.. Dimman kmr att lätta med tiden, även sorgen du känner i hjärtat kmr bli lättare att bära. Vägen dit är bara lite svår o krokig.. Men du kmr hitta dit vännen <3
Du är så stark o modig som blickar framåt, som hittar kraft i allt litet runtomkring dig.. Håller med föregående talare: Molly är så stolt över sin mamma!
Tusen kramar fina Ida <3
