Ingen semla men en redig pysselmaja!
Det finns hopp!
Vi fick en son förra året... i vår föräldragrupp gick ett par som vi blev jättegoda vänner med. De skulle få sitt barn två månader efter oss. Vi umgicks en massa och var så glada med våra magar. Vi fick vår underbara son och dagarna närmade sig för dem.
Vid midsommar var det dags och värkarna började för dem. Väl inne på förlossningen visade det sig att den lilles hjärta slutat slå. Deras värld rasade samman och de fick åka hem med det döda barnet i magen, för att fortsätta förlossningen morgonen därpå. Där hemma stod vagga och barnvagn redo för det lilla knytet, men ödet ville något annat. De har suddiga minnen av veckan efter förlossningen... men de minns att det var fruktansvärt att lämna det lilla barnet på sjukhuset... att inte få ta med sin vackra son hem, deras efterlängtade barn. De fick aldrig något svar på vad som var fel. Alla provsvar var "bra".
Vi sa att vi förstod om de inte ville umgås mer med oss... att vårt barn skulle ge dem en ständig påminnelse om vad de förlorat. De blev nästan arga och sa att de absolut ville fortsätta ses. De höll vår son så försiktigt och var så glada för vår skull... jag beundrar deras styrka så. Jag har varit så arg, förtvivlad och uppgiven. Tyckt att livet är så orättvist. Dessa fina människor, som förtjänar allt det bästa.
Detta nyår hade jag inget nyårslöfte, bara en nyårsönskan... att någon där uppe skulle se till att ge dem ett barn under detta år. I helgen var de hos oss och berättade att de är gravida i vecka 10. Mina ögon tårades av lycka! De är glada, men också lite oroliga. Jag hoppas och tror det kommer gå bra den här gången!
Du kan också sitta där om några månader Ida. Det finns hopp. Vet att man aldrig kan glömma eller få tillbaka det man förlorat, men det kommer en dag... det gör det!
Kram
Det tåras i mina ögon när jag läser om era vänners öde! Mina första tankar är "stackars människor" som fått gå igenom något så jobbigt. Sedan slår det mig att det är min verklighet också. Det kan inte vara lätt att vara dem som står bredvid med den totala lyckan och samtidigt vill hjälpa sina vänner genom den värsta sorgen. Jag är fortfarande så förundrad över andra människor i vår omgivning som verkligen stöttat oss på mest underbara vis. Vänner och familj är guld värt i såna här situationer. Och jag vet, att en vacker dag så kommer vi vara glada över att ett nytt liv kommer gro i min mage. Önskan om att få ett levande barn är så otroligt stor och längtan börjar bli sådär pirrigt härlig:)
Tack för att du skrev till mig!
Ingen semla här heller men ska nog ta mig en under helgen. Kanske på söndagen när ni kommer. Pyssliga Ida , du är så duktig på det och det blir så fint ! Skönt när det finns något som man verkligen tycker om och som hjälper är när tankarna blir för mycket . Var skönt att prata med dej idag <3 Tusen kramar från oss
