När kroppen ger en en käftsmäll!!
Jodå... Vi åkte även vi på det. Den där käftsmällen man fasar för varje år. Magsjukan.
Krypande och krälande trodde jag att jag aldrig skulle kunna röra mig igen utan att vilja dö en smula. Eller jag trodde jag var döende, helt ärligt! Och Martin han var lika dålig han. Så tillslut kändes det som om vi hade en tävling om vem som mådde sämst.
Ludvigs farmor kom och räddade oss och Ludvig, genom att ta en feberfri och en aningen piggare kille med sig hem. Jag vet inte hur vi skulle klarat det annars.
Och Martins ena syster kom med nödvändigheter såsom blåbärssoppa, nyponsoppa och godis!!
Vad hade vi gjort utan familjen Holgersson alltså?
Tusen tack!
Idag mår vi bättre. Svaga och klena, men bättre.
Imorgon ska Ludvig börja på dagis! Nu laddar vi för det. Vänder blad och välkomnar det nya friska!! Vardagslivet!!
Kommentarer
Trackback
