Puttelinas

- Ida -

Vide

 

 

 

Det går inte en dag utan att jag tänker på Molly. Och så kommer det nog vara resten av livet. Vissa dagar pratar vi om henne som om hon fanns runt omkring oss. Vilket jag tro att hon gör. Jag besöker hennes grav minst en gång i veckan. Hälsar att vi har det bra och att lillebror växer och är världens finaste lilla kille. Att hon hade varit en stolt storasyster. 

 

För ett år sedan när viden började visa sig så var jag mitt i den tyngsta sorg jag någonsin upplevt i hela mitt liv. Allt var bäcksvart och när jag blickar tillbaka för jag ont i magen. Jag var i den djupaste av hål jag kan tänka mig och det var så jäkla tugnt att hitta något att greppa i för att börja ta sig upp från det där helvetsgapet.

 

En natt när jag var ute och gick med Puzzel så tittade jag upp mot trädkronorna. Och jag såg något magiskt. Alla små videknoppar lös upp i vårnatten. Jag fylldes av ett glädjerus som jag inte kan beskriva. Där var dem. Alla små änglabarn. Alla små videungar som fortfarande sover. Dem var så många. Flera stycken på en och samma gren. Dem satt tillsammans och lös upp mitt i natten. 

Molly var en av dem alla. Inte ensam, utan tillsammans.

 

Idag när jag gick och vaggade min älskade trollunge till söms så möttes jag av samma hav med videung. Mina ögon tårades och min känsla som jag hade för ett år sedan slog in i mig. 

 

Jag önskar så att jag hade fått slippa gå igenom förlusten av Molly. Men idag ser jag det på ett annat sett. Molly var en gåva som inte är lik någon annan gåva. Bara jag kan förstå mina tankar kring det. Men om jag yttrar mig så här: Idag är jag glad att jag fått gå igenom det vi gjorde. För att idag kan jag älska djupare, sakna starkare och le innifrån. 

 

 

Något jag bara kan tacka Molly för. Min lilla skrutta!

 

 

 

 

 

Bästa fina Ida, Ludvig och Molly!

Så innerligt jag önskar att du vore hos oss, lika tacksam är jag dig för allra finaste lilla Ludvig <3.

Bästa fina Ida, Ludvig och Molly!

Så innerligt jag önskar att du vore hos oss, lika tacksam är jag dig för allra finaste lilla Ludvig <3

Åh Ida jag kommer ihåg det som igår när du berättade det i gruppen <3
våra änglar är SÅ saknade.
Stor Kram till Er

åååh så vackert skrivet fina Ida<3 jag blev helt tårögd.

Fiiina Luddis och fiiina Molly!
De har den bästa mamman man kan tänka sig!<3

Puuuussar

Åh finaste Ida!! Så vackert skrivet & med så mycket känslor som även väcks i mig! Du är en fantastisk mamma & det tror jag Ludde & Molly vet :) Det är bra att kunna hitta styrka i allt det där mörka & hemska. Tänker så ofta på er & hoppas innerligt att få träffa er snart. Ta hand om varandra & njut av påsken! Massor med pussar & kramar <3

Stor påsk kram till er fina vänner💛