Puttelinas

- Ida -

Längtar

Till dig
som ännu inte har nåt namn
du är bara en dröm
jag hoppas ska bli sann

 

Till dig
med all den kärlek jag vill ge
jag har väntat länge nu
känns som en evighet

 

Till dig
som jag hoppas jag får känna
ditt lilla huvud mot min arm
lilla stjärna utan namn
Innan åren springer bort
innan det är försent
jag är bara en bland
miljoner som längtar
jag vet tro mig jag vet

 

Till dig
som jag vill se växa upp
torka tårar från din kind
få dig att skratta
att vara still

 

Till dig
ett löfte som du får
jag lovar att älska dig
så mycket som det bara går

 

 

 

 

Idag är jag i vecka 37. Tiden tycks just nu stå helt stilla. Känns som en evighet kvar till förlossning. Jag går bara här hemma och väntar och väntar. Tittar på klockan hundra gånger om dagen och hoppas på att det är dags för Martin att komma hem. Min kropp orkar ingenting känns det som.  Men i mitt huvud är jag hur pigg som helst. Vaknar vid sju tiden varje morgon nästan. Kan inte somna om. Har tusen tankar. Mitt huvud är som ett garnnystan. Trassligt och inte en enda klar tanke. 

 

Den enorma glädjen som spritter i mig (!!!) blandas med den mest förjävligaste oron ni kan tänka er. 

För varje spark jag får av Ludde gör att jag kan tro på livet i mig i en liten stund. 

Varje gång han buffar säger jag högt "Bra där min älskade lille vän, fortsätt så". 

 

Snart. Snart är han inte någon Luddemage längre. Utan en liten bebis. Tänk. Jag ska få en bebis. För det ska jag ju faktiskt. 

 

 

 

Imorgon är det 11 månader sedan Molly föddes. Elva månader. Fina lilla ängeln. I helgen ska hon få ett julhjärta på sin grav. Tänker så mycket på henne nu när det snart är dags att föda hennes lillebror. Mer än vanligt.

Är så tacksam över att vi lyckades bli med barn så snabbt. Denna lille plutt i magen har räddat oss från att gå under många gånger. Och han kommer fortsätta att hjälpa oss genom sorgen när han väl är här.

Tänk. Snart är vi tvåbarnföräldrar.

 

 

 

 

 

Det är verkligen fantastiskt Ida att han snart är i er famn. Tänker på er! Och vill att ni ska få känna all glädje. Stor kram!

Den texten är underbar!!! Som gjord för er!! Kram Åsa

<3

Åååå fina Ida! Underbar text. Jag förstår din oro...men detta kommer gå bra! Jag längtar efter att få läsa inlägget där vi får veta att Ludde är hos er! Snart vännen...snart <3