Puttelinas

- Ida -

En dag i taget

Idag köpte jag tulpaner. Igår åt vi frukost ute.

Små saker varje dag börjar förgylla mina dagar. Just nu när man är uppe i ett sorgarbete så blir såna här små saker så himla stora. Livsviktiga. Annars när livet flyter på och dagarna svischar förbi så är dessa små delarna av dagen kanske inte lika stora. Men dock lika viktiga att njuta av. Livet är så skört på många vis. Så det gäller att passa på och njuta så mycket det går.

Idag har vi varit hos våran psykolog i Lund. Vi blev tilldelade henne genom vårat försäkringbolag. Jag har aldrig varit hos en psykolog innan. Förra gången, första gången, så var man lite nervös. Hur skulle hon vara? Vad skulle vi säga? Hur skulle vi vara?

Men hon är bara så himla mysig. Våra möten är ca 1 1/2 timme. Den tiden går så snabbt. Vi pratar och berättar om vår upplevelse på förlossningen, efter när vi kom upp på avdelningen. Tiden här hemma. Vi pratar om våra familjer. Om hur underbara våra vänner är som finns för oss och ställer upp. Vi pratar om dem jobbiga dagarna. Dem dagarna vi är sängliggande och inte förmår oss att göra ett dugg. Och vi pratar om framtiden. Om våra kommande barn. Vi pratar och drömmer om den dagen vi är en familj med levande barn. Om storkok.

Vi pratar om hur underbar Mollymagen var. Och tiden med henne i magen.

Att få prata med en helt utomstående människa är riktigt skönt. En människa som dessutom kan ge råd och tips att genomlida dagen på bästa möjliga sett.

Det är så här vårat liv är nu. Våran dotter dog i magen i v.38. Vi är föräldrar utan ett levande barn. Vi kom hem tomhänta från BB.

Och än vet vi inte varför.

Vi har en lång väg att gå. Det kommer ta tid att hitta tillbaka.

Men med hjälp av varandra. Jag och Martin. Med stöd från våra fina familjer och ljuvliga vänner så kommer vi hitta tillbaka till en vardag. Aldrig kommer vardagen vara densamma. Vi kommer alltid att ha en tomrum efter ett barn som skulle ha kommit. Men vi kommer kunna acceptera tomrummet. Vi kommer kunna leva med det. Och se tillbaka med både glädje och sorg.

Nu ska jag och puzzel gå till Mette och fika=)

Jag är så glad över att läsa att ni får professionellt stöd, att det fungerar när man så innerligt behöver det.

Vad skönt att hon kändes bra och att ni känner att ni kan öppna er , det är så viktigt med personkemin. Vi längtar tills nästa helg då vi får komma ner och ro om er <3 Tusen kramar

Jag gråter och känner med er. Tänker på er massor och kommer precis ihåg hur det kändes......... när livet stannade upp. Så härlig att läsa din blogg( hittade den via patricias) och följa hur ni har det. Fäller ibland stora tårar för att sen få ett leende på läpparna. Ta hand om er massor! Varm kram Paulina