Gammal som gatan
Jag och i söndags vaknade vi upp på bästa sätt! Frukost på sängen av mamma och Peter. Och sjöng gjorde dem också! Vi fick även paket. Jag fyllde ju nämligen år och Martin följer troget efter genom att fylla imorgon. Så vi belv firade på detta underbara sätt. Konstaterade att det var minst 10 år sedan mamsen sjöng för mig såhär.
Och dagen blev bara bättre! Amalia och hennes föräldrar kom. Även tanterna Jennie och Iza, plus farbrorn Zaif!
Fika, fika, fika!
Dem bästa vännerna man kan ha sjöng för mig och Martin!
Amalia var överallt och ingenstans. Precis som det ska vara när man snart fyller 1 år! Började bli ororlig att hon skulle förbli sådär lugn och stillsam. Men nedå, tack och lov så blev fart i den lilla tösabiten=)
På kvällen var vi bjudna till farmor och farfar på middag. Vi var ju ett helt gäng som har fyllt, fyllde och ska fylla år. Så det var ju lika bra att fira ordentligt! Farmor lagar som vanligt gudagod middag. Mamma stod även där i vanlig ordning för tårtan som inte går att jämföra med något annat!
För att knyta ann till rubriken. Jag känner mig inte ett dugg gammal. 28 år och ung! Jag har aldrig någonsin haft åldersnojja och jag tycker jag trivs bra i varje ålder jag befinner mig i. Har aldrig velat vara mer eller mindre. Jo, kanske när jag var 9. då ville jag så gärna vara 10.
Däremot så känner jag mig som en 90 åring i kroppen. Som en skruttig gammal tant som varken kan böja sig ner eller gå upp för trapporna. Jag klagar över stolar som är obekväma. Över att soffan är för djup så man inte kommer upp. Jag kan inte gå längre sträckor utan att bli helt slut i kroppen. Och jag grimaserar för fullt när jag ska hoppa in i bilen. Min kropp har helt enkelt låst sig. Eller snarare min rygg, höft och bäcken tycker detta med att jag bär på att till barn blev för tok för mycket.
Idag ska jag äntligen få träffa en läkare. Han kommer inte kunna få bort smärtan. Men risken för en sjukskrivning ligger nära och jag får helt enkelt inse att jag inte är någon krut-tant. Jag är helt enkelt en skruttdam. En skruttig gammal dam som behöver vila. Ta det lugnt och lyssna på den svaga kroppen.
Men jag har sagt det innan och jag kan säga det hur många gånger som helst. Att trots all denna smärta och värk så jag har gett mig fasen på att det kommer vara värt det! För den lilla luddbebisen som ligger där inne i magen och växer tar jag hur mycket smärta som helst...! Bara han får lov att må bra så kvittar det hur ont jag har.
Så. Efter festligheter och en av dem roligaste helgerna på länge så ligger jag nu här utsträckt i sängen och jämrar mig. Tur jag har en förstående chef, en omtänksam sambo och världens gulligaste vänner och familj som stöttar mig igenom detta.
Kram på er!
Kommentarer
Postat av: Piccolacasa
En bekant till mig gick till osteopaten i Landskrona under hela sin graviditet och tyckte att det var toppen. Kanske kan vara värt att kolla upp, om han nu har erfarenhet just av gravidproblem? Kram och grattis i efterskott!
Postat av: Ida
Åh tack för tipset!! Imorgon är det sjukgymnasten som gäller. Ska se vart det leder..! Tack och kram
Trackback
