Igår blev vi så glada när vi fick hämta hem Luddes kusiner från skola och dagis! Det är verkligen en förmån att ha nära till Martins familj. Ludvig lyser upp när han ser sina fina kusiner.
Idag var Levis föräldrar Josefin och Björn på tv och berättade om hur dem förlorade honom när han låg i magen.
Detta kan inte uppmärksammas för mycket! Det är allt för många små bebisar som dör innan dem ens fått komma till livet. En av tre barn som dör i magen kan räddas. Levi var en av dem.
Josefin och Björns historia om hur dem kände att någonting var galet men att det aldrig riktigt togs på allvar är hemskt.
Självklart är det bäst för barnet att vara inne i mammans mage så länge som möjligt. Men om man kan rädda livet på barnet, så tycker jag det är läkarnas rätt att se till att ta ut barnet för att fortsätta vårda det utanför magen.
Det är så viktigt att informera blivande mammor och pappor om förändrade fosterrörlser. Hellre åka in en gång för mycket än en gång för lite. Be om att få ett extra ultraljud om man är minsta orolig.
Idag blir vår älskade skatt fyra månader. Jag är så upp över öronen förälskad i honom. Det blir bara roligare och roligare att följa honom i hans utveckling. Mycket börjar hända med den lilla bebisen! Och som förälder så är minsta lilla ny sak den största och viktigaste i hela världen. Som att han nu börjar fånga sina små fötter med händerna! Det känns ju större än att ta studenten... typ, hihi.
Dagen kommer att spenderas med en av dem bästa och finaste människor jag vet. Tant Patricia ❤
Igår var det dags för lilla gumman att döpas. En jättefin dag med en superhärlig präst. Jag läste dikt och kunde knappt läsa så rörd jag var, haha. Hilmas föräldrar bjöd på en helt fantastisk fest efteråt med supergod mat och härlig stämning!
Tack för att ni finns fina vänner!
Igår hörde jag det ljuvligaste av saker man kan höra. Barnskratt. Ludvig skrattade för första gången. Så underbart så jag bästan började gråta. Det var ingen mindre än Hilma som lyckades få honom på så bra humör. Så härligt att se att dem faktiskt börjar kunna komunicera med varandra!
Idag ska vi träffa en massa andra små barn i föräldragruppen här i Svalöv.
Kram och hej!
Redan nu kan man verkligen se hur Ludvig kommer se upp till sin pappa. Han skiner alltid upp så fort Martin pratar med honom. Ibland när vi ligger och myser i sängen så ser jag hur Ludde ligger och riktigt kollar på Martin. Långa stunder. Han tittar sådär beundransvärt på honom. Världens bästa pappa blicken. Det är så värmande för själen!
Slänger in en bild från mobilen! Många bilder på Luddeliten hamnar just på mobilen och jag vet att många som vill följa denna unga man mer är gärna vill se honom dagligen i form av bilder. Och något som är säkert; bilder på honom finns det i mängder med en fototokig mammi!
Nästan dagligen lägger jag ut bilder på min instagram. Det är ett jättemysigt sätt att dela med sig av vardagliga glimtar i form av foto!
Älskar bilder!
Ja hoppsan vilken paus det blev mellan inläggen!
Jag lovar att bättra mig!
Just nu morgonmyser vi i soffan innan det är dags för Martin att åka till jobbet.
Mormor och moster är minsann riktigt roliga! För här är det en glad liten skit som njuter av all uppmärksamhet❤
Idag startar vi denna underbara fredag med soffmys! Det har hänt så mycket med Luddeliten dem senaste veckorna. Det är så fantastiskt att få följa en människa på detta viset. Jag får ju liksom ta del av minsta lilla bit i hans utveckling. Varje dag. Varje stund av han vakna tid är jag med honom. Det är så häftigt! Han är en fantastisk liten människa med en hel hög av egenskaper, redan! Jag ser fram emot att få vara en del i hans liv resten av mitt liv❤
Ja som ni vet har ju denna lilla skrutt förtrollat mig helt.
Jag saknar honom för tusan när han sover. Vill att han ska vara vaken och sitta hos mig mest hela tiden. Hur länge håller det i sig måntro?
Jag tycker dem flesta föräldrar uttrycker sig att det är "skönt" när dem sover så man får gjort lite. Och visst det är klart att så är det. Men städning, disk och matlagning är ju inget viktigt jämfört med Ludvig.
Jag kan verkligen ägna timmar åt att bara ligga och mysa med honom. Titta på honom. Pussa honom i hela ansiktet så han nästan blir arg, haha. Snacka om livsviktiga saker som "ska du ge mamsen ett leende idag" osv.
Jag och pappa den 26/8-1984.
Idag för 53 år sedan föddes min pappa.
Jag har tvingats leva utan honom i 6 år och snart 4 månader. Han rycktes ifrån oss alldeles för tidigt. Han fick inte ens hinna uppleva sin 47 års dag.
Pappa är med mig i mina tankar varje dag. Jag kan ofta tänka på att jag bara skulle vilja ringa honom. Prata sådär allmänt som jag kunde göra med honom. Jag saknar att fråga honom om saker här i livet. Pappa kunde allt. Han var jätte allmänbildad. Allt som ofta hade han svar på det man undrade. Han var flygrädd. Men hade nästan varit i varje land i hela Europa.
Pappa hade ett sjuhelvetes humör. Men en mer godhjärtad människa är svårt att hitta på denna jord. Han ville alla gott. Precis alla. Rättvisa var hans förnamn. Det skulle gå jyst till liksom. Inget hum-hum och skitsnack där inte. Raka rör och ärlighet var hans melodi.
Jag är nog väldigt lik min pappa på många sett (inte just dessa egenskaper jag närmt ovan) . Tyvärr har jag fått märka det efter hand under dessa åren han varit borta ifrån mig. Jag har fått märka på egen hand att jag verkligen är min pappas dotter.
Efter Ludvigs födelse så har jag haft så många tankar om när pappa själv fick mig. Sitt första barn. Hur han har skyddat mig genom våra 22 år tillsammans. Hur han har älskar mig utan några som helst gränser. Tänk så orolig han har varit för mig många gånger. Hur han suttit uppe på nätterna och väntat på mig under tonåren. Jag tror och vet att han många många gånger säkert suttit och tittat på mig när jag sovit gott och tänkt; att jag och mina syskon var det dyraste han hade i livet. Precis så som jag tänker om min älskade Ludvig idag.
Jag har dem senaste veckorna föreställt mig hur förbannat hemskt pappa måste ha haft det att släppa tag om livet. Såklart ville han inte lämna oss. Någonsin. Jag kan bara tänka mig hur det hade varit om jag var tvungen att lämna mitt liv. Att lämna Martin. Min familj. Att tvingas säga farväl till sina barn. Att ha vetskapen om att man aldrig kommer få se sina barn bli äldre, gifta sig, ta körkort.
Vetskapen om att man inte skulle få träffa sina barnbarn.
Jag saknar pappa varje dag. Jag vet att han finns hos mig. Han bor inom mig.
Idag skulle han ha fyllt 53 år.
Grattis min älskade pappa!
Åh, idag fick jag tid till att gå igenom sommarbilderna! Gud så underbart vi hade det vissa stunder. Jag jobbade hela denna sommar. Var bara ledig på helgerna. Men då passade vi verkligen på att hitta på saker. Några av dem finaste minnena från sommaren 2012 var när vi var iväg med Mette & Alexander till österlen. Vädret var verkligen på vår sida.
Liten liten Hilmamage!
Tänk att min älskade son låg där inne och växte till sig. Vi hade ingen aning om vem han var. Men det är ju nu självklart att det var han.
Mamma var även på besök och vi hade några riktigt härliga dgar tillsammans!
Jag försökte ta vara på varje dag, även om jag tillbringade största delen på jobbet. Sommarkvällar kan var något av det skönaste.
Nu när man tittar på dessa bilder längtar man väldigt mycket till denna sommaren vi har framför oss. Då ska jag inte jobba ett endaste dugg. Bara vara hemma och njuta av att få vara mamma till Ludvig. Njuta av att ha en trädgård och ett hus. Njuta av fina vänner och familj.
Och njuta av att faktiskt kunna njuta!
Detta är det A.B.S.O.L.U.T det bästa som finns!!!
