Mys
Idag knakar det i huset här hemma. Det verkar som om blåsten har tagit ett järngrepp om Sverige. Och snart kommer snön...
Jag har inget dåligt samvete av att ligga på soffan idag med en tjock stickad tröja. Dricka nån kopp för mycket kaffe och surfa runt på inredningsbloggar och inspireras. Lilleman ligger gott i vagnen efter promenaden. Sådana här dagar kan vara den bästa ibland. När håret får stå på ända hela dagen. Man skruttar runt här hemma i lugnan ro. Kollar knappt på klockan utan bara tar dagen med ro.
Jag kan laga mat i lugn och ro inför kvällen för det är liksom inget annat som står på schemat.
Imorgon skulle det visst komma en himlans massa snö oxå. Då blir det ju ännu mer befogat att bara vara inne och mysa. Mysa. Om jag skulle gå på en arbetsintervju någon gång och dem skulle fråga mig om mina bästa egenskaper. Då skulle jag säga att jag är världsbäst på att mysa. Jag är verkligen grym på det! Haha.
Kram på er i blåsten!
Vårkänslor
Igår var vi ute hela eftermiddagen. Ludde sov gott i vagnen och jag åt lunch i solen. Drack kaffe och läste tidningar. Puzzel låg helt utsträckt på trädäcket. Visst fick man ha på sig sin jacka. Men solen värmde riktigt gött ändå.
Idag vaknade vi till massor med snö igen!
Så kan det gå. Än så länge tvekar våren. Men det är väl så det ska vara. Det får ju inte heller gå för fort. Då hinner vi ju inte med alls...
Så idag ska vi ut i snön och pulsa. Puzzel är glad i allafall. Han älskar snö!
Måndag
Solig måndagmorgon!
Men enligt dem som varit ute idag så ska det vara förjordat kallt. Men det stoppar inte mig och mina primmiskompisar att ge oss ut på den dagliga rundan!
Annars så flyter livet på här hemma. Veckorna har aldrig försvunit så fort förbi. Jag och Ludvig har våra rutiner och har verkligen lärt känna varandra. I förra veckan var han mest gnällig hela tiden. Skrek på ett sett som jag aldrig hört honom skrika innan. Så visst går det i perioder. Men allt som oftast är han världens snällaste lilla kille och brukar allt som oftast vara nöjd.
Allt som oftast kan jag bli helt tårögd och hela kroppen blir spängfylld med känslor över denna lilla skruttunge! Det sköljder då och då över en stor våg och jag kan inte sluta gråta av lyckan att få ha honom hos mig. Han är så fin och det är en glädje att få vara hans mamma och få följa honom varje dag.
Checkalistan avbockad
Idag är en sån dag då allt går av bara farten! Saker på checklistan blir gjorda i ett naffs. Telefonsamtal blir ringda osv osv. Även om liten vaknade alldeles för tidigt så känner jag mig pigg som en lärka ändå. Skönt med såna här dagar ibland! Kommer väl ligga som en klubbad säl i kväll. Men vad gör det!
Nu vaknade plutten från sin dagliga
mitt-på-dagen-sov-stund-ala'-tre-timmar! Nu blir det mys i soffan.
Hej svejs!
Onsdag
Onsdagsmorgon.
Det är så himla fint nu för tiden för jag kan verkligen se hur Puzzel bryr sig om Ludvig och hur han håller koll på honom. Puzzel har liksom godkänt Luddeliten och räknar med honom i gänget.
Det är så himla skönt att ha en så underbart snäll hund som Puzzel är. Jag litar till 99 % på honom. (Anledningen att jag inte skriver 100 % är att han dock är en hund och dem har sina instinkter trots allt...)
Ludde börjar också titta nyfiket på den svarta lurven som
då och då bara dyker upp mitt framför näsan!
När man är så gammal så man måste förnya sitt körkort
Här är beviset. Jag har gått och blivit 10 år äldre!
I november förra året var det tio år sedan jag tog körkort.
Och jag minns det som igår.
Farfar låg på nyköpings lassarett efter att ha blivit opererad i hjärtat. Mamma och pappa hade varit och hälsat på honom och vi hade planerat att dem skulle hämta upp mig efter dem varit på sjukhuset. För mig var det en helt vanlig dag i skolan. Ingen visste något om att jag skulle köra upp. Ingen. Två månader innan hade jag klarat uppskrivningen och på den tiden var det längre väntan mellan uppskrivning och uppkörning.
Det var i början av november och väglaget var riktigt kasst. Snöblask och isigt minns jag att det var. Hur nervös jag än var när det var dags att sätta sig i bilen med den där halvglada gubben till kontrollant så kände jag mig säker. Säker på att detta klarar jag. Jag kände att jag kunde faktiskt det där med att köra bil. Jag hade övningskört sedan jag var sexton och jag hade kört mycket under dem två åren.
Jag fick köra i 35 minuter. Sedan stod det klart. Jag hade fått mitt efterlängtade körkort.
Pappa ringde och undrade var dem skulle hämta upp mig. Vägverket, sa jag. Han undrade varför jag var där ute, men anande typ ingenting. Jag bad honom även i luren om att få köra hem. Men han sa genast nej då han menade på att det var halt och mörkt.
När dem väl kom för att hämta mig stod jag med ett flin som var från örsnibb till örsnibb och bredvid mig hade jag min stolta körskolelärare.
Tror ni jag fick köra hem? Nej. Haha. Sen på kvällen så fick jag låna mamma och pappas bil för att köra runt till kompisarna och skryta över att jag lagligt fick köra en bil helt själv!
Och nu har tio år passerat.
Sol
Idag skiner solen och vi ska snart bege oss ut på en riktigt långis!
Ludvig har sin superfina tröja på sig som
farmor Kerstin har stickat.
Glad
Idag hade jag sällskap av Mia i luren när vi gick vår långrunda. Som vanligt pratade om allt mellan himmel och jord. Ett av dem heta ämnena var blommor och trädgård. Jag nämnde att jag än så länge inte hittat mitt intresse för trädgård, planera blommor osv. Jag trodde jag skulle tycke det var roligare än vad det varit hittills och jag är nästan besviken på mig själv för att jag tycker det är så fruktansvärt tråkigt. Självklart vill jag ha det fint. Men att ligga och rensa ogräs och underhålla titt som tätt har som sagt än så länge inte väckt något större intresse hos mig.
Jag kan ju ingenting om det heller så en liten del i att jag tycker det är jobbigt är säkert att jag har okunskap kring ämnet och då blir det ju lätt ointressant.
Men hur som helst. Diskutionen ledde snabbt oss in på vad som gör en glad. Och vad lite som faktiskt kan muntra upp en.
Som en bukett tulpaner.
Tänk att en liten bukett tuplaner kan göra min dag. Har jag då blivit vuxen eller vad är det frågan om? Tror ni detta kan vara början på mitt uppvaknande trädgårdsintresse?
Hoppas!
Kram och hej!
Ljuvligt
Underbara vinterdagar har kommit till oss. Och jag njuter!
Tänk så lite som kan göra en så glad=)
Vintervitt Skåne
Idag har vi vitt vinterland här i Skåne. (Jag älskar det och blir lika nipprigt glad som när jag var liten när jag vaknar och ser att hela trädgården är vit) Jag hade planer på att gå ut till en vän som bor utanför byn. Men efter en liten runda i morse så konstaterade jag ganska snabbt att vi fick avboka det. Det hade blivit för bra. Det är en rätt så bra bit så även om jag hade kommit dit så hade jag nog inte orkat att gå hem sen.
Istället får vi mysa hemma. Tända ljus.
Lyssna på musik.
Fika.
Smida planer om framtiden.
kram
Sova i vagnen
Ibland önskar man att man var liten igen och fick ligga såhär gott i vagnen. Tänk så underbart att få bli inpackad i en varm och go vagn och sova ute i friska luften.
En puzzelbit
Idag startar vardagen. För dem flesta. Slut på ledigheten och hemmamys. Men för mig känns det som om hemmamyset börjar nu. På riktigt. Nu ska jag vara hemma länge och mysa med Ludvig och alla djuren. Det känns nästan overkligt länge.
Jag ska vara hemma och göra det mest viktigaste jobb jag har åtagit mig i hela mitt liv. Att vara mamma. Att vara en person som ska finnas för min son dygnets alla timmar.
Jag har aldrig varit rädd för att kliva in i mammarollen. Jag har längtat så mycket och jag har hunnit förbereda mig under en lång tid. Som jag skrev innan Ludvig föddes så har jag aldrig varit så redo inför någonting någonsin tidigare i mitt liv, som att få barn. Man kan se det som ett kall. Mitt kall i livet är att få vara en mamma. En mamma som älskar sina barn till tusen.
Det känns som om en STOR puzzelbit äntligen har fallit på plats. En puzzelbit som tidigare fattats mig. En del av mig som gör att jag känner mig mer som den jag alltid velat vara.
Och vad det nu än må vara i livet. Att bli mamma. Eller att hitta den rätta utbildningen. Börja att träna osv. Vad det än nu må vara som gör att man hittar sig själv en aning mer, så är det ju så befriande. När man har den där fjäderlätta känslan i kroppen om att detta är verkligen JAG. Detta känns rätt ut i fingerspetsen.
När man har hittat en del av sig själv.
Badisar
Ludvig och Martin tog sig båda ett varsitt gott bad igår kväll. Jag längtar till jag också får krypa ner i ett varm bad. Och framför allt längtar jag till jag kan utnyttja fördelen med att ha en svägerska som har ett utespa;)
Jag är ju lite av en badis, och har alltid varit.
Jag vill försöka föra över glädjen till att bada till Ludvig. Så jag har någon att plaska med när vi är på standen om somrarna. För Martin vägrar då att bada. Jag har kämpat med att få i honom i 6 somrar nu. Men nej. Han vägrar. Så. Jag hoppas på Ludvig nu!=)
Som jag längtat
Dessa dagar som är nu har jag längtat till så himla mycket. Dagar som är bara är fyllda med tid för Ludvig. Inget annat planerat än att bara vara med honom. Gå promenader med vagnen och Puzzel. Sova länge på morgonen. Gå i myskläder hela dagen. Glömma bort att äta frukost för att jag är för uppslukad i min son. Inget annat är liksom viktigt.
Och när jag glömmer att äta, ja då är det allvar. Hihi.
Jag måste faktiskt säga att få barn i december är inte så dumt. Bara en massor av innemys första tiden. Mängder med god mat i kylskåpet. Mycket ledigehet tillsammans. Inga krav att vara ute. Men har man tur så kan man komma ut på riktigt härliga friska promenader i frisk vinter luft. Sen har man ju hela januari, februari och mars att göra sig redo för den härliga våren. Ingen stress liksom.
Ok. Visst kommer det vara lite halvtrist för Ludvig att fylla år så sent på året. Men den biten får han liksom ta. Det här med barn går för många inte att planera. Inget att ta förgivet. Verkligen inte. Är glad för dem som bestämmer sig att få barn på tex. våren och vips så blir det så. Alla har inte det flytet i barnagörandet.
Luvig har fått fina stickade kläder av grannen som
är supersöta! Även om han ser skeptisk ut, haha.
Dessa kläder är perfekta ligga i vagnen-kläder. Lagom varma där i åkpåsen. Tror att många (även jag själv) gärna klär på barnen för mycket när dem ligger i vagnen. Men det blir snabbt varmt och gott där inne i åkpåsen så många gånger blir barnen supervarma och gnälliga pga det. Så dessa stickade kläderna är givna som vagn-åkar-kläder här hemma.
Mormor
Här hemma har vi en pigg liten kille som väntar
på sin mormor som kommer idag! Som vi har längtat!
Granen
I söndags fick vi en gran! Så vad passade då bättre än att klä den tillsammans med tjejerna, lyssna på julmusik, dricka glögg, äta pepparkakor med ädelost. Länge begrundades den lite halvsnea granen. Vi la huvudet lite på sne, och nickade samtyckande; jo den är jättefin...på sitt sett liksom. Nu är den klädd och det är en riktig stämningshöjare vill jag lova.
Vi har alltid haft tradition där hemma att klä granen dagen innan julafton. Men jag vill på något vis hinna njuta lite av den här julen innan den ens har börjat. Jag har längtat så mycket efter den här tiden. Jag har längtat något så otroligt efter att få klä min julgran och samtidigt veta att mitt barn sover sött i sin vagn.
Allt känns så mycket lättare när man vet att Ludvig finns omkring mig. Hänga tvätt, damsuga ja alla såna tråkiga saker är t.om en fröjd att göra. För jag vet att han finns nära mig. Livs levande ligger han bara några meter ifrån mig och snusar. Och bara vetskapen att han mår bra och är frisk och pigg gör att allt annat känns så mycket lättare.
Livet känns så mycket lättare sedan han kom.
Vinterland
Det är så himlans vackert ute nu. Som en sagovärld. Med nästan för overkligt gnistande snö. Rimfrost.
Igår kväll fick jag den äran att ta Puzzel på kvällsprommenad. Det har ju inte varit en ära alls för mig dem senaste 4 månaderna. Men igår var det dags. Dags för en lite mer rask prommenad utan vankande och utan att varje steg skulle kännas som ett nålstick i ryggen.
Imorse var jag även där snabb och sa att jag gärna tog morgonrundan! Och självklart tog jag med kameran! Vackert!
Baka kaka
Idag är det tänkt att fylla frysen med godsaker! Jag och Mette tänkte att det är god tid att förbereda inför decembers alla fikastunder:)
Ett hett tips, om ni liksom jag inte direkt tycker det är superskoj att baka, gör det tillsammans med en god vän eller någon kul familjemedlem! Det gör det hela mycket roligare. Bara att göra dubbla recept och dela rättvist.
Vad vi ska baka idag är än inte bestämt! Visar resultat senare:)
Hemmaplan
Idag har jag njutigt av en lång sovmorgon i min mjuka underbara säng. Sedan har det fikats och snackats en massor med en stycke Mia! Hon är så himla go och det känns som om vi aldrig skulle kunna sluta prata! Ni vet när man inte hinner beta av ett ämne förään man kommer in på något annat, och så måste man backa bandet flera gånger om för att komma tillbaka till där man var.
Hon har hälsat på liten korv i magen som visade att han minsann kan buffa och knuffas på där inne! Tror Mia tyckte det var lite läskigt, men samtidigt spännande. Tihi.
Smärtan i magen är helt som bortblåst och det känns minst sagt underligt vad det var för något. Den ena läkaren trodde det kunde bero på magsår eller liknande. Jag själv tror nog mer på att jag fått typ som ett blåmärke på insidan, eller typ någon slags muskelbristning. För magsår har man väl inte ont i huden av? Hur som helst vad det nu var så är det över för denna gång och nu tänker jag bara åka till Lund dem kommande veckorna för att göra mina ultraljud som står på tur. Sen när det väl är dags, så åker jag inte därifrån utan att Ludde ligger i sin bilbarnstol och får följa med hem utanför min mage!
Punkt.
Det gäller att sätta gränser för barnen tidigt. Och denna lilla parvel har oroat oss allt för mycket redan så lite lugn nu innan hans ankomst hade väl varit på sin plats.
Stackars Martin skulle ha varit på fotbollsgalan i Stockholm idag. Men vågade såklart inte åka nu efter denna helgen. Men som vi snabbt kom fram till båda två; galor kommer det finnas gott om att gå på i våra liv. Men tiden att vänta på liten Ludde kommer aldrig tillbaka igen.
Så jag kan erkänna att jag blev ganska så lättad när han beslöt sig för att ge bort sin biljett!
Kram
Diy
Ikväll fick det bli bakning. Alltså "Do it yourself".
Jag gillar när Lussebullarna inte är allt för stora. Så idag fick dem blir sådär lagom små och söta.
Nu till dagens hemlighet. Tro för guds skull inte att jag är så duktig som det ser ut. Med bakningen och så. Härom dagen köpte jag sån färdig-att-blanda-ihop-paket.Så min insatts i dessa små bakverk är lite vatten och lite knådning. *skäms* Men någon måste ju köpa dem där paketen som butiken så fint placerar i direkt synfällt vid kaffet!
Så DIY kanske det inte riktigt är ändå, haha.
Betyg: Nybakta och ljumna så får dem 3 av 5. Får se när dem varit frysta och tinade. Om det är såna torrisar eller inte.
Men ikväll fungerar dem alldeles ypperligt till kvällsfikat!
