Puttelinas

Solen lyste med sin frånvaro igår. Men det får vi kompenserat idag:)

Idag tog vi välbehövlig sovmorgon. Direkt öppnade vi upp altandörren och även om det är lite kyligt så luktar det ju VÅR!

Denna tiden har jag längtar efter. Jag har längtat och tänkt att när den härliga våren kommer så kommer allt kännas lättare. Att den mörka tiden är över och ljuset är på vår sida. I dubbla bemärkelser. Och på något sett känns allt lite lättare. Om det är ljuset som gör det kan jag inte svara på. Men jag inbillar mig att våren kom som en räddning och allt bara blir lättare och lättare. Ljusare och varmare. Precis som i våra hjärtan.

Härom dagen träffade en otroligt vacker och höggravid kvinna. Hon väntar sitt första barn. Hon frågade mig hur det går för oss. Och då sköljde det över en ny känsla. Mitt svar blev som jag just skrivit. Att det går lättare och lättare. Sedan kom känslan att tiden med Mollymagen helt plötsligt kändes väldigt långt bort. Det kändes som om det hade gått en lång tid sedan jag själv satt där med magen i vädret. Känslan att Mollymagen är längre bort än förhoppningsvis hennes kommande småsyskon. Önskan om ett syskon är så otroligt stor och drömmen om att det slår in känns närmre än minnena från tiden som gravid med Molly.

Idag njuter jag av solen och våren! Hoppas ni gör detsamma:)