Puttelinas

- Ida -

Det gör förbannat ont

Tänk er att bara ha ett foto på ert barn. Det har vi. Endast ett foto på Molly. Sedan har vi bilder på magen. Och fot och handavtryck. Men på Molly, så har vi bara en bild. Denna bild har vi studerat noga noga. Vi kan henne utantill på den bilden. Den bilden förstärker min egen bild i huvudet hur hon såg ut när hon låg i min famn. När hon låg där så tugnt och tyst. Fortfarande varm. Men alldeles blå. Min fina lilla flicka. Om en vecka hade hon fyllt tre månader. Det går inte en dag, inte en minut, utan att jag tänker på hur underbart livet hade varit med henne hos oss. Hur hade hon sett ut? Hur hade hon varit? Vi har ju skapat en bild om hur hon hade varit. För på något sett så känner vi ju henne lite ändå. Jag visste ju hur hon var i magen. Hon hatade att åka bil. Hon blev lugn av hennes pappas händer. Hon var full av bus på kvällarna. Och rätt så morgontrött.

Jag älskar min Molly så det gör ont. Det gör ont att någon som man älskar så otroligt är borta. Det gör så fruktansvärt ont att jag aldrig komma få se henne växa upp. Aldrig få se henne gå. Prata. Sjunga. Spela teater. Men det som gör mest ont. Det är att jag aldrig fick chansen att berätta för henne hur mycket jag älskar henne.

Hon vet det. Jag vet. Och  jag säger det varje dag till henne. Jag säger det till den enda bilden vi har på henne.

"Lilla fina vännen, mamma älskar dig....så det gör ont"

Ida, Ida detta gör så ont, det skär så i hjärtat, har dig och Martin i mina tankar ofta, ofta...

Kramar till er

Usch Ida.. Jag gråter för dig o jag gråter med dig <3 Önskade så av hela mitt hjärta att ni hade fått behålla Eran Molly o fått se henne växa.. Kan inte tänka mig en större smärta än den smärtan att förlora sitt barn.

Gud vad Ni inte förtjänade detta! Det är så orättvist, det går varken att förklara eller förstå..?! Hur mkt gott jag än önskar er för det som komma skall i Erat liv, så är ändå önskan att Molly hade fått stanna - så mkt större.. <3



Usch gumman.. Lider så med dig :( Varma kramar!

Framkallade ju en och annan tår. Massa kramar till er Ida!

Lilla gumman, Du vet att vi alltid har Er i våra tankar.Lilla Molly kommer alltid att finnas för oss

också.Vi har ju pappa i våra tankar,dom kommer ju heller aldrig att försvinna.Kram farmor.

Tänker på er ofta! Morfar tar hand om sin Molly och mår bra tillsammans!