Min lilla stjärna utan namn
37+2
Nu är snart denna mage ett minne blott.
Jag kommer inte sakna den ett minsta dugg. Att vara gravid är absolut det mest underbara som finns i hela världen. Men nu när den här graviditeten snart är över så kommer jag inte tänka tillbaka på tiden med Ludde i magen som en ljuvlig tid. För det har den inte varit någonstans.Det som varit ljuvligt och olsagbart är att få chansen att över huvudtaget få möjlighet att få bära ett barn till och just denna lilla parveln vuxit och blivit till i min mage. När jag fått känna hur han blivit större och större och sparkat och slagit kullebyttor där inne.
Men nu blickar jag framåt. Mot ett nytt kapitel i livet. Mot det kapitelet som jag så länge väntat på. Att få vända blad och när handlingen är ljus och härlig. När vi lämnar dem tunga och mörka sidorna i det förflutna.
Snart är det banne mig nya tider!
Kommentarer
Trackback
