Puttelinas

 

I söndags fick vi en gran! Så vad passade då bättre än att klä den tillsammans med tjejerna, lyssna på julmusik, dricka glögg, äta pepparkakor med ädelost. Länge begrundades den lite halvsnea granen. Vi la huvudet lite på sne, och nickade samtyckande; jo den är jättefin...på sitt sett liksom. Nu är den klädd och det är en riktig stämningshöjare vill jag lova. 

 

Vi har alltid haft tradition där hemma att klä granen dagen innan julafton. Men jag vill på något vis hinna njuta lite av den här julen innan den ens har börjat. Jag har längtat så mycket efter den här tiden. Jag har längtat något så otroligt efter att få klä min julgran och samtidigt veta att mitt barn sover sött i sin vagn.

 

Allt känns så mycket lättare när man vet att Ludvig finns omkring mig. Hänga tvätt, damsuga ja alla såna tråkiga saker är t.om en fröjd att göra. För jag vet att han finns nära mig. Livs levande ligger han bara några meter ifrån mig och snusar. Och bara vetskapen att han mår bra och är frisk och pigg gör att allt annat känns så mycket lättare.