Puttelinas

- Ida -

Besök ifrån Södermalm

Min vackra vän lyste

Far och son

 

Såklart så fick den lilla plutten vandra från famn till famn. Nöjd och belåten.

Lite hungrig blev den lille kotten efter en stund. 

 

 

Igår kväll kom fina vänner hit på en bit kvällsmat och kvällsfika. Med sig hade dem deras nästan helt nykläckta lilla son. Sötaste lille vännen.

 

 

 

Edvin är den yngsta bebisen jag har träffat och hållt i sedan Molly dog. Och jag är så glad över känslorna jag fick så fort jag såg honom. Endast ren glädje över att mina vänner fått en sån fin och frisk son. Ingen hemsk svartsjuka. Inga jobbiga ångest känslor över allt jag inte fick osv osv....Jag märker på mig själv att mitt brusta mammahjärta är på väg att läka lite och jag är på väg åt rätt håll. Det är lite mer än sju månader sedan min dotter dog. Men det är lite mindre än 4 månader kvar tills min son ska födas. Känslorna som jag burit på så länge som innehållit sorg, hopplösthet och förtvivlan. Byts sakta men säkert till en enorm längtan. Kärlek till mitt andra barn som då och då påminner mig och hans existens i magen i form av små  små rörelser. Framtidsdrömmar om en tid med ett livs levande barn i min famn. Ett barn som inte är någon annans knyte. Utan mitt helt egna livfulla barn.

Jag börjar sakta men säkert tro på livet igen. Och tack vare lille Edvin igår så blev det dessa känslor ännu klarare. Jag vågar hoppas! 

 

 

 

 

Du är så fin Ida! Önskar dig allt gott!
Varma kramar

Instämmer med Christin. Stor kram Ida

<3