Regniga dagar är längtan störst och sorgen som tyngst
Såna här regniga och burriga dagar saknar jag Molly så det värker i själen. Åh vad jag hade velat vara hemma och myspysa med henne. Bestämma oss för att bara vara inomhus hela dagen. Jag hade gått runt och småplockat bland hennes prylar som hade legat utspritt i vardagsrummet. Mellan plocket så hade jag tagit min lilla flicka i min famn och vi hade gosat ner oss i soffan. Hon hade somnat tryggt och jag skulle inte vågat blinka en sekund, rädd för att missa en liten bråkdel av hennes närvaro.
Dessa dagar när tankarna försvinner iväg så känns det som om jag inte vet vem jag är. Jag är ju självklart Mollys mamma. Och hon är min dotter. Men utåt sett så är jag bara Ida. Som vanligt. Utåt sett är det ingen som ser att jag har världens finaste dotter. Världens mest älskade ängladotter.
Även om dagarna och livet traskar på bra. Så är jag fortfarande halv och mitt hjärta gör ibland så fruktansvärt ont. Jag skriker inombords. Molly. Kom tillbaka.
Regniga dagar är dem värsta. Då vet jag inte vem jag är.
Fina Ida.. Regniga dagar kan ju även vara bra dagar, fastän det gör ont. Förstår din förtvivlan, att du hade velat ha henne här hos dig att rå om o beundra..
Önskade att jag kunde få dela en bit av mig, så du kunde få bli hel. Tänk om det var så lätt..?
Kram på dig o hoppas att solen kikar fram för dig <3
Åh älskade vän det gör så ont i mig, tankarna är ständigt hos er <3 Tände ett ljus för Molly igår när vi var på gudstjänst i kyrkan ! Hon finns alltid i våra hjärtan <3 Tusen kramar på dej !
