Puttelinas

Äntligen är våra kissebebisar ute. Efter mycket om och men.
Cloetta kunda inte själv klara av föda ut dem så natten till söndag for vi in till djursjukhuset i Helsingborg och där beslöt dem sig för kejsarsnitt. Veterinären var inte optimistisk när det gällde ungarna, om det levde. Jag och Martin resonerade som så att huvudsaken var att Cloetta mådde bra och om det sen inte blev några ungar så fick det va så...
Vi väntade i en timma, och vid 02.30 kom sköterskan ut och sa att det hade gått bra med Cloetta! När vi frågade om det var nån unge som överlevde så svara hon.."ja, dem klarade sig, alla 7"
7 st!

Men Cloetta mådde inte alls bra och var ilsken mot barnen. Så vi fick börja mata dem med nappflaska tills hon blev lugnare. Väl hemma blev hon bara sämre och sämre. En kissebebis blev oxå dålig och dog tyvärr..=( Så när vi varit hemma i ca 3 timmar så åkte vi in igen med Cloetta. Hon hade fått en infektion i kroppen=( Så hon fick antibiotika och dropp.
Igår eftermiddag fick vi äntligen åka hem. Och väl hemma så ville Cloetta träffa sina barn direkt. Hon la sig till rätta och bara njöt av att få ha dem nära sig.

Hon är fortfarande jättetrött och vi har kämpat med sondmatning nu hela natten och dagen med ungarna. Men nu verkar det som om dem snuttar glatt allihopa!

Sicket tumullt.

För oss är ju Cloetta allt. Man blir som en förälder till dem ju...!
Vi skrattade tillsammans när vi var mitt uppe i det, när vi nämnde att om det är så här att föda fram kattungar, med allt slit, oroligeheter osv. Hur fasiken är det då när man väl ska föda sitt egna barn?! haha.


Nu njuter vi av lugnet är hemmma!