Puttelinas

Idag ägnas alla mina tankar till min älskade pappa som för två år sedan lämnade oss. Det går inte en dag utan att han dyker upp i mina tankar. Nu har ändå två år gått. Tiden kan läka ihop mycket. Men den stora sorgen som kom för två år sedan är lika stark idag. Till och med starkare. Det händer fortfarande att jag kommer på något och genast vill jag ringa honom. Han kunde själv ringa lite hipp som happ bara för att tex spela upp en låt han tyckte var bra. Jag saknar min pappa i vardagen. Jag saknar honom vid högtider. Jag vill berätta saker för honom när jag tex fått ett jobb, eller bara diskutera Idol. För så var min pappa. Det var dem små sakerna här i livet som han lyckades få fram och verka speciella.

Jag saknar honom helt enkelt oerhört mycket, varje dag!