Puttelinas

Det är orättvist. En klump i magen. Minnen om upplevelser jag allid kommer bära med mig, oavsett om man vill förtränga dem eller inte. Det är en dimmig tid. Och det värsta är att du vännen får gå igenom det. Jag funderar och tror att jag kanske kan komma med några vettiga ord i allt detta. Jag som ändå varit med om det. Men nej. Det finns inga ord. Mest känslor. Jag vill bara finnas där för dej. Hoppas att du vet att jag är här för dej, min älskade vän.





Ikväll var det dags att binda kransar! Denna justerade jag lite hemma så den blev till var den är nu.